Vi måste klättra på rankinglistorna!

Svensk forskning måste bli mer internationell. Det är nödvändigt om vi ska behålla den starka ställning som vi haft och fortfarande har i många ämnen. Konkurrensen från andra länder blir allt hårdare. Vad kan vi göra åt detta? En del har redan gjorts. Forskningsresurserna har ökat ordentligt, åtminstone för de stora universiteten. Steg har tagits mot en ökad autonomi. Men mer kan göras, av politikerna och av ledningarna för universitet och högskolor.

De internationella rankinglistorna får allt större uppmärksamhet. När den senaste versionen av Times-listan nyligen offentliggjordes visade det sig att Uppsala och Lund halkat ner från de 100 bästa. Det säger ingenting om kvaliteten på verksamheten i enskilda ämnen, framhåller företrädare för universiteten. De indikatorer som ligger till grund för listorna, till exempel priser, publikationer, citeringar och enkätundersökningar av universitetens anseende, kan dessutom ifrågasättas.

Listorna kan inte igonerars

Visst är det så, men problemet är rankinglistornas genomslagskraft. Studenter som väljer att läsa i annat land väljer universitet efter listorna, lärare och forskare som söker nytt jobb har säkert också listorna i åtanke, universitetsledningar i andra länder följer listorna när de bestämmer om samarbete med andra universitet ska inledas. Jag har sett otaliga exempel på detta vid mina rektorsresor till universitet i andra länder.

Oavsett vad vi tycker om listorna så kan vi inte ignorera dem. En tung indikator i Times-listan är enkätundersökningen om anseendet. Det kan vi göra något åt, genom att bli mer internationella. Framförallt menar jag att vi måste öka den internationella rekryteringen av lärare och forskare. Det handlar inte bara om vårt anseende utan är i sig en kvalitetsfråga.

Internationell utlysning och rekrytering av lärare och forskare kan tyckas självklart, men mycket av debatten kring anställningar vid universitet och högskolor handlar istället om hur vi ska underlätta för studenter vid svenska universitet och högskolor att göra akademisk karriär och få fast anställning vid svenska lärosäten. Det är i och för sig lovvärt, men det är fåfängt att tro att ett så litet land som Sverige själv ska kunna få fram tillräckligt många lärare och forskare av den världsklass som politikerna förväntar sig att våra universitet och högskolor ska hålla.

Fler åtgärder behövs

En del initiativ har tagits för att öka den internationella rekryteringen. Vetenskapsrådet och Wallenbergstiftelserna har särskilda program för detta. Men internationell rekrytering kan inte betraktas som specialfall, det borde vara utfallet av majoriteten av utlysningarna. Det behövs flera åtgärder från såväl politiker som universitets- och högskoleledningar. Kanske behöver vi en särskild utredning av internationell rekrytering till svenska universitet och högskolor.

Ett annat problem för vårt internationella anseende är kvaliteten i den högre utbildningen. Politikerna har bestämt att vi ska ta ut full studieavgift av utomeuropeiska studenter. Avgiften i sig är inte problemet utan vad man får för pengarna. Finansieringen av grundutbildningen har under lång tid urholkats. Resultatet är allt färre undervisningstimmar och allt färre lärare per student, vilket ger negativa utslag i de internationella rankinglistorna. Nu har det också hänt att internationella studenter krävt tillbaka studieavgiften när de upptäckt vilken kvalitet utbildningen håller. Politikerna måste ta itu med finansieringen av grundutbildningen. Det får inte gå med högre utbildning som det har gått med skolan.

Slå ihop universiteten i Stockholm

I Stockholm är högre utbildning av historiska skäl uppdelad på tre universitet, Karolinska institutet, KTH och Stockholms universitet. Tillsammans utgör de den konstellation som ska jämföras med andra stora universitet med alla vetenskapsområden. Räknat som ett lärosäte skulle de tre universiteten i Stockholm rankas kring plats 25 på Shanghai-listan och trea i Europa efter Cambridge och Oxford. Ett gemensamt universitet i Stockholm skulle i ett slag avsevärt höja Sveriges anseende som forskningsnation, till gagn för samtliga Sveriges universitet och högskolor. Den reformen vill jag se politikerna genomföra.

Kåre Bremer
Tidigare rektor Stockholms universitet samt tidigare ordförande i SUHF. Nu regeringens utredare kring akademiskt ledarskap

World University Rankings 2013-14 | Times Higher Education (THE) (English) Länk till annan webbplats.

ShanghaiRanking (English) Länk till annan webbplats.