Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

debatt

Vi behöver forskningspublicering på svenska

Avhandlingar skrivna på svenska behövs för att nå en bredare målgrupp. Det menar Daniel Gunnarsson vid Högskolebiblioteket, Jönköping University. Han konstaterar att antalet avhandlingar på svenska minskat märkbart, trots att den totala produktionen av avhandlingar ökat.

porträttbild Daniel Gunnarsson

Daniel Gunnarsson

Den årliga totala produktionen av avhandlingar vid svenska lärosäten ökade med två tredjedelar från år 2000 till 2015. Samtidigt har andelen avhandlingar som skrivs på svenska halverats. Detta upptäckte jag när jag undersökte språkförhållandet mellan svenska och engelska i svenska avhandlingar till mitt senaste blogginlägg på Vertikals.se vid Jönköping University.

Jag använde mig av data över publiceringen av avhandlingar från Digitala Vetenskapliga Arkivet, DiVA, vars medlemmar utgör en majoritet av de svenska lärosätena. År 2000 var det totala antalet publicerade avhandlingar i DiVA 1 025, och år 2015 uppgick den siffran till 1 711. Ser man sedan till vilket språk avhandlingen publicerades på, så svarade de avhandlingar som var skrivna på svenska för 22 procent av totalen år 2000. Den siffran hade under perioden fram till 2015 sjunkit till 11 procent.

Vad finns det för förklaringar till denna nedgång i avhandlingar på svenska? En orsak är säkert ett större antal internationella forskarstudenter vid svenska lärosäten. Själv tror jag att det bara förklarar en liten del av minskningen. En större påverkan har troligtvis anglifieringen inom forskningen. Den har alltid varit påtaglig för Sverige, som är ett litet land, men med vår satsning mot ökad internationalisering blir den än mer märkbar. Men allra mest tror jag svaret står att finna i den form man väljer att publicera sin avhandling.

I mitt kapitel ”Att söka förändring” publicerat i Kungliga bibliotekets antologi ”Världen där utanför: bibliotekariens roll som omvärldsbevakare och analytiker”, undersökte jag just detta. Det visade sig att sammanläggningsavhandlingarna stod för 79 procent av totalen år 2015 medan monografierna bara svarade för 21 procent. Detta är en tydlig förändring från år 2000 då 55 procent var sammanläggningsavhandlingar och 45 procent monografier.

En sammanläggningsavhandling består av flera publicerade artiklar, vilka då självklart är skrivna på engelska för att kunna publiceras i vetenskapliga tidskrifter. Det medför att även avhandlingen som helhet publiceras på engelska. Här ser jag en koppling till att de ökade kraven på att producera artiklar, strävan efter citeringar samt önskan om stor genomslagskraft blir styrande. Det i sin tur påverkar publiceringsstrategin redan under doktorandutbildningen då man vill uppnå hög meritering tidigt i sin forskarkarriär.

Är detta något att oroa sig för? Det finns både för- och nackdelar med en ökad andel avhandlingar på engelska. Framförallt får vi som en förhållandevis liten forskarnation lättare att nå ut med vår forskning internationellt och kan därmed bygga upp en givande och förhoppningsvis kvalitetsdrivande internationell samverkan genom stärkta nätverk. Däremot försvåras den tredje uppgiften; att samverka med det omgivande samhället. Hur många företag har möjlighet att tillgodogöra sig forskningsresultat från vetenskapliga tidskrifter? Idag pratas det mycket om forskningskommunikation och vikten av att skriva mer populärvetenskapligt riktat till en annan målgrupp än just andra forskare för att uppfylla av tredje uppgiften. Att då avhandlingar skrivna som monografier på svenska helt håller på att försvinna, uppfattar jag som motsägelsefullt.

Korta, koncisa och strikt problematiserade vetenskapliga artiklar kan i många situationer bli alltför fragmentiserade.

En annan oroande effekt är förlusten av sammanhang. Korta, koncisa och strikt problematiserade vetenskapliga artiklar kan i många situationer bli alltför fragmentiserade. Där har avhandlingar skrivna som monografi en förmåga att lyfta kontexten och se olika sammanhang. Forskarstudenten har utrymme att breda ut sig och fördjupa sig. tänker jag mig att detta kan vara pedagogiskt användbart för forskaren i ett framtida yrkesliv, speciellt om tredje uppgiften är något som vi i Sverige ser som viktig att upprätthålla.

Hur påverkar man då utvecklingen och är det önskvärt? Jag anser inte att vi bör påverka genom tvångsåtgärder. Den akademiska friheten är viktig att värna. Men samtidigt har samhället redan utövat påtryckningar genom sättet att fördela forskningsmedel och styra meritering i det system för forskningsutvärdering vi tillämpar idag. Kanske är det dags för en bredare, mer inkluderande modell när vi diskuterar hur svensk forskning i framtiden skall bedömas?

Daniel Gunnarsson, civilekonom och bibliotekarie, Högskolebiblioteket vid Jönköping University

Daniel Gunnarssons blogginlägg Är forskningspublicering på svenska hotad? på Vertikals.se Länk till annan webbplats.

Daniel Gunnarssons kapitel Att söka förändring, ur antologin Världen där utanför: bibliotekariens roll som omvärldsbevakare och analytiker Länk till annan webbplats.

Håller du med? Skriv en replik eller ett eget inlägg

Välkommen att skriva en replik eller ett annat inlägg om forskningens villkor!

Mejla din text med kontaktuppgifter till: debatt@tidningencurie.se

Mer om vad som gäller för att skriva i Curie

Läs hela debattråden

Relaterat innehåll

Krönika 30 januari 2024

Nu är de nationella riktlinjerna för öppen vetenskap klara. Erik Stattin skriver om arbetet med regeringsuppdraget och hur riktlinjerna tagits emot.

Nyhet 28 november 2023

Siv Engelmark

Nu ska de avtal som reglerar svenska forskares publiceringar i vetenskapliga tidskrifter omförhandlas. En färsk rapport från SUHF ska ge underlag för arbetet. Målet är att publicer...

Krönika 27 november 2023

Hur många vetenskapliga texter finns det som definierar en forskare? Bengt Johansson skriver om böckerna som verkligen betytt något för honom.