Vetenskapsrådet underfinansierar kvinnliga astrofysiker

Vetenskapsrådets jämställdhetsstrategi säger att de ”ska ha samma beviljandegrad för kvinnor och män med hänsyn tagen till forskningens karaktär och till stödformen”. Förra året undersökte vi Vetenskapsrådets statistik för fördelning av bidrag inom beredningsgrupp NT-3 från 2014 till 2019 och såg då att detta är långt ifrån uppfyllt för etableringsbidrag inom vårt ämnesområde, astrofysik.

I stället för att vara lika, var beviljandegraden 4 procent för kvinnor och 20 procent för män över perioden vi undersökte. Jämställdhetsstrategin säger ytterligare att ”Vetenskapsrådet ska vidmakthålla att andelen kvinnor och män bland dem som söker bidrag hos Vetenskapsrådet motsvarar kvinnors och mäns andelar bland de potentiellt sökande forskarna”.

Vi vet inte hur Vetenskapsrådet bedriver arbetet med att upprätthålla att en representativ andel kvinnor söker bidrag, men i vilket fall fungerar det inte. I vår undersökning av statistiken för 2014-2019 såg vi istället en oroväckande trend: Antalet etableringsbidragsansökningar från kvinnliga astrofysiker sjunker för varje år.

Vårt nätverk skickade i december förra året en skrivelse till huvudsekreteraren för Natur- och Teknikvetenskap där vi påtalade det ojämställda utfallet inom vårt ämnesområde. Skrivelsen var förutom av representanter för nätverket signerad av ytterligare 18 ledande astrofysiker inom Sverige; prefekter, professorer och ledamöter i Kungliga vetenskapsakademin. Efter påminnelse fick vi till svar att ”VR kommer att informera 2020 års ordförande och observatör om er skrivelse och ge dem i instruktion att särskilt bevaka utfallet av ansökningar inom ert ämnesområde.” Svaret avslutades med ”Samtidigt bör vi hålla i åtanke att VR inte är en isolerad del av forskarsamhället utan utgör en del i en mer omfattande verksamhet, där arbetet i era resp. forskningsmiljöer spelar en mycket central roll.”

Utfallet för 2020 förvärrar dock resultatet ytterligare. Inte en enda kvinna beviljades medel från Vetenskapsrådet för forskning inom astrofysik 2020, varken etablerings- eller projektbidrag. Antalet ansökningar för etableringsbidrag är numera så få att statistiken per år blir meningslös (endast två kvinnor sökte 2020), men lägger vi till utfallet för 2020 till vår tidigare summering, är beviljandegraden för etableringsbidrag inom astrofysik numera 3 procent för kvinnor och 22 procent för män; alltså ännu värre än innan vi påtalade problemen. Vi tror att skälet till att antalet ansökningar från kvinnor tidigt i karriären konstant minskar är att man ser att det inte lönar sig att söka, varför man hellre vänder sig till andra finansiärer eller, betydligt värre, ger upp.

En forskarkarriär är utmanande för alla. En karriär inom astrofysik är extra konkurrensutsatt då det rör sig om ren grundforskning och karriärmöjligheterna utanför universitet eller högskola är ytterst begränsade. Bortfallet av kvinnor tidigt i karriären är väl belagt för forskning inom naturvetenskapliga ämnen (se till exempel UNESCO science report: Towards 2030) och det finns undersökningar som visar att astrofysik är extra utsatt (till exempel Nature News 15 Oct 2018). Könsfördelningen inom astrofysik vid Sveriges universitet är också ojämn med en genomsnittlig andel kvinnliga forskare på ungefär 30 procent inom det akademiska åldersintervall som kan tänkas söka etableringsbidrag, dock med stor variation mellan universiteten. De kvinnor som har sökt etableringsbidrag under den aktuella perioden hävdar sig dock väl hos andra finansiärer (Rymdstyrelsen hade 2019 en beviljandegrad på 33 procent för kvinnor och 21 procent för män för forskare tidigt i karriären), vid tillsättningen av fasta tjänster på universiteten, och vid andra konkurrenskraftiga utvärderingar (till exempel beviljad tid på teleskop).

Vi kan bara dra slutsatsen att Vetenskapsrådets granskare systematiskt bedömer att unga kvinnliga astrofysiker har sämre forskarpotential än deras manliga kollegor. Konsekvensen av Vetenskapsrådets linje är att karriärvägarna för kvinnliga astrofysiker begränsas och att deras fortsatta meritering kraftigt försvåras. Detta blir dessutom förödande för universitetens strävan att ytterligare öka andelen kvinnliga astrofysiker då beviljade bidrag självklart ses som meriterande i anställningsprocessen (se Vetenskapsrådets rapport: Externfinansieringens roll i svensk högskoleforskning).

Detta gör att vi finner avslutningen på svaret från Vetenskapsrådet angående vår skrivelse extra magstark. Universiteten uppmanas istället i praktiken, genom att Vetenskapsrådets forskningsbidrag fördelas ojämställt, att ytterligare minska andelen kvinnliga forskare, eftersom de inte kan hävda sig i konkurrensen inom Vetenskapsrådet.

De åtgärder Vetenskapsrådet har vidtagit hittills har varit ineffektiva, för att inte säga meningslösa, och vi upprepar här de uppmaningar vi framförde i vår skrivelse förra året.

Vi anser att Vetenskapsrådet ska försäkra sig om att deras bedömare utför en likvärdig granskning av män och kvinnor. Tendensen i statistiken för den senaste sjuårsperioden antyder att det kan finnas en biasering gentemot kvinnor. Vi uppmanar därför Vetenskapsrådet och ämnesrådet för naturvetenskap och teknikvetenskap att genomföra en oberoende granskning av ansökningarna mellan 2014 och 2020 för att undersöka om kvinnliga astrofysiker på något sätt systematiskt undervärderas.

För Female Astrophysicists Network Sweden:

Sofia Ramstedt, universitetslektor, Uppsala universitet, koordinator
Angela Adamo, biträdande universitetslektor, Stockholms universitet
Anna Arnadottir, forskningsingenjör, Lunds universitet
Sara Bladh, forskare, Uppsala universitet
Elvire De Beck, biträdande universitetslektor, Chalmers
Emily Freeland, Fil. Dr., Oskar Klein Centre
Ulrike Heiter, universitetslektor, Uppsala universitet
Kay Justtanont, forskare, Chalmers
Cecilia Kozma, föreståndare, Vetenskapens Hus
Karin Lind, biträdande universitetslektor, Stockholm universitet
Tanja Kramer Nymark, forskare, Vetenskapens Hus
Michiko Morooka, forskare, Institutet för rymdfysik
Carina Persson, docent, Chalmers
Eva Wirström, avdelningschef Onsala Rymdobservatorium, docent, Chalmers
Emiliya Yordanova, forskare, Institutet för rymdfysik

UNESCO science report: Towards 2030 (Engelska Länk till annan webbplats.)

Vetenskaplig artikel: Astronomy is losing women three times faster than men (Nature News 15 Oct 2018) (Engelska Länk till annan webbplats.)

Vetenskapsrådets rapport: Externfinansieringens roll i svensk högskoleforskning Länk till annan webbplats.