Vetenskaplig publicering i kris

”Greetings of the day!!!” ”We feel very much honorable [sic!] to be associated with you!!” ”As you are an expertise [sic!] in this field, we are contacting you for the manuscript submission.”

Dagligen kommer spam-mail med sådana formuleringar från tidskrifter som inbjuder eller vädjar om manuskript för publicering. Forskarnas desperata kamp för överlevnad genom att publicera sina resultat enligt principen ”publish or perish” (1) har gjort publiceringsindustrin lukrativ för lycksökare och skojare. En uppskattning publicerad 2015 (2) landade på 8 000, idag betydligt fler, så kallade predatoriska tidskrifter (3, 4). Denna term är dock oprecis varför det nyligen föreslagits att vi borde särskilja tidskrifter som är direkt bedrägliga från sådana som helt enkelt har låg kvalitet (5).

Sedan länge har förlag för vetenskapliga tidskrifter haft stora vinstmarginaler. Med kraven på forskare att publicera enligt ”open access” kan elektroniska tidskrifter ta in hela vinsten direkt från forskarna utan att behöva administrera prenumerationsavgifter från universitetsbibliotek och läsare. Elektronisk publicering slipper kostnader för tryckning och distribution. Annonser är inte nödvändiga. Det är i huvudsak en enda part som betalar: forskaren.

Därtill utför forskaren alla de steg i publiceringsprocessen som kräver faktakunskaper: själva forskningen, författandet av rapporten som beskriver resultaten och den vetenskapliga granskningen av andra forskares resultat (peer review). Tidskriftsredaktionens insats inskränker sig ofta till att organisera granskningen och formatera text och eventuellt bildmaterial för elektronisk publicering. Den förenklade publiceringsprocessen har gjort att nästan vem som helst kan tillhandahålla den. Därför är det föga förvånande att mängder av oseriösa elektroniska tidskrifter har uppstått, ibland med gatuadresser som antingen inte finns eller går till andra inrättningar.

Den slappa eller obefintliga kvalitetsgranskningen av inskickade manuskript ger utrymme för både plagiering och falsk review.

Den slappa eller obefintliga kvalitetsgranskningen av inskickade manuskript (4) ger utrymme för både plagiering och falsk review. Till och med en artikel om plagiering har plagierats (6). För att testa misstänkta tidskrifter har bluff- eller parodimanuskript planterats som icke desto mindre snabbt blivit accepterade för publicering. Hundratals artiklar har dragits tillbaka även av etablerade förlag efter att granskningen avslöjats ha utförts av jäviga kollegor eller till och med författarna själva under annan e-postadress. Oseriösa institut erbjuder glädjekalkyler för nya tidskrifters citation impact (7).

I vissa länder innebär publicering en direkt löneförhöjning för den enskilde forskaren. Tillsammans med kampen om forskningsanslag kan detta öka frestelsen att fuska. Det finns till och med förmedlingstjänster som mot betalning erbjuder forskare att bli medförfattare till andra forskningsgruppers artiklar.

Kanske är utvecklingen mot open access oundviklig eftersom syftet är gott: alla forskningsresultat ska vara tillgängliga för så många som möjligt. Skattefinansierad forskning bör bli tillgänglig för alla skattebetalare.

Men mycket forskning är svårtillgänglig även för forskare utanför det aktuella forskningsfältet (8). Hur ska den då kunna vara begriplig för en bredare allmänhet? En färsk studie rapporterade att läsbarheten har sjunkit för vetenskapliga artiklar, delvis på grund av jargong (9).

Oundvikligen inställer sig frågan om det är försvarbart att tvinga forskare att för höga avgifter, varav mycket betalas av skattemedel, publicera open access. I och för sig betalas även prenumerationer av forskare via overhead till universitetsbibliotek, men även många traditionella prenumerationstidskrifter erbjuder nu open access mot en extra avgift som för de mest välrenommerade kan vara så mycket som 5 000 dollar (10).

Ytterligare ett problem till följd av tidskrifternas strävan efter exponering (många klick) och hög impact är modevågor och oklara urvalskriterier som många gånger gör publiceringsprocessen till ett lotteri. Sådan nyckfullhet är blott alltför välkänd för forskare och en stor orsak till frustration och stress.

Vilka lösningar finns på utmaningarna med denna olyckliga kombination av starkt publiceringstryck på forskare och open access med höga avgifter? En möjlighet är att universitet och forskningsråd på sikt tillsammans erbjuder publiceringsmöjligheter till självkostnad, det vill säga utan vinstkrav. Ett exempel är open access-tidskriften eLife som startades 2012 av tre forskningsfinansiärer. En publiceringsavgift på 2 500 dollar infördes 2017 som motsvarar kostnaden för hanteringen av ett manuskript. Men höga avgifter för de välrenommerade tidskrifterna, särskilt för dem som tar betalt för både prenumeration och open access, innebär att de billigare med svagare vetenskaplig granskning kan framstå som attraktiva alternativ, vilket ytterst underminerar den vetenskapliga kvalitén.

Ett alternativ eller komplement till krav på publicering i open access vore att forskare åläggs att regelbundet publicera populärvetenskapliga beskrivningar av sina resultat i lämpligt webbforum, exempelvis hos forskningsråden. Dessutom kanske vetenskapsjournalister kan stimuleras att skriva oftare om vetenskapliga rön för ett bredare segment av allmänheten och med faktagranskning och feedback från forskare. Med tanke på den stora betydelsen av vetenskapliga framsteg för samhället borde detta kunna bidra till att intresset för vetenskap, och den vetenskapliga allmänbildningen, ökas ytterligare.

Idéer och tankar emotses förväntansfullt!

Dan Larhammar
Professor i molekylär cellbiologi, Uppsala universitet, och blivande preses vid Kungl. Vetenskapsakademien

Referenser:

1. Kurt S. Learned Publishing doi: 101002/leap.1150, 2018.
2. Shen C. & Björk B.-C. BMC Medicine 13:230, 2015.
3. Beall J. Nature 489:179, 2012.
4. Eriksson S & Helgesson G. Med Health Care and Philos 20:163-170, 2017.
5. Eriksson S & Helgesson G. Learned Publishing doi: 101002/leap.1135, 2017.
6. Paper About Plagiarism Contains Plagiarism | Discover Magazine (Neuroskeptic) Länk till annan webbplats.
7. Jalalian M. Electronic Physician 7:1069-1072, 2015.
8. Moberg C. Tentakel 091214.
9. Plavén-Sigray P. et al. eLIFE 6:e27725, 2017.
10. Moher D. et al. Nature 549:23-25, 2017