2013-09-30 Mille Millnert, generaldirektör Vetenskapsrådet

Vårt forskningsstöd gör det möjligt att planera längre och ta risker

Rådsprofessorsprogrammet ska möjliggöra vetenskapliga genombrott. Och bidraget till unga framstående forskare ska göra det möjligt att etablera sig som självständig forskare. Nu är vår uppgift att på ett kvalitetssäkert sätt välja ut tio seniora forskare, respektive nitton unga, med goda förutsättningar att förverkliga detta, skriver Vetenskapsrådets generaldirektör Mille Millnert. 

Mille Millnert
Foto: Kristian Pohl

För ett par veckor sedan stängdes de utlysningar vi gjort inom rådsprofessorprogrammet och bidrag för unga framstående forskare. Drygt 300 välmeriterade forskare vid svenska universitet har sökt bidraget som rådsprofessor. Antalet ansökningar om bidrag för unga framstående forskare är drygt 750.  Den beredningsprocess vi nu står inför kommer att resultera i att bara några få beviljas bidrag.

När kritik framförs mot olika aspekter av dessa utlysningar, till exempel mot urvalsprocessen, beror det i själva verket ofta på att man inte gillar idén som sådan.  Att välja ut ett fåtal forskare, om än aldrig så kompetenta, till stora och långsiktiga stöd är kontroversiellt och avviker från det invanda.

Vetenskapsrådets uppdrag är att stödja forskning av högsta vetenskapliga kvalitet. Det gör vi framförallt genom våra fria projektbidrag. En mindre del av våra forskningsanslag går till riktade satsningar.

De bidrag vi nu utlyst till framstående forskare, unga och seniora, bottnar i regeringsuppdrag i forskningspropositionen. Bakgrunden till regeringens ställningstagande för rådsprofessorprogrammet är kritiken att forskning idag, delvis som en effekt av forskningsfinansieringen, är kortsiktig och att risktagande inte uppmuntras.  Tanken är att utlysningar ska göras vartannat år under tio år. I och med det kommer cirka 50 av de absolut bästa forskarna i Sverige att garanteras goda resurser under en tioårsperiod och därigenom ha möjlighet att planera långsiktigt och ta risker. Det vi erbjuder är ett tidsutrymme som ger dem möjlighet att åstadkomma banbrytande forskningsresultat.

Att detta inte skulle vara bra har jag svårt att inse. Den enda invändningen borde vara att fler forskare skulle få möjlighet arbeta under de här förutsättningarna.

Man kan också konstatera att vid en jämförelse med till exempel de stora universiteten i USA är de resurser som rådsprofessorerna garanteras inte häpnadsväckande stora. Snarare kan de anses rimliga för en världsledande forskare.

Vad beträffar bevekelsegrunderna bakom bidraget till unga framstående forskare trycker regeringen på vikten av tydliga karriärvägar och långvariga anställningar. Sådana är nödvändiga för att yngre forskare ska fortsätta en akademisk karriär. Syftet med detta bidrag är att ge de allra främsta yngre forskarna möjlighet att etablera sig. De som bedöms ha bäst förutsättningar kommer att beviljas tre miljoner om året under sex år.

Nu över till urvalsprocessen. Det är viktigt att slå fast att det inte handlar om en tävling där Sveriges bästa forskare ska koras. Att med visshet välja ut de tio forskare som bäst kommer att förvalta stödet till vetenskapliga genombrott är omöjligt. Det är mycket möjligt, ja till och med troligt, att någon av dem som inte får stöd inom rådsprofessorprogrammet skulle kunna lyckas bättre än någon av de utvalda. Att en sådan möjlighet finns ligger i den kollegiala bedömningens natur – den är inte en exakt vetenskap. Vi kommer heller inte att få svar på frågan om det förhåller sig så, eftersom vi inte kan utföra kontrollexperimentet. En forskare kan ju inte både få och inte få stödet.

Vad vi ska göra är att välja ut tio forskare som, givet det vi har att utgå ifrån, har goda förutsättningar att omvandla finansieringen till vetenskapliga genombrott.

Ovanstående resonemang är giltigt också för utlysningen riktad till unga framstående forskare. Här gäller det i år att välja ut de 19 som har bäst potential att etablera sig som självständiga forskare.

Jag tycker att de processer vi valt borgar för att så kommer att ske.

Det är glädjande att vi har så många verkligt kvalificerade sökande. En första gallring kommer att genomföras av ledamöterna i ämnesråden och kommittén för utbildningsvetenskap. Dessa ledamöter måste betraktas som mycket kvalificerade och de har stort förtroende i forskarsamhället – det är ju därför de är valda.

Alla ansökningar som bedöms vara så konkurrenskraftiga att de har en reell chans att beviljas stöd går vidare till nästa bedömningsomgång. På sedvanligt sätt skickas de på sakkunniggranskning. Ansökningarna om bidrag till unga framstående tas sedan om hand av ämnesråden och utbildningsvetenskapliga kommittén, som gör det slutliga urvalet. När det gäller rådsprofessorerna kommer Det Frie Forskningsråd i Danmark att ha denna uppgift. Baserat på rekommendationerna från dessa instanser fastställer jag som generaldirektör beslut om stöd.

Med de här processerna känner jag mig trygg att urvalet skett på ett kvalitetssäkert sätt och att medlen kommer användas för forskning av mycket hög kvalité.

Mille Millnert
Generaldirektör Vetenskapsrådet