2014-05-07 Carl-Henrik Heldin, professor i molekylär cellbiologi vid Uppsala universitet, vice ordförande i European Research Council (ERC) och ordförande i Nobelstiftelsen

Utmaningar för svensk forskning

Svensk forskning tappar mark jämfört med andra länder. Carl-Henrik Heldin, som har ett brett europeiskt perspektiv, ger här några förslag på åtgärder som kan vända trenden – inte minst en attraktiv karriärväg för forskare.

Carl-Henrik Heldin
Foto: UU

Sverige har en god forskningstradition och goda förutsättningar att även i framtiden bedriva slagkraftig forskning. Svenska staten och svenskt näringsliv satsar större resurser på forskning i förhållande till befolkningen än nästan alla andra länder.

Trots detta tappar svensk forskning mark jämfört med andra länder. För att vända denna trend tror jag följande åtgärder är viktiga:

  1. Attraktiv karriärväg
    Svensk forsknings framtid står och faller med rekryteringen av begåvade ungdomar. Å ena sidan måste grundskolan och gymnasiet vara av sådan kvalitet att svenska ungdomar uppmuntras att söka sig till universiteten och kan tillgodogöra sig undervisningen där. Dessutom måste karriären som forskare vara tillräckligt attraktiv för att universitetsstuderande ska välja att skaffa sig en forskarutbildning och satsa på en efterföljande akademisk karriär.

    Här är en transparent, förutsägbar, rättvis och attraktiv karriärväg för unga forskare av avgörande betydelse. En möjlighet vore att införa ett så kallad ”tenure track” system där de bästa unga forskarna efter en postdoktor-erfarenhet erbjuds 6-åriga gruppledartjänster med goda kringresurser. Mot slutet av denna period utvärderas forskarna noggrant och de som bedöms fylla kraven får fortsatt anställning. Ett sådant system kommer att kräva ett bra akademiskt ledarskap.

    Införandet av en attraktiv karriärväg för unga forskare skulle också underlätta rekryteringen av framstående unga utländska forskare till Sverige, något som skulle berika och stärka svensk forskning.
  2. Rekrytering i konkurrens
    Tidigare utlyste Vetenskapsrådet tjänster för unga forskare och för forskare på mellannivå. Detta system tillförsäkrade ett kontinuerligt utbud av tjänster som framstående forskare kunde söka. Eftersom dessa tjänster tillsattes i nationell konkurrens garanterades att väl kvalificerade personer rekryterades. Tyvärr har detta system nu upphört och istället är det universitetens ansvar att utlysa tjänster. Intrycket är att universiteten ännu inte fullt ut axlat sitt ansvar. Det är nu av avgörande betydelse att universiteten utlyser ett tillräckligt antal tjänster så att rekryteringen av såväl unga som etablerade forskare gynnas.
  3. Noggrann utvärdering av forskningsanslag
    Sverige tillhandahåller stora resurser för forskning. Det är dock viktigt att utdelning av alla forskningsanslag sker efter noggrann utvärdering, till exempel genom ”peer review” så som sker bland annat inom Vetenskapsrådet och Cancerfonden.

    Det är viktigt att ge långsiktigt stöd till de allra mest framstående forskarna så att dessa kan ta sig an ambitiösa forskningsprojekt. Men det är också viktigt att ge stöd till unga och medelålders, lovande forskare som håller på att meritera sig för att nå toppen, så att dessa erbjuds möjligheter att förkovra sig och öka sina möjligheter att ta hem stora utländska forskningsanslag, till exempel från det Europeiska forskningsrådet, ERC.

    Utan en viss bredd i forskningsvärlden blir det också svårt att leva upp till det berättigade kravet att grundutbildningen inom universiteten ska vara forskningsanknuten.
  4. Nyfikenhetsdriven forskning
    Av särskild vikt är att satsa på grundforskning, det vill säga nyfikenhetsdriven forskning som syftar till att svara på intressanta frågor. Erfarenheten visar nämligen att sådan forskning, trots att den inte primärt syftar till att lösa särskilda problem, ofta leder till genombrott som visar sig ha tillämpning inom oväntade områden. Grundforskningens betydelse kan inte överdrivas; utan slagkraftig grundforskning blir också den tillämpade forskningen lidande.

    Det är också viktigt att värna om projektbidrag till enskilda forskare. Nya briljanta idéer föds i enskilda forskares hjärnor och dessa måste få möjlighet att utveckla sina idéer utan krav på att ingå i nätverk eller konglomerat, som dessutom ofta är svåra att administrera och utvärdera.
  5. Fungerande infrastrukturer
    Modern forskning är mer än någonsin beroende av en fungerande infrastruktur. Forskare behöver tillgång till sofistikerade instrument, komplicerade metoder och fungerande databaser. Detta kräver särskilda ”core facilities” som behöver koordineras på nationell nivå eftersom de är dyra att etablera och kräver välutbildad personal för att fungera väl.

Lyckligtvis finns en samsyn i Sverige om att forskning är viktigt och bör ges hög prioritet. Med målmedvetna förändringar i forskningens organisation tror jag att förutsättningarna för att bedriva högklassig forskning i den internationella forskningsfronten i Sverige är utmärkta.

Carl-Henrik Heldin
Professor i molekylär cellbiologi vid Uppsala universitet, vice ordförande i European Research Council (ERC) och ordförande i Nobelstiftelsen