Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

debatt

Ta tillbaka makten över problembeskrivningen

Yngre forskare inom miljö och ekologi får inte låta sig köras över av miljöaktivister. Ni måste ta tillbaka makten över problembeskrivning och kunskapsförmedling, uppmanar Torbjörn Fagerström.

porträttbild Torbjörn Fagerström

Torbjörn Fagerström

I vintras hände det igen. En vetenskapligt grundad saklig bedömning kördes över av miljöaktivister. Men från mina yngre forskarkollegor i ekologiska och miljörelaterade ämnen var det tyst. Och det var inte första gången som tystnad rådde; tvärtom finns det en besvärande tolerans vid universiteten gentemot grön aktivism, särskilt tydlig på jordbruksområdet. Jag tror att den toleransen är förödande, bland annat för möjligheterna att uppnå olika miljömål. Det är dags att alla de som företräder en universitetskultur där vetenskap och beprövad erfarenhet är den självklara ledstjärnan börjar höras mera i debatten.

Det fall jag syftar på i inledningen är de betade sockerbetsfröna. Där hade Kemikalieinspektionen medgett ett väl genomtänkt och vetenskapligt motiverat undantag från det generella förbudet mot insektsmedlet Gaucho (1 Länk till annan webbplats.). Bland annat Naturskyddsföreningen överklagade och fick sin vilja igenom i Mark- och Miljödomstolen. I huvudsak handlade fallet om att miljörörelsens dogmatiska motstånd mot syntetiska bekämpningsmedel ställdes mot ett myndighetsbeslut som grundades på sakliga överväganden. Det hade varit läge för några forskarkollegor att ta vetenskapen (och därmed Kemikalieinspektionen) i försvar. Men från er var det så tyst att man kunde höra en promemoria falla. Ni lämnade, som så ofta, walk-over till förmån för miljörörelsers plakatpolitik.

Teg gjorde ni också för något år sedan när miljömärkningsföretaget Svanen ansåg att ”GMO-frihet” skulle vara ett krav för miljöcertifiering av aktiefonder. Detta är ju på tvärs mot vetenskaplig konsensus; det saknas belägg för att GM-grödor skulle utgöra någon risk för hälsa eller miljö som är större eller annorlunda än vad som gäller för konventionellt förädlade grödor. Så hur kunde Svanen komma fram till sitt ovetenskapliga ställningstagande? Jo, genom att välja dåliga rådgivare: Inget universitet, ingen forskningsfinansiär, inte landets för närvarande största jordbruksinriktade forskningsprogram inom GM-området (Mistra Biotech) inbjöds att yttra sig i remissrundan. Istället konsulterade Svanen några miljöorganisationer som har profilerat sig ideologiskt som aktiva GM-motståndare. Här kunde ju några av er yngre forskare ha tagit till orda för att försvara vetenskapens roll i certifieringsarbetet – om inte annat så av ren yrkesstolthet. Men det gjorde ni inte; det var bara några av oss från årgången dinosaurier som öppnade näbbarna (2 Länk till annan webbplats.).

Och var höll alla kompetenta toxikologer och miljögiftsforskare hus när Coop körde sin vettlösa skrämselkampanj på temat ”rester av miljögifter i mat” för ett par år sedan (3 Länk till annan webbplats.)? Ni stod i varje fall inte på samma barrikad som jag gjorde. Jag vet inte om mina insatser bidrog till att Coop stämdes och sedermera fälldes på alla punkter i marknadsdomstolen, men det är ju tänkbart (4 Länk till annan webbplats.). Bland annat förbjöds de att fortsätta sin ansvarslösa fearmongering genom filmen ”ekoeffekten” – ett lika oblygt som ovetenskapligt propagandanummer som jag jämförde med rena hästhandlarfasoner. Ändå var det flera miljöinriktade yngre forskare som ställde upp på Coops sida i domstolsförhandlingarna. Måhända glömde de att ta av sig sina respektive aktivisthattar innan de beträdde vittnesbåset.

Så bidrar ni till att diverse utomvetenskapligt tankegods normaliseras och integreras i samhällets syn på jordbruk.

Så här kan man hålla på och stapla exempel. Det finns hur många som helst att välja mellan – Greenpeaces kampanj mot vitaminberikat ris (5 Länk till annan webbplats.); den gröna rörelsens närmast fanatiska fixering vid så kallat ekologiskt jordbruk (6 Länk till annan webbplats.); miljöorganisationen Jordens vänners framgångsrika kampanj i Bryssel mot gensaxen CRISPR/Cas9 (7 Länk till annan webbplats.). Bit för bit tar miljöaktivismen över genom de små stegens tyranni. Sakta men säkert mals visionen om ett vetenskapsbaserat framtida jordbruk som är både produktivt och hållbart sönder i aktivismens och kunskapsresistensens grottekvarnar. Många av er kollegor låter malandet fortgå, istället för att utgöra den intellektuella motkraft som ni kunde vara. Så bidrar ni till att diverse utomvetenskapligt tankegods – ja till och med ren mumbo-jumbo – normaliseras och integreras i samhällets syn på jordbruk, trots att egentligen inga seriösa bedömare tror att dessa tankar tillhör framtiden (8 Länk till annan webbplats.).

Det är därför inte så konstigt att den EU-vision om spetskunskap och innovationer som lyfts fram i högtidstal både här hemma och i Bryssel just bara lämpar sig för högtidstal. Verkligheten bortom högtidstalen är ju snarare att EU stadigt tappar mark när det gäller att utveckla framtidens hållbara och produktiva livsmedelssystem, liksom en innovativ bioekonomi som har sin bas i jordbrukets produkter. De som tar över är istället länder som Brasilien, Kina och Indien. Stagnationen i EU beror till stor del på att miljörörelser med utomvetenskapliga agendor har getts ett alltför stort inflytande på jordbrukets utveckling och tillhörande forskningssatsningar. Stora delar av forskarsamhället tiger, och låter miljöaktivismen ta över problemformuleringsprivilegiet (9 Länk till annan webbplats.).

För att få anslag måste alltså forskarna anpassa sin forskning till miljöaktivismens världsbild. Följden är att en del väsentlig forskning aldrig blir utförd, respektive att en del forskning blir utförd som inte borde bli det (typexempel: all överflödig ”riskforskning” kring GM-grödor långt efter att riskfrågan var tillfredsställande utredd). Låt mig ge några siffror. I de senaste utlysningarna inom EU:s ramprogram för forskning var sammanlagt drygt 350 M€ (cirka 3,5 miljarder kronor) avsatta för växtforskning på temat hållbar och resurseffektiv livsmedelsproduktion. Men i de beredningsgrupper som formulerar villkoren för utlysningarna i Bryssel har miljörörelserna flera representanter än forskarsamhället. De förra drev igenom att nästan alla pengarna (340 av 356 M€!) skulle öronmärkas för projekt som är relevanta för såväl vetenskapsbaserat (”konventionellt”) som ekologiskt jordbruk.

För att få anslag måste alltså forskarna anpassa sin forskning till miljöaktivismens världsbild.

Det kan låta som en vidsynt och framtidsinriktad politik, men så är det inte. Ekojordbruket förbjuder ju användning av handelsgödsel och syntetiska bekämpningsmedel, liksom hela den palett av moderna forskningsverktyg som har sin grund i genteknik. Många vassa och innovativa projekt blev alltså bortdefinierade därför att de handlade om, eller förutsatte, sådana tekniker eller insatsvaror som miljöaktivismen inte godkänner. Det kan man kalla en intellektuell kapitulation från forskarsamhällets sida.

Ni yngre forskare på den gröna sidan måste alltså ta tillbaka makten över problembeskrivning och kunskapsförmedling. Det går – det gäller bara att ha rätt hatt på skulten. Gånge forskarhatt till och aktivisthatt ifrån, som man skulle ha sagt redan på medeltiden. Den uppmaningen är viktigare nu än på länge.

Torbjörn Fagerström, professor emeritus i teoretisk ekologi vid Lunds universitet, ledamot av KVA och KSLA, aktuell med boken ”Tankar från en utskälld forskare”

Fotnoter:

1) SvD: Villkoren för en dispens är uppfyllda Länk till annan webbplats.
2) SvD: Hur länge ska Svanen få strunta i vetenskapen? Länk till annan webbplats.
3) SvD: Låg nivå i Coops propagandafilm Länk till annan webbplats.
Länk till annan webbplats.
4) SvD: Coops ekosmäll är en seger för sanningen Länk till annan webbplats.
Länk till annan webbplats.
5) SvD: Greenpeace kampanj förvärrar för fattiga Länk till annan webbplats.
Länk till annan webbplats.
6) SvD: Osaklig smutskastning av gröna svenska jordbruket Länk till annan webbplats.
Länk till annan webbplats.
7) DN: Jordbruksforskningen styrs alltmer av idéer utan vetenskaplig grund Länk till annan webbplats.
Länk till annan webbplats.
8) DN: Ingen hållbar framtid utan ett högproduktivt jordbruk Länk till annan webbplats.
Länk till annan webbplats.
9) SvD: Drevet mot växtforskningen är bara toppen på ett isberg Länk till annan webbplats.

Håller du med? Skriv en replik eller ett eget inlägg

Välkommen att skriva en replik eller ett annat inlägg om forskningens villkor!

Mejla din text med kontaktuppgifter till: debatt@tidningencurie.se

Mer om vad som gäller för att skriva i Curie

Läs hela debattråden

Relaterat innehåll

Debatt 4 mars 2024

Johan Kuylenstierna, Formas

Omställningen till ett fossilfritt samhälle är i full gång. Samtidigt behöver den civila beredskapen stärkas, till exempel genom säkrad livsmedelsförsörjning och robust infrastrukt...

Nyhet 10 januari 2024

Carina Järvenhag

Akademin måste arbeta med forskning på ett både praktiskt och teoretiskt plan. Det menar Helena Hansson som forskar och undervisar om deltagande design vid Göteborgs universitet. D...

Krönika 18 december 2023

När forskare möter journalister handlar mycket om att förstå den andres arbetsvillkor. Bengt Johansson skriver om skillnaderna mellan forskningen och journalistiken.