2015-11-12 Torsten Åkesson, professor i partikelfysik vid Lunds universitet

Ta bort kopplingen mellan anställning och externa bidrag

Använd fakultetsmedlen till anställningar och de externa medlen till forskning. På så vis blir både forskningen och arbetsmiljön bättre, menar Torsten Åkesson, professor i partikelfysik vid Lunds universitet.

Torsten Åkesson
Foto:

Det kanske största arbetsmiljöproblemet vid universiteten idag är att lärare ofta måste förlita sig på externa medel för att delfinansiera sina egna anställningar. Det är ett system med flera negativa konsekvenser. Anställningar blir mindre attraktiva och rekrytering försvåras, inte minst internationell sådan. Systemet hämmar också viljan att satsa på riskfylld forskning, att byta forskningsinriktning eller ge sig in i interdisciplinära områden. Kopplingen mellan externanslag och anställning skapar dessutom en ohälsosam stress och anslagsmottagare frestas att bygga upp en buffert för att täcka upp för framtida bidragsbortfall, vilket resulterat i ett växande myndighetskapitalproblem.

Det här är en situation som vi inte behöver ha. Pengarna finns eftersom anställningarna finansieras idag. Pengarna tas bara från olika fickor hos staten.

Hur kan vi då justera systemet så vi blir av med problemet?

Efter andra världskriget etablerades en framgångsrik modell för forskningsfinansiering, National Science Foundation, NSF, som till idag har stött mer än 200 nobelpristagare, och blivit en modell för världen.

Modellens kärna är att forskare anställda vid universitet söker stöd i nationell konkurrens från en annan aktör än arbetsgivaren. Systemet ger alla forskare möjlighet att söka stöd för sina idéer, utan att hämmas av linjestrukturen vid sina arbetsplatser. Systemet ger även en nationellt gemensam måttstock för forskningsexcellens.

Sveriges NSF är Vetenskapsrådet som har ett högt förtroende i forskarsamhället. Det finns även andra forskningsråd. Man kan inte nog betona vikten av att vi forskare i nationell konkurrens kan söka stöd från dessa forskningsråd. Hade motsvarande resurstilldelning hanterats inom universiteten hade det varit betydligt svårare att – med den specialiserade ämneskompetens som krävs – få en ojävig granskning och rangordning. Därför är ett generellt ökat basanslag fel väg att gå.

Men, som sagt, vi behöver en ändring för att eliminera externfinansiering av läraranställningar.

Systemet skulle kunna justeras så att vi stärker aspekten av nationell öppen konkurrens om stöd för forskningsprojekt samtidigt som universiteten tar fullt finansiellt ansvar för sina lärares anställningar. Det kan ske genom att universiteten prioriterar att fullfinansiera läraranställningar och använder de externa anslagen för att täcka mer av den verksamhet som idag finansieras med fakultetsmedel, t.ex. forskarutbildning. Det är inte orimligt att låta doktorandtjänster fördelas i nationell konkurrens i samma strikta peer review process som vid annan medelstilldelning från forskningsråden. Det skulle öka fokus på genomtänkt handledning, track-record i handledning, och därmed stärka forskarutbildningen. Kvantitativt kan ytterligare smärre justeringar behövas – också i fördelning av anslag mellan universitet och forskningsråd – men huvuddelen kan säkert hanteras med ovanstående åtgärd.

Det är inte riskfritt för ett universitet att ensamt genomföra en sådan här justering eftersom det kan leda till minskade externa anslag. Risken är stor att anställningsstödet prioriteras i valet mellan att stödja en etablerad forskares anställning och att ge medel till en doktorandtjänst, på grund av den risk ett avslag skulle medföra för en etablerad forskare. En förändring av systemet måste därför ske över hela landet.

Det faller på regeringens bord att peka med hela handen och se till att det sker, något jag hoppas se i den kommande forskningspropositionen.

Torsten Åkesson
Professor i partikelfysik vid Lunds universitet

4 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Andreas Dahlin

    Jag håller definitivt med överlag. Önskar bara några förtydliganden. Gissar att du med "lärare", som alltså inte ska finansieras med externa medel, menar seniora forskare? (Alltså inte doktorander, men helt klart professorer.) Fast var dras gränsen? Ska meriteringstjänster (forskarassistent, junior lecturer etc.) finansieras externt?Ett tänkbart problem blir att forskare får anslag från t.ex. VR, men har inget universitet att bedriva forskningen vid eftersom det inte finns pengar att inrätta en tjänst. Detta var ett problem med VRs anslag för unge forskare. Det borde dock gå att lösa om ett Universitet alltid finns med i ansökan och garanterar att inrätta en tjänst om den sökande beviljas anslag.

    2015.11.12

  • Torsten Åkesson

    HejJag menar tjänstekategorin "lärare" med tillsvidareanställningar (tenured faculty), dvs lektorer och professorer. Det är här som den svenska situationen är skadlig. Det finns argument för att kunna finansiera meriteringstjänster externt, t ex för att ha en nationell mekanism för att öppna för nya forskningsinriktningar (typ särskilda forskartjänster), och för att stärka universitetens möjligheter att rekrytera unga talanger (Unga forskare - biträdande lektorer).Vänliga hälsningar

    2015.11.12

  • Christer Löfstedt

    Mycket välformulerat Torsten och jag vill påstå att vi under min tid som prefekt vid Biologiska institutionen i Lund faktiskt försökt att röra oss så långt som möjligt i den riktning du skisserar. För att lyckas krävs att institutionerna/universiteten förmår att vara restriktiva med läraranställningar och upprätthålla distinktionen mellan lärartjänster (faculty) finansierade av "interna medel" av långsiktig art och externt finansierade forskartjänster (upphör när externa medel upphör). Forskningsråden bör enbart ge forskningsanslag till forskare med läraranställning samt anslag för inrättande av tidsbegränsade meriteringsanställningar. Det är sedan universiteten som måste bevilja "tenure".Runt omkring mig ser jag ständigt tendenser till att av vilja göra alla forskare till lärare - trots att underlaget i form av ekonomi och undervisning/handledning saknas. "Ekonomi är att välja". Till yttermera visso är naturvetenskapliga fakultetens fördelningsmodell i Lund "lärardriven", dvs man får fakultetsmedel för (del av!!) varje ny läraranställning. Detta uppmuntrar institutionerna till att inrätta läraranställningar som sedan är beroende av att innehavarna framgent söker medel till att täcka kostnaden för den egna tjänsten. Det finns en del att göra internt. Fast när du skriver att forskarutbildningen delvis kan finansieras extern håller jag inte med dig. Utbildningen måste finansieras huvudsakligen av fakultetsmedel. Doktorandernas försörjning kan däremot mycket väl komma från externa forskningsanslag. Ett problem här är dock att doktoranderna i Sverige blivit så dyra att den som har forskningsanslag ofta föredrar att satsa dessa på post docs. So it goes.

    2015.11.13

  • Lars Öhrström

    Bra! Förslaget verkar ha stora likheter med det system som just nu införs på Chalmers.

    2015.11.13