2015-06-22 Olle Häggström, professor i matematisk statistik, Chalmers tekniska högskola

Ta ansvar för riskerna med nya teknologier

Syntetisk biologi, nanoteknologi och artificiell intelligens är några av de områden som kan påverka mänsklighetens existens. Att ignorera konsekvenserna av kommande forskningsgenombrott är som att med bindel för ögonen springa rakt fram i ett minfält, skriver Olle Häggström, professor i matematisk statistik.

Olle Häggström
Foto: Privat

Att premiera och stödja den bästa forskningen – i betydelsen den forskning som bäst flyttar fram gränserna för mänsklighetens samlade vetande, utan hänsyn till praktiska tillämpningar – är ett ideal som ligger nära Vetenskapsrådets, och som jag länge var svag för. På senare år har jag dock blivit alltmer tveksam. Låt mig förklara varför.

Vetenskapliga framsteg har en ofantlig inverkan på våra liv. Tänk på hur världen och våra liv såg ut i början av 1900-talet, på hur de ser ut idag, och på vilken stor del av denna väldiga transformation som möjliggjorts av vetenskapliga framsteg. Om vi tänker vidare på vad mobilteknologi och Internet gjort för oss de senaste tjugo åren, så inser vi att någon inbromsning i förändringstakten knappast har skett. I själva verket är det troligt att vetenskapliga framsteg under återstoden av innevarande sekel kommer att bjuda på ännu mer genomgripande förändringar än 1900-talets. Till de områden som sannolikt kommer att få omvälvande konsekvenser hör exempelvis syntetisk biologi, nanoteknik och artificiell intelligens, samt inte minst olika sätt att förändra den mänskliga naturen och vässa våra kognitiva förmågor med hjälp av farmakologiska preparat, genmodifiering eller elektroniska hjärnimplantat.

Enorm potential – och risk

De potentiella vinsterna med genombrott på dessa och andra områden är enorma, men detsamma gäller riskerna. Ett exempel är artificiell intelligens, vars potential för ekonomiska och andra vinster är närmast obegränsade, samtidigt som det idag finns en berättigad oro för om maskinerna skall slå ut oss på arbetsmarknaden, samt (på lite längre sikt) huruvida mänskligheten skall kunna behålla herraväldet eller ens överleva den dag vi själva inte längre är de varelser på vår planet som har den högsta allmänintelligensen. Sistnämnda scenario kan låta extremt, men förtjänar att tas på allvar, och har det senaste året uppmärksammats av bland andra Nick Bostrom, Stephen Hawking, Max Tegmark och Bill Gates. Andra nya teknologier är tveeggade på liknande vis, och den möjligen största utmaningen på bara ett eller ett par decenniers sikt är hur vi skall undvika att kunskapsspridning inom syntetisk biologi leder till ohyggliga massförstörelsevapen i händerna på terrorister.

När så här mycket står på spel är det enligt min mening alltför ansvarslöst att prioritera mellan forskningsområden med hänsyn enbart till forskningens kvalitet och inte till dess utsikter att påverka samhället och våra liv. Om forskningens potentiella konsekvenser bara var av godo skulle jag kunna köpa tanken att enbart se till forskningens kvalitet och strunta i de samhälleliga konsekvenserna – särskilt för en finansiär som Vetenskapsrådet med ett särskilt ansvar för grundforskningen. Men med tanke på riskerna finner jag detta ohållbart. Ingen forskningsfinansiär bör tillåta sig att stödja forskning vars risker för mänskligheten är större än de positiva möjligheterna.

Som att springa rakt fram i ett minfält

Så vilka framtida teknologier och forskningsområden bör vi i första hand satsa på för att maximera chanserna för ett lyckligt utfall för mänskligheten? Vilka områden är mindre viktiga, vilka bör vi beträda med stor försiktighet, och finns det rentav områden som vi helt bör undvika? Vår kunskap i dessa frågor är ytterst ofullständig, men vi behöver göra vad vi kan för att besvara dem. Att ignorera dem, vilket mestadels är vad vi gör idag, är liktydigt med att med bindel för ögonen springa rakt fram i ett minfält.

Ett rimligt första steg skulle kunna vara att ta fram en systematisk översikt över den kunskap som redan idag faktiskt finns beträffande globala risker med nya teknologier och relaterade framtidsfrågor. En sådan kunskapsöversikt skulle sedan kunna fungera som som stöd för de ämnesmässiga prioriteringar som Vetenskapsrådet och andra forskningsfinansiärer gör. Under mina drygt fem år som ledamot i Vetenskapsrådets NT-råd har jag då och då – så ofta jag vågat med hänsyn till risken att framstå som en omöjlig monoman – tagit upp hur angeläget detta är. Dessa ansträngningar har dock inte krönts med framgång, och de ämnesöversikter Vetenskapsrådet tog fram förra året (i vilka faror i samband med nya teknologier blott berörs pliktskyldigast och i största förbigående) fyller inte alls den önskade funktionen. Jag har därför försökt mig på även andra vägar framåt, inklusive författandet av boken Here Be Dragons: Science, Technology and the Future of Humanity (Oxford University Press, planerat boksläpp i januari 2016), i vilken jag efter bästa förmåga skisserar de möjligheter och faror som ligger framför oss, och argumenterar för framsynthet.

Jag har här fokuserat på forskningsfinansiärens roll och ansvar, men det finns givetvis andra aktörer som också har ett ansvar i frågan, inte minst politiker och forskarna själva. I ett komplext samhällsmaskineri med många olika aktörer är det frestande att rycka på axlarna och tycka att ansvaret borde vila på någon annan, men ett sådant förhållningssätt duger inte – lika lite för forskningsfinansiärer som för politiska makthavare, universitet och den enskilde forskaren.

Olle Häggström
Professor i matematisk statistik vid Chalmers tekniska högskola

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Tommy Gärling

    Hej,kanske värt en tanke om varför ingen diskussion förs (förutom graden av osäkerhet)? Mänskligheten har troligen (mkt mindre osäkert?) andra hot om förgörelse som upptar agendan. Jag tänker på hoten mot människans livsmiljö. Men i det långa loppet (som bl a von Wright så riktigt påpekade) är vi alla döda. Är det då inte frågan om att se till att denna förgörelse drabbar så få så lite illa som möjligt?

    2015.06.27

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter