Sverige behöver en forskningspolitik för humaniora

När vi står inför en oförutsägbar framtid med utmaningar inom klimat, hälsa och teknikutveckling behövs en bred kunskapsbas. Humanistisk forskning har en demokratiupprätthållande funktion och är en nödvändig del av samhällets kunskapsberedskap.

Det här uppmärksammas dock inte i Sveriges nuvarande forskningspolitik. I forsknings- och innovationsproposition från 2024 finns humaniora endast med i periferin. Dessutom är de existerande strukturerna för forskningsfinansiering inte kompatibla med humanistisk forskning och dess karriärvägar.

Den 15 juni släpper tankesmedjan Humtank rapporten En forskningspolitik för humaniora. Den ger konkreta förslag på hur svensk humaniora ska få så goda förutsättningar som möjligt att producera forskning i världsklass samt att upprätthålla sitt demokratiska uppdrag. Den presenterar förslag om samverkan och internationalisering, men också om forskningsfinansiering – ett område där diskussionen sällan förs utifrån ett humanistiskt perspektiv.

Förslag för effektivare forskningsfinansiering

Tre av våra rekommendationer rör forskningsfinansiering som, även om de utgår från humanioras specifika behov, skulle ha positiv effekt för alla vetenskapsområden.

1) En höjning av universitetens basanslag.
För att stärka den akademiska tilliten och friheten krävs en höjning av universitetens basanslag. Ett riktmärke är att basanslaget för humanistisk forskning bör höjas till 70-75 procent av forskningsfinansieringen. Detta behöver inte nödvändigtvis medföra en höjning av statsbudgeten för forskning och utbildning utan kan delvis handla om att medel som forskningsråden nu förfogar över går direkt till lärosätena.

Att höja basanslaget på bekostnad av de externa anslagen innebär att kostnaderna för en omständlig och kostsam ansökningsprocess kommer att minska.

En höjning av basanslaget skulle stärka den fria forskningen och i förlängningen den breda kunskapsberedskapen.

Få andra yrken är så intensivt konkurrensutsatta som forskares, vars prestationer kontinuerligt utvärderas. En ökad andel basanslag, på bekostnad av den externfinansierade forskningen ökar den akademiska professionens autonomi och minskar statlig byråkrati, styrning och utvärdering.

En höjning av basanslaget skulle stärka den fria forskningen och i förlängningen den breda kunskapsberedskapen.

2) En tredje budgetkategori: ett verksamhetsanslag.

För att säkerställa att humanistisk forskning och utbildning ger kraft åt varandra och möjliggöra långsiktiga strategiska satsningar, behövs en större flexibilitet i basanslagens användning. Detta kan uppnås genom att införa en tredje budgetkategori: ett verksamhetsanslag.

Verksamhetsanslaget ska vara fritt för lärosäten och institutioner att disponera efter behov

Verksamhetsanslaget ska vara fritt för lärosäten och institutioner att disponera efter behov, som ett komplement till anslaget för utbildning och forskning. Det skulle utgöra en mindre del av det totala basanslaget, finansierat genom en övergripande höjning, ge utrymme för att prioritera hur personalresurser används på ett effektivt sätt och ge flexibilitet i verksamheten över tid.

3) Center för tvärvetenskaplig samverkan.

Alltmer forskning bedrivs idag tvärvetenskapligt och med syftet att möta samhällets utmaningar. Samtidigt finns få möjligheter för forskare att mötas förutsättningslöst över discipliner och vetenskapsområden. Det behövs nya arenor för samverkan med samhällets aktörer. Därför bör ett antal center för tvärvetenskaplig samverkan (CTS) inrättas i Sverige.

Forskare i olika skeden av karriären skulle kunna besöka centrumbildningarna under en begränsad period. De bör ligga centralt i större orter utspridda över landet, och ha en finansiell dimensionering i linje med regeringens nuvarande satsning på excellenskluster för banbrytande teknik som finansieras med 100 miljoner per år.

Centren bör vara öppna miljöer där arbetet med att både formulera och lösa vetenskapliga problem sker tillsammans med aktörer inom industri, kulturliv och en intresserad allmänhet. Dessa center skulle säkra en kontinuerlig förnyelse i det befintliga forskningslandskapet och därmed fungera som en viktig motor för kunskapsberedskap.

Det behövs nya arenor för samverkan med samhällets aktörer.

Resultatet av dessa tre förändringar skulle inte bara bli en än starkare humanistisk forskning. Det skulle också långsiktigt stärka vetenskapens roll i offentligheten och skapa ett mer flexibelt forskningslandskap till fördel för hela samhället.

Karolina Enquist Källgren, verksamhetsledare i Humtank, Stockholms universitet
Adam Hjorthén, verksamhetsledare i Humtank, Uppsala universitet
Henrik Andersson, medlem i Humtank, Lunds universitet
Erik Isberg, medlem i Humtank, KTH
Sari Nauman, medlem i Humtank, Göteborgs universitet

Fotnot: Humtanks rapport En forskningspolitik för humaniora släpps den 15 juni på www.humtank.se Länk till annan webbplats..