2013-11-21 Per Nordblad, professor i fasta tillståndets fysik vid Uppsala universitet

Svensk forskningsfinansiering går åt fel håll

Per Nordblad är bekymrad över regeringens återkommande uttalanden om att satsa mer på elitforskning och mindre på bredd. De svenska universitetens forsknings- och undervisningsmiljöer utarmas när endast utvalda elitforskare inom snäva ämnesområden finansieras, skriver han.

Per Nordblad
Foto: Uppsala universitet

Läser en intervju med utbildningsminister Jan Björklund i DN (2103-11-09), som i samklang med tidigare debattartiklar och regeringens uppdrag till Vetenskapsrådet att utlysa medel till framstående forskare (Regeringsbeslut U2013/1699F), än en gång uttalar att elitforskning, inte bredd, är värd projektstöd.

Denna – Jan Björklunds och utbildningsdepartementets – forskningsfilosofi förmedlar budskapet till våra forskningsfinansiärer att ge största möjliga del av de statliga forskningsmedlen till några få elitforskare. En sådan forskningsfinansieringsmodell förväntas ge framgångsrik forskning med tillhörande personlig och samhällsekonomisk nytta. Till exempel vill vår minister genom generösa ekonomiska villkor locka utvalda elitforskare till svenska universitet, i stället för till Cambridge eller Harvard, med förhoppningen att dessa forskare ska skapa starka forskningsmiljöer för framtida svenska nobelpris.

Ensidig satsning kostar

Men ensidig satsning på elit har ett pris: Alltför många utmärkta forskningsprojekt kan inte finansieras, och den mångfald som krävs för att upprätthålla hög kvalitet på de svenska universitetens grund- och forskarutbildningar utarmas.

I EU:s rapport om europeisk forskning, ”High level panel on the Socio-Economic Benefits of the European Research Area” (2012), står på sid 23: ”Reduction in diversity is a serious risk…”

  • ”Minskning av mångfald är en allvarlig risk för vetenskapliga system. Ännu mer förrädiskt är att de farliga effekterna uppenbaras först i efterhand. Forskare som arbetar i mittfåran får erkännanden, och de kanske inte inser behovet av oortodoxa perspektiv. Att bevara och berika mångfalden är därför en systemisk egenskap hos vetenskapliga system, inte något som kan förväntas eller krävas från enskilda forskare. Bra vetenskapliga system stöder kärnan av excellens men upprätthåller också flexibilitet för radikalt nya perspektiv i periferin.”

Björklund och hans kollegor anser att svensk universitetsforskning är bred och spretig i jämförelse med internationell högklassig forskning. Men dagens finansiering av svensk grundforskning inom till exempel naturvetenskap och teknik (NT) är inte bred utan snävt elitinriktad via dess huvudfinansiärer Vetenskapsrådet (VR), Stiftelsen för strategisk forskning (SSF), Knut och Alice Wallenbergs stiftelse (KAW), Europeiska forskningsrådet (ERC) med flera. Beviljandegraden för VR:s projektanslag inom NT är i år 15 procent, varav en stor del går till redan välfinansierade elitforskare.

Svenska forskningsmiljöer utarmas

Det som utmärker forskningsmiljöerna i Cambridge och Harvard är mångfald och kreativitet, inte ensidig satsning på enstaka personer och snäva forskningsområden.  De svenska universitetens forsknings- och undervisningsmiljöer utarmas när endast utvalda elitforskare inom snäva ämnesområden finansieras.

VR har uppdraget att stödja svensk grundforskning av högsta kvalitet. En förutsättning för detta är att våra universitet har forskningsmiljöer där mångfald präglar verksamheten. Den pågående nedmonteringen av VR:s breda stöd till utmärkta enskilda forskningsprojekt, till förmån för ensidig satsning på ett fåtal utvalda elitforskare, riskerar skapa forskningsmiljöer där hierarki och enkelspårighet präglar verksamheten.

Egna bidrag och samarbetsprojekt är bäst

Den bästa forsknings- och undervisningsmiljön vid svenska universitetet skapas av självständiga professorer/lektorer/ biträdande lektorer med forskningsprojekt stödda av eget bidrag (VR) samt delaktighet i större samarbetsprojekt finansierade av ”elitforskare” med anslag från SSF, KAW eller ERC. En sådan forskningsomgivning är enda garanten för nödvändig mångfald och korsbefruktning i vår forskning, för att upprätthålla och stärka kvaliteten på forskar- och grundutbildning vid våra universitet.

Per Nordblad
Professor i fasta tillståndets fysik, Uppsala universitet