Stärk grundlagsskyddet för akademisk frihet innan det är för sent

Den akademiska friheten är mer sårbar än många vill erkänna. Idag kan forskares och universitetslärares möjligheter att ge våra studenter bra utbildning och genomföra forskning av hög kvalitet försämras genom politiska beslut från en dag till en annan. Det räcker med ett regeringssammanträde för att ändra en utbildning eller forskningsinriktning. Sveriges universitetslärare och forskare, Sulf, kräver därför att regeringen tillsätter en grundlagskommitté med fokus på akademisk frihet.

Det kan handla om att en utbildning i exempelvis klimatvetenskap, genusstudier eller migration plötsligt får ändrade direktiv eller minskade resurser beroende på politiska prioriteringar. För studenter innebär det sämre utbildningskvalitet och mindre tillgång till aktuell kunskap. Det är oacceptabelt i en demokrati som säger sig värna oberoende kunskap och fri forskning. I Sverige kan samma sak hända som det redan gjort i USA. Där har forskare fått se sina projekt stoppas eller omdirigeras när de inte passat den politiska agendan, något som direkt påverkat både undervisning och samhällsdebatt.

Låt inte USA vara förebild, och vi uppmanar att riksdagens partier agerar för att stärka den akademiska friheten. Det är dags att sluta snacka och i stället prioritera den akademiska friheten i det politiska arbetet. Politiker som menar allvar med att försvara demokratin måste nu visa det i handling. Och oberoende kunskap får vi genom ett bredare grundlagsskydd som inte bara omfattar forskning utan också utbildningens frihet och lärosätenas autonomi. Det handlar ytterst om medborgarnas rätt till saklig, vetenskapligt grundad kunskap, exempelvis i frågor om hälsa, klimat eller ekonomi.

Det är dags att sluta snacka och i stället prioritera den akademiska friheten i det politiska arbetet.

Fri kunskap är en demokratisk grundpelare och en förutsättning för att våra studenter ska utvecklas och vara attraktiva på arbetsmarknaden. Akademisk frihet innebär att forskare och lärare kan söka, pröva och förmedla kunskap utan politisk, ideologisk eller kommersiell styrning. Den gör det möjligt att granska makten, utmana etablerade sanningar och bidra till samhällsutvecklingen. När forskare fritt kan varna för brister i välfärdssystem, ifrågasätta ineffektiva reformer eller synliggöra risker i ny teknik, får medborgarna bättre beslutsunderlag i sina liv. När den akademiska friheten försvagas, försvagas också demokratin.

Men vi ser en oroande utveckling. Den politiska detaljstyrningen av universitet och högskolor ökar, och det snabbt. Andelen riktade forskningsmedel växer, på bekostnad av fria anslag. Det innebär att forskningsfrågor i allt högre grad formas av kortsiktiga politiska prioriteringar istället för vetenskaplig grund. Det kan exempelvis innebära att forskning om vissa sjukdomar, skolproblem eller sociala frågor nedprioriteras eftersom de inte ligger i linje med aktuella politiska mål trots att behoven i samhället är stora. Det är en utveckling som politiken själv har makten att bryta men då krävs mod och ansvarstagande.

Sverige är inte immunt mot den internationella trend där akademisk frihet steg för steg monteras ned. Erfarenheter från andra länder visar hur snabbt oberoende kan urholkas när skyddet är svagt. I flera europeiska länder har lärosäten fått minskad autonomi, vilket lett till att kritisk forskning tystnat och att undervisningen blivit mer ideologiskt styrd. Konsekvensen blir ett fattigare offentligt samtal och sämre beslut för medborgarna. Att luta sig tillbaka och tro att “det inte kan hända här” är naivt. Frågan är inte om det händer utan om vi har byggt tillräckligt starka skydd när det gör det.

Sverige är inte immunt mot den internationella trend där akademisk frihet steg för steg monteras ned.

Därför är ett bredare grundlagsskydd nödvändigt. Demokratins mest centrala principer ska inte kunna ändras med enkel majoritet. Akademisk frihet måste ges samma tyngd och långsiktighet som andra grundläggande fri- och rättigheter. Det handlar om att skydda medborgarnas tillgång till oberoende kunskap även när den är obekväm för makthavare. Allt annat är att lämna dörren öppen för framtida inskränkningar.

Men lagstiftning räcker inte. Akademisk frihet förutsätter också fungerande villkor i praktiken. Osäkra anställningar och otydliga karriärvägar skapar försiktighet och självcensur. Forskare som är beroende av kortsiktiga kontrakt tar färre risker, ifrågasätter mindre och strävar mot lyckade resultat snarare än att riskera ett misslyckande som kan försvåra möjligheten att få nya forskningsmedel. Det leder i praktiken till att viktiga samhällsproblem inte undersöks fullt ut, till exempel komplexa frågor om integration, kriminalitet eller vårdens organisering. Det är ett systemfel som politikerna måste ta ansvar för.

Här är också det fackliga inflytandet avgörande. Kollektiva strukturer och kollegial styrning fungerar som skydd mot godtycke och tystnadskultur. När lärare och forskare gemensamt kan stå upp mot otillbörlig påverkan stärks också studenternas rätt till en fri och kritisk utbildning. Utan dessa skyddsräcken riskerar den akademiska friheten att bli en tom princip, formellt erkänd, men i praktiken urholkad.

Akademisk frihet förutsätter också fungerande villkor i praktiken. Osäkra anställningar och otydliga karriärvägar skapar försiktighet och självcensur.

Det är därför dags att våra politiker påbörjar arbetet med att bredda grundlagsskyddet för den akademiska friheten. Vi menar att det behövs tillsättas en grundlagskommitté med fokus på akademisk frihet för att säkra en bred parlamentarisk uppslutning.

För det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Ett samhälle där medborgare kan lita på att beslut bygger på kunskap – eller ett där fakta formas efter politik.

Sanna Wolk, förbundsordförande Sveriges universitetslärare och forskare (Sulf)