Sluta samarbeta med universitet som är delaktiga i krigsbrott

Israel bedriver en förödande militär offensiv i Gaza. Bilderna och siffrorna talar sitt tydliga språk: tiotusentals civila döda, systematisk förstörelse av civil infrastruktur, blockader mot humanitärt bistånd och en växande svältkatastrof (1). Samtidigt fortsätter repressionen på den ockuperade Västbanken utan avbrott: husrivningar, godtyckliga arresteringar, våldsamma attacker från bosättare och utbyggnad av illegala bosättningar. Rapporter från FN och människorättsorganisationer har ingående och entydigt dokumenterat dessa övergrepp (2,3).

Enligt Internationella domstolen, ICJ, kan Israels handlingar leda till folkmord och domstolen uppmanar alla stater som ratificerat konventionen att göra allt för att förhindra detta.

Det handlar om sönderbombade universitet, dödade forskare, förstörda arkiv och tystad kunskap.

Som akademiska ledare – prefekter, forskningsföreståndare, avdelningschefer, studierektorer – ser vi även med särskild oro på hur Israels krigföring systematiskt förstör den palestinska utbildningssektorn. Våldshandlingarna har beskrivits med ord som scholasticide, educide och epistemicide (4,5,6). Det handlar om en utplåning av palestinsk forskning, utbildning, kunskapsbildning och historieskrivning. Det handlar om sönderbombade universitet, dödade forskare, förstörda arkiv och tystad kunskap.

Vår roll är inte att bedriva utrikespolitik – universitet ska inte ta parti i en konflikt och därmed begränsa det akademiska samtalet. Men det är vår skyldighet att försvara de grundläggande villkor som gör vår verksamhet möjlig: utbildningens och forskningens frihet. Vad innebär det när våra universitet och dess representanter tiger om att det just nu pågår ett angrepp på det akademiska livets mest grundläggande förutsättningar? Vad säger vår tystnad till studenter, forskare och lärare?

Men det är vår skyldighet att försvara de grundläggande villkor som gör vår verksamhet möjlig

Tystnad är inte att vara opartisk och saklig. Att vända bort blicken och inte agera mot folkmord är att göra sig medskyldig – i detta fall mot internationella normsystem, demokratiska värden och akademisk frihet. Vi riskerar att förlora vår trovärdighet både i vårt akademiska ledarskap och i vår professionella etik om vi inte erkänner att universitet som institutioner har ett etiskt ansvar att ta ställning när det sker allvarliga och omfattande krigsbrott och människorättsbrott. När brotten dessutom begås av en regering som den svenska regeringen har militära samarbeten med (7), och när risken för folkmord är uppenbar (8) finns det starka skäl för universiteten att uttryckligen fördöma ett sådant agerande. Vår tystnad hotar i förlängningen vår egen autonomi.

Läs också debattinlägget: Vi måste kunna samarbeta med forskare från Israel (Curie)

Stöd för att ta ställning som akademisk ledare och universitetsanställd finns i den statliga värdegrund vi omfattas av (9). Den innebär att vi, i våra respektive roller, ska verka för demokrati, objektivitet, fri åsiktsbildning och alla människors lika värde. Inte minst i internationaliseringsarbetet – såsom att samarbeta med universitet i andra länder – måste vi se till att arbetet, liksom verksamheten inom Sverige, beaktar mänskliga rättigheter (10). Det är inte förenligt med svensk statlig värdegrund att ingå samarbetsavtal med institutioner som är delaktiga i ockupation, kolonisering och andra folkrättsbrott.

Vad säger vår tystnad till studenter, forskare och lärare?

Studenterna är också en del av universitetet, och vi är ansvariga för deras studiemiljö. De har rätt till demokratiskt deltagande och vi har en skyldighet att skydda denna rättighet. Med andra ord är det universitetens ansvar att skydda inte bara studenternas säkerhet, utan också deras utövande av yttrandefrihet och rätt att protestera. I linje med vad Gina Romero, FN:s särskilda rapportör för rätten till frihet att delta i fredliga sammankomster och föreningsfrihet, nyligen betonat måste ledare på universitetens olika nivåer inte fördöma, utan vägleda protesterande studenter – genom att föra dialog och ge dem verktyg att fördjupa sitt demokratiska engagemang.

Om chefer på högre nivå hindrar underordnade från att agera i enlighet med den statliga värdegrunden, eller tystar engagemang för mänskliga rättigheter och akademisk frihet, måste det betraktas som tjänstefel.

Att vända bort blicken och inte agera mot folkmord är att göra sig medskyldig.

Vi kan inte ducka från ansvar. Det vi behöver tala om nu är hur vi kan leda i en tid då demokratin är hotad.

I väntan på att rektorer och universitetsstyrelser tar ansvar, gör vi det genom att uppmana fler akademiska ledare att:

• Kräva att universitetsledningar tar aktivt avstånd från folkmordshandlingar. Som statliga myndigheter har vi ett ansvar att uppmana våra regeringar att respektera sina förpliktelser att såväl förebygga som bestraffa (artikel 1 i folkmordskonventionen).
• Fördöma allvarliga brott mot mänskliga rättigheter och den systematiska förstörelsen av palestinska akademiska institutioner – det så kallade scholasticide – som en del av de pågående brotten mot mänskligheten.
• Uttrycka stöd och vägleda studenter i deras utövande av sina demokratiska fri- och rättigheter, i enlighet med FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter.
• Åta sig att inom sitt mandat som offentliga tjänstepersoner avsluta institutionella samarbetsavtal eller forskningsutbyten med israeliska akademiska institutioner, även om samarbete med enskilda forskare fortsatt kan vara möjligt.
• Förbinda sig att aktivt stödja palestinska lärare, forskare och studenter samt bidra till återuppbyggnaden av den palestinska akademin.
• I olika regionala och internationella akademiska fora driva på för sanktioner.

Universitetens moraliska auktoritet bygger inte på tystnad utan på ansvar och handling. Vi kan inte stå bredvid när det som gör vårt uppdrag möjligt – fri forskning, kritiskt tänkande och demokratiska rättigheter – bombas sönder i realtid.

Hannah Bradby, professor och prefekt vid sociologiska institutionen, Uppsala universitet

Martin Harling, lektor i pedagogik och prefekt vid institutionen för barndom, utbildning och samhälle vid Malmö universitet

Marta Kolankiewicz, doktor i sociologi och studierektor vid avdelning för genusvetenskap på Lunds universitet

Helena Lindholm, professor i freds- och utvecklingsforskning och prefekt vid institutionen för tillämpad informationsteknologi, Göteborgs universitet

Anna Lundberg, professor och prefekt vid rättssociologiska institutionen, Lunds universitet

Lena Martinsson, professor i genusvetenskap och prefekt vid institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet

Anders Neergaard, professor och institutföreståndare REMESO Linköpings universitet

Angelika Sjöstedt, professor i genusvetenskap och ämnesföreträdare vid Mittuniversitetet

1. Israel Deliberately, Unashamedly Imposing Inhumane Conditions’ on Civilians in Gaza, Under-Secretary-General Tells Security Council, as Risk of Famine Grows (United Nations) Länk till annan webbplats.
2. Words Are Not Enough. Concrete Action Needed to Stop Israel’s Extermination of Palestinian (Human Rights Watch) Länk till annan webbplats.
   
3. Satellite imagery reveals total razing of Khuza’a in May 2025 in further evidence of Israel’s wanton destruction and genocide in Gaza (Amnesty International) Länk till annan webbplats.
4. UN experts deeply concerned over ‘scholasticide’ in Gaza (United Nations) Länk till annan webbplats.
5. Academics have a duty to help stop the ‘educide’ in Gaza (University World News) Länk till annan webbplats.
   
6. Worldwide-ization of Epistemicide (Journal of Genocide Research) Länk till annan webbplats.
7. Så ser Sveriges handel ut med Israel kring krigsmateriel (svt nyheter) Länk till annan webbplats.
   
8. End unfolding genocide or watch it end life in Gaza: UN experts say States face defining choice (United Nations) Länk till annan webbplats.
9. Den statliga värdegrunden (Statskontoret) Länk till annan webbplats.
   
10. Ansvarsfull internationalisering (Vinnova) Länk till annan webbplats.