2016-08-25 Måns Östring och Josefin Utas, vice ordförande respektive högskoleutredare, Sveriges Ingenjörer

Slopa meriteringsanställningen

Blanda inte ihop karriärväg och anställningsformer på högskolan, skriver Måns Östring och Josefin Utas på Sveriges Ingenjörer, som hellre vill se fler tillsvidareanställningar än en ny sorts meriteringsanställning.

Måns Östring och Josefin Utas, Sveriges Ingenjörer.

Måns Östring och Josefin Utas, Sveriges ingenjörer.

Att göra om meriteringsanställningarna är i bästa fall en blygsam förbättring, men mer troligt ett illa dolt status quo. I forskarkarriärutredningen (Trygghet och attraktivitet – en forskarkarriär för framtiden) som presenterades i våras framförs inställningen att universitet och högskolor konkurrerar med andra arbetsplatser om de bästa akademikerna och att det därför är viktigt med attraktiva arbetsvillkor inom universitetsvärlden. Andelen visstidsanställningar inom högskolan behöver därför minskas. Så långt instämmer Sveriges Ingenjörer.

Huvudförslaget för att uppnå detta är att den meriteringsanställning som finns i högskoleförordningen ska förändras så att den blir en ny sorts tidsbegränsad anställningsform som kallas biträdande lektor. Detta menar vi är som att måla tigerränder på en katt.

Anställningen som biträdande lektor föreslås vara på 4-6 år och i slutet ge rätt till prövning för en tillsvidareanställning efter uppställda kriterier. Spontant ser förslaget ut bra, men det är inte mycket till förbättring.

Om alla som ansöker om och får dessa tjänster beräknas vara så kompetenta att de kan klara prövningen på slutet, varför ges dessa då inte en tillsvidareanställning redan från början? Alternativt, om en lägre andel personer förväntas klara kraven och få en tillsvidareanställning i slutet av meriteringsanställningen blir denna bara en i raden bland övriga visstidsanställningar. Då fortsätter alltså läget som idag.

Att forskningsresurser knyts till anställningen som biträdande lektor anses tala för denna. Men det finns inget som säger att dessa resurser inte kan knytas till vilken annan typ av anställning som helst, om lärosätet nu vill göra det. Denna sorts anställning i en förordning är alltså inte nödvändig av den anledningen.

Det finns en osund koppling mellan personlig utveckling och anställningsform inom universitetsvärlden; en koppling som måste brytas. Alla vill se förutsägbara och tydliga karriärvägar för forskare och lärare på högskolan. Men dessa är inte på något vis avhängiga av hur anställningsformerna ser ut. Det är två olika saker.

Sveriges Ingenjörers åsikt är att den särskilda meriteringsanställningen i högskoleförordningen ska tas bort. Anställningsformerna är något som ska förhandlas mellan arbetsmarknadens parter, så som på andra arbetsplatser. Så fungerar den svenska modellen, vilken borde tillämpas även inom universitet och högskolor.

Istället för att skapa extra lagstiftning för Sveriges lärosäten måste lärosätena ges och ta sitt arbetsgivaransvar. Universitet och högskolor är förstås inte företag och kan inte göra exakt som dem. De måste hitta sina egna hållbara sätt att ta hand om sin personal och hantera sin kompetensförsörjning.

Nästan var tredje person, 31 procent, bland forskande och undervisande personal på universitet och högskolor är visstidsanställd (SCB och UKÄ 2014, doktoranderna borträknade). Det kan jämföras med att hela 97 procent av ingenjörerna som arbetar utanför universitetsvärlden har en tillsvidareanställning (Sveriges Ingenjörs löneenkät 2015). Många kompetenta ingenjörer ratar därför universitet och högskolor. Så kan vi inte ha det.

Visstidsanställningar behövs även inom högskolan. Men de ska användas när så är befogat. Till exempel för kortare samverkansprojekt mellan näringsliv och högskola. Visstidsanställningar ska inte användas som en genväg för att slippa göra grundliga och rättvisa rekryteringar, eller för att slippa planera långsiktigt. Olika visstidsanställningar ska inte heller staplas på varandra för en och samma person.

Universitet och högskolor ska vara attraktiva arbetsplatser. Då spelar anställningsformerna en stor roll. Sveriges Ingenjörer anser att normen ska vara att man även där ska göra karriär på en tillsvidareanställning.

Måns Östring
Vice ordförande Sveriges Ingenjörer
Josefin Utas
Högskoleutredare Sveriges Ingenjörer

4 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Nätverket Vetenskapskvinnan

    Ett viktigt inlägg i debatten, som tyvärr nog inte kommer att hörsammas varken i den akademiska världen eller forskningspropositionen. Det system vi idag har med en stor andel visstidsanställda bidrar starkt till den nepotism vi ser eftersom de få tillsvidareanställningar som finns blir så attraktiva - se punkt 7 under Tjänstetillsättningar i vårt manifest - http://vetenskapskvinnan.blogspot.se/2015/06/vetenskapskvinnans-manifest-for.html. Därför förespråkar vi att antalet tillsvidareanställda lärare måste öka, dvs att vi inte enbart kan se till dem som just kommit in i systemet utan även de som redan finns där och tenderar att bli bortglömda.

    Vidare vill vi påpeka att tillsvidareanställningar inte per automatik innebär grundliga och rättvisa rekryteringar - http://vetenskapskvinnan.blogspot.se/2016/07/vetenskapskvinnans-guide-till.html.

    2016.08.26

  • Christian

    Efter en postdok I Tyskland och en postdok I Schweiz är jag nu vid ett svenskt universitet (TekNat). Författarna har rätt I att universitetsvärlden är speciell, men enligt min mening är det både positivt och nödvändigt. Något tänkvärt från Unga forskares karriärvägar (Tillväxtanalys): "At the University of Copenhagen, École Polytechnique Fédérale de Lausanne and the National University of Singapore, for example, the introduction of tenure tracks is seen as being a crucial factor which has enabled the universities to improve the quality of research and move up on international ranking lists"

    2016.08.26

  • MP

    Östring och Utas kontrasterar tillvidareanställning med visstidsanställning. Notera att skillnaden mellan dessa är viktig för statistiken, men i praktiken behöver det inte vara någon skillnad alls. Jag är avlönad av extern finansiering jag har dragit in själv och är tillsvidareanställd ("fast anställning"). Den dagen jag har otur i ansökningarna och pengarna inte kommer in, så kommer jag att sägas upp. I praktiken har jag en visstidsanställning på 2-3 år. Konsekvensen är att jag letar jobb inom industrin parallellt med forsknings- och ansökningsarbetet. Så roligt är det inte i längden.

    2016.08.26

  • Leif

    Utas och Östring antyder att visstidsanställningar används för att "slippa planera långsiktigt". Jag är övertygad om att alla svenska forskargrupper vill och försöker planera långsiktigt, men när majoriteten av deras forskning finansieras av externa anslag på högst fyra år, utan garantier om ny eller fortsatt finansiering efter projektens slut, blir långsiktig planering svår och riskabel. Visst kan man tillsvidareanställa och sedan säga upp på grund av arbetsbrist om man inte lyckas attrahera fortsatt extern finansieringen, men som MP skriver, då blir skillnaden mot en visstidsanställning inte så stor. Har man då inte samma problem med långsiktig planering i industrin? Jovisst! Och hur löser man detta? Till stor del genom att ta in konsulter. Konsulter kostar mer per timme, men ger en möjlighet att relativt snabbt anpassa arbetsstyrkans storlek efter konjunkturer och den finansiering som finns tillgänglig. Konsulterna har förhoppningsvis tillsvidareanställningar hos sina respektive konsultfirmor, så det stämmer säkert att 97% av ingenjörerna utanför universitetsvärlden har en tillsvidareanställning, men vill Sveriges Ingenjörer verkligen att Sveriges högskolor ska göra som industrin och ta in konsulter för att kunna planera långsiktigt? Vore det inte bättre att jobba för en större andel långsiktig finansiering till forskare på universitet och högskolor?

    2016.09.16

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter