2018-12-12 Anna Montell Magnusson, docent och universitetslektor vid Karolinska institutet

Ska våra universitet verkligen styras som företag?

Ska lärosätena styras enligt en företagsmodell eller vara akademiskt fria och i högre grad finansieras av statliga medel? Det är dags för politikerna att välja väg för forskningen, skriver Anna Montell Magnusson, docent och universitetslektor vid Karolinska institutet.

Anna Montell Magnusson

Det tycks finnas ett aldrig sinande intresse av att läsa om Macchiariniaffären och dess konsekvenser. Debatten har bland annat handlat om värdet av visselblåsares civilkurage och om de slutsatser som Karolinska institutet (KI) dragit av affären.

Som forskare vid KI vill jag här ge ytterligare ett perspektiv. Om vi vill förstå hur denna katastrof överhuvudtaget kunde inträffa, och slutligen ta ansvar för att den inte upprepas, behöver vi också sätta oss in i de politiska drivkrafter som influerade händelseförloppet.

Universitet och högskolors organisation styrs alltid av direktiv från regeringen. Under våren 2009 presenterades en ny utredning om en organisationsmodell (Självständiga lärosäten SOU 2008:104) som gick ut på att universitet och högskolor skulle få en mer självständig ställning gentemot staten. Den så kallade autonomireformen, som återspeglade den globala forskningspolitiska trenden, innebar att universiteten i ökande grad skulle vara ansvariga för finansieringen av sin forskning och utbildning. På så vis förväntades den akademiska effektiviteten öka, det vill säga hur mycket forskning som produceras per investerad krona. I Sverige genomfördes autonomireformen 2010 – samma år som Macchiarini rekryterades till KI.

Inget annat universitet i Sverige har implementerat autonomireformen i samma utsträckning som KI. Lärosätet har till och med kallats för ett ”forskarhotell” – ett begrepp som för övrigt myntades av den klarsynte forskaren professor Hans Rosling – eftersom KI tillhandahåller lokaler i utbyte mot extern finansiering. Dessa medel kan användas för att betala lokalhyran samt forskarens och medarbetares löner. Forskarna vid KI driver på så vis små företag. Inga andra forskare i Sverige har varit så duktiga på att sälja in sin forskning hos finansiärerna som de vid KI, vilket därmed kan ses som ett framgångsrikt exempel på en väl genomförd autonomireform. Men medaljen har en baksida. Den har blivit mycket tydlig av den genomlysning som gjorts av akademin i samband med Macchiariniaffären.

Man kan säga att KI:s ledning egentligen agerade som den skulle enligt autonomidirektiven när den uppmuntrade institutionerna att rekrytera forskare som kunde förväntas sälja in sina projekt på bred front till finansiärer. Om forskningen var unik, vilket vanligtvis krävs för att den ska anses vara av hög kvalitet, eller om den var vettig ur etisk synvinkel, hade således underordnad betydelse. Det var pengarna som räknades och de flesta på KI drogs med i framgångskarusellen. Fartblindheten blev ett faktum. Katastrofalt nog fick enskilda människor, patienter, betala det högsta priset genom att offra sina liv för denna produktionshets. Och svensk forskning fick uppleva sin värsta skandal inom medicin genom tiderna. Den fick dessutom stor internationell uppmärksamhet. KI har sedan dess infört ett rigoröst åtgärdsprogram för att motverka fusk och oredligheter i forskning. Men samhällets direktiv är fortfarande oklara.

Det är således dags att svenska politiker inte bara stillatigande ser på när KI slits sönder inifrån, utan ger oss klara besked om vilken inriktning vi ska ha. Man får nämligen det man formellt efterfrågar, som vi ser i Macchiarinifallet. Det får ses som ett skräckexempel på konsekvensen av att luckra upp gränsen mellan akademi och näringsliv. En färsk metaanalys* utförd på EU-nivå visar dessutom att den ökade universitetsautonomin inte infriar förväntningarna om en mer effektiv forskning.

Istället bör värdet av en intellektuellt stark och fri akademisk miljö beaktas. Vi vet alla att genombrottsforskning präglas av enskilda individers fritänkande och att studenter utvecklas bäst i en öppen och inkluderande miljö. En sådan akademisk värdegrund säkerställer den fria grundforskning som näringslivet senare kan tillämpa.

Rent konkret står vi nu inför ett val.

Konsekvenserna om vi inte aktivt tar ställning emot universitetens omvandling enligt företagsmodellen kan bli långtgående för KI:s integritet och förmåga. Ett framtidsscenario för KI, som inte känns långt borta, är att staten en dag säljer ut detta anrika lärosäte så att det kan ombildas till ett privat forskningsinstitut som säljer sin utbildning likt en entreprenör. Tycker vi att detta, med tanke på Macchiariniskandalen, är en utveckling i rätt riktning?

Ska våra universitet styras enligt en företagsmodell där forskarna och lärarna ska agera försäljare och till största delen själva ansvara för medel till egen lön och lokalhyra. Eller ska vi ha universitet som är akademiskt fria i traditionell mening och därmed i högre grad finansieras av statliga medel som täcker löner och hyra?

Den frågan hoppas jag får sitt svar när Styr- och resursutredningen, Strut, lämnar sitt betänkande senast 1 februari 2019. Jag förväntar mig att utredningen glasklart stakar ut vägen så att det överhuvudtaget går att bedriva grundforskning i Sverige i framtiden. Annars blir det underkänt.

Anna Montell Magnusson
Docent och universitetslektor, Karolinska institutet

* Sandström, van den Besselaar (2018) Funding, evaluation and the performance of national research systems. Journal of Informetrics.12:365-384.

4 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Gunnar Karlsson

    Mycket bra artikel!

    Med autonomin är det lärosätets val att gå i den riktning som KI, KTH och andra liknande forskningsuniversitet gjort, nämligen att göra sig helt beroende av externa anslag. Ökade statsanslag, exempelvis de strategiska forskningsområden som gavs till några lärosäten efter VRs urval, kunde ha använts till ökade basanslag för fakulteten, men de gick lika väl att använda till nya tjänster och utspridning av anslaget över flera. Det var ett självständigt val att inrätta nya tjänster för SFO-anslagen.

    Kontentan är att om inte högskolan prioriteterar full finansiering av fakulteten så kommer mera anslag enbart leda till flera delfinansierade tjänster och därmed till flera gäster i forskningshotellet.

    2018.12.13

  • Fawad Hassan

    Excellent article, right on the nail!

    2019.01.11

  • Semida Silveira

    Mycket bra artikel!

    Viktigt att forskarna kan fokusera och tänka fritt. Dessutom är det mycket värdefull tid som förloras genom hela systemet när alla forskare måste ständigt jaga resurser för att betala egen lön.

    2019.01.11

  • Jonte Bernhard

    Mycket bra artikel! Den visar på att alla beslut också medför en mängd olika konsekvenser, varav en del är oönskade. Som ordspråket säger "medaljen har alltid en baksida" och den kan inte trollas bort som det ibland verkar i samband med "ideologiskt" driven beslutsfattande. Man får det man har beställt inklusive "medaljens baksida".

    2019.01.17