2015-04-14 Carl-Henrik Adolfsson, Jan Håkansson & Daniel Sundberg, , forskare och lärare vid Linnéuniversitetet och sakkunniga utredare i förarbetet till Skolforskningsinstitutet

Se inte läraren som en passiv mottagare av forskning

För att forskningen ska nå in i klassrummet behöver avståndet mellan forskning och undervisningspraktik minskas, skriver Carl-Henrik Adolfsson, Jan Håkansson och Daniel Sundberg. De föreslår fem konkreta, interaktiva åtgärder för att forskningsbasera skolan och menar att det nya Skolforskningsinstitutet har en viktig roll att spela.

Carl-Henrik Adolfsson, Jan Håkansson och Daniel Sundberg
Foto: Linnéuniversitetet

Det nya Skolforskningsinstitutet har slagit upp sina portar och en ny aktör gör entré i Skolsverige. Trots en förhållandevis blygsam resurstilldelning är de politiska förväntningarna höga på vad det nya institutet kan komma att betyda för att stärka samspelet mellan forskningen och det vardagliga pedagogiska arbetet i skolan. Att skolans verksamhet bör byggas på vetenskaplig grund är de flesta överens om, men hur detta ska gå till är inte lika självklart.

Även om frågan om en skola på vetenskaplig grund har seglat upp högt på den utbildningspolitiska dagordningen är det i sammanhanget värt att notera att den ingalunda är ny. 1950- och 60- talets omfattande reformarbeten av den svenska grund- och gymnasieskolan byggde exempelvis på idén om att politik och vetenskap i ett nära samarbete skulle ligga till grund för uppbyggandet av en rationell skolorganisation. Att frågan återigen blivit het bland politiker kan förklaras med en evidensrörelse som i allt större utsträckning nått utbildningspolitikers intresse.

Utan tvekan finns det för Skolforskningsinstitutet mycket att lära av hur exempelvis hälso- och sjukvård arbetar med evidens men samtidigt har det också inneburit att en alltför förenklad bild många gånger etablerats hos utbildningspolitiker kring hur samspelet mellan forskning, politik och praktik ska organiseras. Forskningsbasering ses som en tämligen oproblematisk process där färdiga resultat tillgängliggörs och sprids till skolpraktikens aktörer som sedan omsätter resultaten i den egna dagliga undervisningen. Idag vet vi från forskningen att spridning inte automatiskt betyder att kunskapen används.

En genomgång av de större politiska satsningarna och initiativen i Sverige de senaste 20 åren som haft till syfte att forskningsbasera skolan visar att en sådan spridningsmodell är den helt dominerande.En annan modell som visat sig vara tämligen vanlig över tid för att stärka den vetenskapliga grunden i skolans verksamhet är att arbeta med olika utbildningssatsningar, via exempelvis nationella kompetensutvecklingsinsatser. Vid sidan av dessa båda modeller finns det även, dock inte i så stor omfattning, exempel på initiativ som arbetar utifrån en mäklande modell för forskningsbasering utvecklats där en viss medierande aktör/organisation har tagit på sig en mer aktiv roll i att mäkla mellan forskningen och policy/praktik.

Utan att avskriva eller förringa de insatser som gjorts de senaste 20 åren menar vi att det krävs helt andra grepp för att få till stånd en hållbar forskningsbasering av skolans verksamhet som också förmår påverka skolans måluppfyllelse och utveckla verksamheten. Den mest intressanta utvecklingen internationellt sett sker kring interaktiva former för forskningsbaserad skolförbättring där ”Knowledge Network for Applied Education Research” (KNAER) i Ontario Canada kan nämnas som föregångare.

För svenskt vidkommande ser vi att följande åtgärder krävs för att forskningsbasera skolan:

  • Utveckla en samlande och nationell strategi för forskningsbasering. Eftersom allt fler policyaktörer idag arbetar med att försöka forskningsbasera skolan finns ett stort behov av koordinering. Det handlar om att bygga upp en infrastruktur för interaktiva mötesplatser för utbildningsforskningen och undervisningspraktikernas olika frågeställningar. Här bör Skolforskningsinstitutet tillsammans med Skolverket och andra myndigheter spela en central roll.
  • Förstärk spridning och kommunikation av relevanta kunskaper som vi via forskning vet kan förbättra skolors måluppfyllelse och utveckla verksamheten. Idag är alltför mycket av de kunskaper som sprids förenklade, färdiga konsultlösningar av tvivelaktig kvalitet. Här bör Skolforskningsinstitutet bli en kvalitetsgarant som hjälper till att vaska fram en bredd av kunskaper av hög kvalitet som också är relevant för pedagogiskt yrkesverksamma.
  • Satsa långsiktigt på att bygga upp skolors kapaciteter att förstå, kritisera, värdera och använda forskning i det dagliga arbetet. Skolledare och lärare måste ges bättre möjligheter och tid att arbeta med att översätta forskningsresultat till praktisk verksamhet.
  • Vidareutveckla samarbetsformer där forskare och praktiker gemensamt arbetar med att forskningsbasera skolutvecklingen. Här kan Skolforskningsinstitutet spela en viktig roll att mäkla mellan forskare och praktiker och bygga upp kommunikationskanaler på mer robust och långsiktig basis.
  • Skapa möjligheter att systemmässigtutvidga forskningsbaserade utvecklingsarbeten som faller väl ut. Många av dagens skolutvecklingsprojekt stannar vid lokala försök med okända utfall. Skolforskningsinstitutet kan här spela en viktig roll i att lyfta fram framgångsrika arbetsmodeller i vidare skala.

En satsning på dessa typer av åtgärder innebär att vi kan komma bort från att betrakta läraren som en passiv mottagare av forskning. Om forskningen ska nå in i klassrummet behöver avståndet mellan forskning och undervisningspraktik minska genom en mer aktiv kommunikation mellan lärare och mellan lärare och forskare kring användningen av forskning utifrån de lokala villkoren, frågorna och behoven.

Utmaningarna för Skolforskningsinstitutet är stora och långt ifrån enkla, men det blåser trots allt medvind för dess idéer och det har också Skolsveriges uppmärksamhet.

 

Carl-Henrik Adolfsson, Jan Håkansson och Daniel Sundberg Forskare och lärare vid Linnéuniversitetet och sakkunniga utredare i förarbetet till Skolforskningsinstitutet

2 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Johan Strandqvist

    Med det huvudmannaskapet som idag finns i skolan värnar varje huvudman om sin budget och oroar sig för mycket för att resurser som satsas för att möjliggöra för lärare att kombinera praktik med forskning kommer att "förloras" om läraren byter arbetsplats. Har upplevt detta själv och lyft frågan i regionen, med Ontario som ett exempel att följa.

    2015.04.15

  • Gerth Öhman

    Jag läser med stort intresse att Ni föreslår fem konkreta, interaktiva åtgärder för att forskningsbasera skolan. Därtill menar Ni att det nya Skolforskningsinstitutet har en viktig roll att spela.Men, det finns även andra modeller för att förhindra att läraren blir en passiv mottagare av forskning. Låt mig kort presentera min modell, som jag nyttjat på gymnasieskolan:Progressionen för elevens id'e passerar över olika former av IPR/uppfinningar. Här gestaltas produkter, tjänster alt. sociala innovaioner. Men, för att förekomma Er ... eleverna skall inte vara s.a.s. 'affärsaktiva'. Det finns dock andra pedagogiska vägar (se bl.a min examinerade Lic avhandling). De id'eer, som eleven fick och validerades som bärkraftiga tecknades i s.k. Föranvändarrrätter (se Patentlagen). På så sätt byggde vi upp både kunskap, produkt/tjänst, förfaranden och tänkbara kundgrupper. Detta har jag oxå fått validerat på WIPO, som en juridisk bärkraftig metod utan att elever utsätts för risktaganden. Det mest intressanta är att dessa s.k. Föranvändarrätter inte är offentliga. Men ger 'föranvändarrätt' till teknik mm som utomstående har eller söker IPR skydd för (!!). Carl-Henrik, Jan och Daniel , jag kan förstå att Ni tycker att mitt inlägg ligger lite utanför Er text. Men i en holism ser vi att all kunskap till slut kommer fram till att något annat land köper den tekniken och Sverige får inkomst, som skall finansiera ex. vår välfärd. Så min tanke kan inte vara fel ... vilket WIPO oxå i dialog kommit fram till.Med vänliga hälsningarGerth Öhman

    2015.04.22

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter