2016-02-01 Lena Gustafsson, rektor vid Umeå universitet

Samverkan borde vara en självklarhet i både forskning och utbildning

Akademin samverkar med samhället i många olika former. Drivkraften är ökad kvalitet i forskning och utbildning vid landets lärosäten. Varför är då frågan om samverkan fortsatt omdiskuterad, undrar Lena Gustafsson, rektor vid Umeå universitet.

Lena Gustafsson
Foto: Johan Gunséus

I högskolelagen från 2009 står att ”I högskolornas uppgift ska det ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta.” Akademins samverkan med det omgivande samhället förekommer i en mängd olika former och en stark drivkraft är förstås ökad kvalitet i den forskning och utbildning som vi bedriver vid landets lärosäten. Leder samverkan med annan part till det motsatta, det vill säga minskad kvalitet, så resulterar detta i en utarmning av verksamheten och gör oss på sikt därmed till en mindre intressant samverkanspart.

Det har i olika undersökningar visats att vetenskaplig kvalitet i forskningen, uttryckt i termer av citeringsgrad, kan öka genom samarbete och sampublicering med annan part. Kvaliteten inom högre utbildning kan öka genom studenters möjlighet att under sina studier praktisera hos annan part i samhället och därmed vidga och fördjupa sina kunskaper, men också utveckla sitt kontaktnät som kan gynna de egna framtida möjligheterna till arbete. Detta är två väl kända och okomplicerade exempel på det eventuella värdet av samverkan sett ur lärosätets perspektiv. Ser vi historiskt på värdet av samverkan inom olika områden, så finns det otaliga exempel där mycket starka forskningsmiljöer inom akademin har utvecklats i samverkan med en industripartner till fromma för en mycket hög forskningskvalitet sett i ett internationellt perspektiv. Samtidigt har sådana samarbeten och miljöer utgjort en mycket viktig del i, eller till och med varit förutsättning för, att utveckla internationellt framstående svensk industri.

Att i ett vidare perspektiv systematiskt utnyttja den stora möjligheten till kvalitetsvinster som finns i samverkan, med olika parter i omgivande samhälle, borde därmed vara av stort intresse. Varför är då frågan om samverkan eller inte fortsatt omdiskuterad? Tyvärr så förs diskussionen om samverkan inte sällan i termer av en motsatsställning till framgångsrik grundforskning eller till forskningens frihet. Givetvis måste samverkan ske med respekt för olika ingående parters förutsättning och krav för att bidra till högsta möjliga kvalitet. Kanske skulle vi i högre utsträckning vinna på att tänka i termer av att samverkan kan bidra till en rikare miljö, där fler parter, mer kompetens och fler idéer möts som kan stärka forskning av olika slag, likväl som utbildningen.

Är det också vårt språkbruk som leder oss in i märkliga tankebanor? Att vi talar om utbildning, forskning och samverkan, istället för att tala om forskning och utbildning och i dessa våra huvuduppgifter se samverkan som något integrerat i, och fördelaktigt för både utbildningen och forskningen? Genom en integrerad och självklar samverkan stärker vi vår internationella konkurrenskraft och närmar oss därmed också, på ett trovärdigt och kraftfullt sätt, olika stora och komplexa samhällsutmaningar som kräver många olika kompetenser och andra vitt skilda resurser för att finna sin lösning.

Lena Gustafsson
Rektor Umeå universitet

2 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Anna-Lena Axelsson

    Självklart ska samverkan in i både undervisning och forskning. Det är dock bra att samverkan står på egna ben som en av universitetets tre uppdrag. Att se samverkan endast som ett stöd till forskning och utbildning visar på att man fortfarande värderar samverkansaktiviteter lägre än forskning och utbildning. Vid SLU har vi dessutom en fjärde verksamhetsgren, fortlöpande miljöanalys, som uteslutande handlar om samverkan med myndigheter och näring.

    2016.02.05

  • Christer Owe

    Jag funderar dagligen på hur vi generellt ska bli bättre på samverkan i samhället, eftersom den är avgörande för vår förmåga att utveckla hållbara lösningar. Det som slår mig är abstraktionsnivån. "Vi behöver samverka" låter som "vi borde träffas". Något man säger men bara gör när det finns ett sammanhang att konkretisera mötet kring. Nyttan måste synliggöras. Att samverka räcker inte. Syfte och delmål måste synas och värderas av involverade. Då kan något hända.

    2016.02.10

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter