Prenumerera på Curies nyhetsbrev

Nyheter, krönikor och debatter om forskarens vardag och aktuella forskningsfrågor. Varje vecka i din inkorg. Ges ut av Vetenskapsrådet.

Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
röda gödande strängar mot svart botten

När diskussion om akademisk frihet blir politiserad missar man just den öppenhet som akademisk frihet innebär, menar Mia Liinason. Foto: Eugene Golovesov/Unsplash

debatt

Replik: Frågan om akademisk frihet får inte politiseras

När en fråga politiserats – såsom frågan om akademisk frihet – uppfattas varje inlägg i debatten som ett politiskt ställningstagande som kan användas för eller emot en viss tes. Det gynnar inte ett öppet samtalsklimat, skriver Mia Liinason i en replik på ett debattinlägg av Johan Gärdebo och Fanny Forsberg Lundell.

porträtt på kvinna i mörk hår uppsatt i nacken.

Mia Liinason

Johan Gärdebo och Fanny Forsberg Lundell refererar i sin debattartikel i Curie den 21/2 2023 till en intervju med mig i Curie den 8/2 2023. Jag konstaterar att de använder denna intervju för att driva sin egen tes om ideologisk homogenitet i akademin. Men jag delar varken deras tes eller deras sätt att föra fram den.

När de nu låter sig influeras av intervjun med mig som utgångspunkt för deras artikel lägger de ord i min mun och får det att låta som att jag sagt saker jag i själva verket varken har sagt eller menar (”Liinason har rätt i att…” eller ”Det Liinason talar om är…”). De förflyttar också fokus för frågan och faller in i en retorik som beskyller andra för att göra fel, medan de själva är tvärsäkra på sin egen rättfärdighet.

Mot bakgrund av demokratisk tillbakagång, globalt såväl som i Europa, är det viktigt att forskare tar (mer) plats i offentligheten.

Som ett talande uttryck för samtidens torftiga akademiska debattklimat är deras artikel nedslående av flera skäl. Till att börja med är deras skifte av fokus för debatten olyckligt. Mot bakgrund av demokratisk tillbakagång, globalt såväl som i Europa, är det viktigt att forskare tar (mer) plats i offentligheten. I länder som fram tills nyligen var fullt fungerade demokratier sker en gradvis nedmontering av medborgerliga rättigheter och demokratiska fundament, såsom oberoende domstolar och pressfrihet. Där är vi inte i Sverige. Än.

Men i Sverige, som det belystes i Dagens Nyheter i helgen (”Elva forskare om synen på klimat- och miljövetenskap”, 26/2 2023), vittnar forskare om påhopp, hat och ilska, och att ord som de inte sagt läggs i deras mun. Där beskrivs också att forskare misstänkliggörs för att ha en dold agenda, och att forskare upplever en ”arrogans inför vetenskapen” från politiker som vill locka väljare. I denna kontext behöver vi öppna upp ett samtal om ifall, och hur, forskare kan ta mer plats i offentligheten och om vi behöver fler, nya arenor för att samhällsförankra vetenskaplig kunskap.

Med Gärdebo och Forsberg Lundells artikel förflyttas dock diskussionen från forskarens roll i offentligheten till en fråga om samtalet inom akademin och frågan om akademisk frihet. Frågan om akademisk frihet är inte oviktig – tvärtom. Fritt kunskapssökande är grundläggande, såväl för utvecklingen av ny kunskap som för våra demokratier, där människor förmodas fatta välinformerade, kunskapsgrundade beslut. Därför är det viktigt att hålla liv i frågan om akademisk frihet – vad den akademiska friheten består i, dess nödvändiga begränsningar och dess hot.

Men – och här kommer det andra skälet till varför Gärdebo och Forsberg Lundells text är nedslående läsning – sättet som debattörerna har valt att lyfta denna fråga berikar inte samtalet om akademisk frihet på något substantiellt sätt. Istället vilar deras inlägg på ett antal till synes lösryckta exempel för att bekräfta deras tes, däribland en debatt om modersmålsundervisning och händelser vid en tvärvetenskaplig forskningsmiljö, varpå de hyperboliskt inkluderar hela humanvetenskaperna som ett hot mot akademisk frihet.

I ett sådant läge uppstår det lätt låsningar, det blir svårt att hitta en gemensam grund och nå konsensus om hur vi ska gå framåt.

Jag är överens med Gärdebo och Forsberg Lundell om att akademisk frihet är viktigt. Men denna fråga behöver ges goda förutsättningar att diskuteras i våra forsknings- och undervisningsmiljöer och vid våra fakulteter och universitetsledningar. Tyvärr har frågan om akademisk frihet politiserats, vilket illustreras av att olika debattörer försöker använda diskussionen för att driva sina egna agendor. När en fråga har politiserats uppfattas varje inlägg i debatten som ett politiskt ställningstagande som kan användas för eller emot en viss tes, med påföljd att debatten polariseras.

I ett sådant läge uppstår det lätt låsningar, det blir svårt att hitta en gemensam grund och nå konsensus om hur vi ska gå framåt. Ingenting av detta gynnar ett öppet samtalsklimat för att diskutera den grundfråga som rektorer, dekaner, prefekter, forskare, universitetslärare, doktorander och studenter har att förhålla oss till: hur möjliggörs bästa förutsättningar för kunskapsutveckling inom ämnet A, vid fakulteten B och på universitetet C? I förlängningen handlar det om att lägga grunden för utvecklingen av ny kunskap, god samhällsutveckling och livaktiga demokratier.

Att tona ned ett uppskruvat tonläge kan minska polarisering. Nyfikenhet och ett problematiserande perspektiv kan öppna upp en låst debatt präglad av tvärsäkra övertygelser. Efter att ha läst Gärdebo och Forsberg Lundells artikel är det för mig tydligt att vi behöver bli bättre på att praktisera dessa insikter för att avpolarisera debatten om akademisk frihet.

Till sist är det nedslående att ta del av Gärdebo och Forsberg Lundells vision för en ”anspråkslösare akademi”. Ödmjukhet i all ära, men min upplevelse efter att ha läst inlägget är att deras anspråkslösa akademi rustar akademiker för att i intellektuell avskildhet strida om frågor som inte har någon avgörande betydelse för våra samhällen och liv. Vad är intellektuell nyfikenhet värd i ett elfenbenstorn?

Mia Liinason
Professor i genusvetenskap, Lunds universitet och ordförande i Sveriges unga akademi

Läs också Curie:

Får en forskare vara aktivist? (Curie)

Forskaren får inte drivas av personliga värderingar (Curie)

Håller du med? Skriv en replik eller ett eget inlägg

Välkommen att skriva en replik eller ett annat inlägg om forskningens villkor! Mejla din text med kontaktuppgifter till: debatt@tidningencurie.se

Mer om vad som gäller för att skriva i Curie

Du kan också kommentera på LinkedIn Länk till annan webbplats., Facebook Länk till annan webbplats. och X. Länk till annan webbplats.

Läs hela debattråden

Du kanske också vill läsa

Debatt 21 februari 2024

Jonas Fransson, Uppsala universitet

Det går inte att styra forskningen så att den blir excellent och banbrytande. Om vi verkligen vill satsa på långsiktighet och nytänkande måste akademin och forskarna få tillbaka fö...

Nyhet 20 februari 2024

David Isaksson

Rädsla för att försätta ryska forskare i fara, en återkomst för kremlologin och ett ökat intresse för andra länder som ingick i det forna Sovjetunionen. Så har forskningen om Ryssl...

Debatt 31 januari 2024

Sveriges unga akademi

Svag forskarrepresentation och en olycklig åtskillnad mellan forskning av hög kvalitet och forskning som tar sig an samhällets behov. Sveriges unga akademi är kritisk till huvudför...