Så kan staten underlätta privata donationer till lärosäten

Det har länge funnits farhågor rörande det svenska högskolesystemets kvalitet och förmåga att positionera sig i den internationella konkurrensen. Enligt OECD (2016) råder det brister när det gäller långsiktighet, att tidigare starka forskningsmiljöer försvagas och att regelverken är oklara samtidigt som ledningsstrukturerna är otydliga.

De högre lärosätenas unika roll som kunskapsnoder innebär att de inte endast förser samhället med kvalificerad arbetskraft utan också med nya forskningsbaserade kunskaper, driver teknisk utveckling och är centrala för de svenska innovationssystemen. De spelar således en avgörande roll för samhällsutveckling, ekonomisk tillväxt och välstånd. Frågan om hur de svenska lärosätenas effektivitet, prestanda och attraktionskraft ska kunna stärkas sträcker sig därmed långt utanför universitetens grindar.

En faktor som återkommande lyfts fram för att stärka universiteten handlar om en ökad grad av ekonomisk självständighet, genom att underlätta donationer och ge lärosätena större befogenheter att bilda och förvalta stiftelser. Bortsett från att bygga upp en egen kapitalbas skulle ett friare förfogande av donationer bidra med en ökad autonomi för universiteten i en rad avseenden: strategiska satsningar och tillgång till fastigheter. Likaså skulle krav på matchning av finansiering, som blivit allt vanligare för såväl EU-stöd som nationella anslag, underlättas.

Eftersom lärosätet i princip inte får förvärva fast egendom kommer eventuella donationer tillfalla Akademiska Hus AB, det vill säga indirekt bli statens egendom.

I Sverige är merparten av universiteten myndigheter som omgärdas av omfattande restriktioner vad gäller medelsanvändning, ägande av tillgångar, extern finansiering och hanterande av överskott. Det innebär att möjligheterna att ta emot donationer ofta är starkt kringskurna eller beroende av särskilda godkännanden från staten. Problemen är särskilt tydliga när lärosätena står inför donationer av fast egendom, aktier och rätt till patent, eller om vissa förbehåll gjorts av donator angående försäljning av egendom. Eftersom lärosätet i princip inte får förvärva fast egendom kommer eventuella donationer tillfalla Akademiska Hus AB, det vill säga indirekt bli statens egendom.

Ofta, men långt ifrån alltid, kan problemen hanteras genom avancerade juridiska upplägg. Detta skapar vad ekonomer kallar transaktionskostnader, vilket innebär att processer blir dyrare genom omständliga regler, tolkningsproblem och komplexa avtal, samtidigt som processerna blir icke-transparenta.

Samtidigt har den starka filantropiska trenden under de senaste decennierna inneburit att donationer riktade mot lärosäten har utvecklats till en allt viktigare kompletterande finansieringskälla. I en rapport från Entreprenörskapsforum, initierad av KTH, föreslås bland annat följande åtgärder för att förenkla donationsförfarandet:

• Staten sätter upp stadgar för hur gåvomedelsstiftelser ska utformas. Dessutom bidrar staten med ett initialt stiftelsekapital som hämtas från till exempel lärosätenas myndighetskapital. Detta standardiseringsförfarande ger staten möjlighet till insyn och kontroll i det initiala skedet.
• Lärosätena får möjlighet att bilda två typer av högskoleanknutna stiftelser. Generella gåvomedelsstiftelser avser villkorslösa donationer, legat och mindre gåvor som lärosätet förfogar över så länge de sammanfaller med lärosätenas uppgifter enligt Högskolelagen. Staten föreslås, med Finland som förebild, också matcha privata donationer under viss tid och upp till viss nivå.
• Som ett komplement föreslås möjlighet att bilda en specifik gåvomedelsstiftelse som avser donationer, legat och gåvor som riktas mot ett visst ändamål. Lärosätet förbinder sig till att medlen används i enlighet med donators önskemål angående ändamål, synlighet, etc. Ingen matchning från statens sida.
• Avdragsrätten för donationer bör generellt öka samtidigt som särskilda incitament kan skapas i samband med att staten erbjuder sig att matcha privata donationer under en viss tidsrymd.

Anglosaxiska lärosäten har länge haft en självständig position och deras dominans i universitetsrankingar vad gäller såväl utbildning som forskning har åtminstone delvis berott på en högre grad av autonomi. Autonomi skulle kunna bidra till stärkta förutsättningar för svenska lärosäten att uppnå internationell toppklass samtidigt som den internationella attraktionskraften för utbildningen ökar.

Bortsett från att stärka lärosätenas ekonomi och bredda finansieringskällorna anses donationer även medföra andra positiva effekter. Innovationsbenägenheten kan öka och nya tjänster och karriärvägar på lärosätena skapas. I USA har nya forskningsområden snabbt finansierats som samtidigt medverkat till att nya företag och branscher vuxit fram. I Finland, som genomfört betydande reformer för att underlätta donationer, har nya kontaktytor skapat impulser till förnyad forskning och ändrade utbildningsinriktningar.

Ett tydligare politiskt ställningstagande kring ökade möjligheter för statliga lärosäten att samverka med anknutna stiftelser skulle stärka universiteten nationellt och internationellt samtidigt som Sverige gynnas som kunskapsnation.

Pontus Braunerhjelm, professor KTH och forskningsledare Entreprenörskapsforum

Rapport från Entreprenörskapsforum: Donationer till statliga lärosäten Länk till annan webbplats.