2016-11-24 Sven Widmalm, professor i idé- och lärdomshistoria och konsistorieledamot vid Uppsala universitet

Så blir forskningsproppen näringsrik

Om framtida forskningspropositioner ska kunna tas på allvar som politiska dokument, bör de i högre utsträckning än hittills behandla frågor av central praktisk och ideologisk betydelse för våra universitet och högskolor. Det menar Sven Widmalm, professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. Den 28 november presenterar forskningsministern den nya forskningsproppen.

Från 1970-talet har regeringen regelbundet gjort forskningspropositioner, sedan 1996 med fyraårsintervall. Där presenteras en blandning av omvärldsanalys, nya satsningar eller neddragningar, och principiella ståndpunktstaganden. Professorn i forskningspolitik, Mats Benner, har sagt att dessa återkommande politiska viljemanifestationer är rituella, vilket är lätt att hålla med om. Han förutspådde dessutom för några år sedan att de snart skulle försvinna, vilket alltså ännu inte har skett. En ny proposition ska komma i november.

Det är överdrivet att säga att förväntningarna inom forskarsamhället är stora. Åtminstone har inga viktiga kursändringar aviserats; att statsministern har utlovat större långsiktighet än tidigare är förhoppningsvis ett tecken på att innehållet i propositionen kommer att vara ordentligt genomtänkt. Att den i statsrådsberedningens lista över höstpropositioner kallas just forskningsproposition, och inte som under den borgerliga regeringen forsknings- och innovationsproposition, kan vara ett tecken på att de ansträngningar som under lång tid pågått att omvandla en stor del av forskningsstödet till industristöd kanske mattas. Eller också har tendensen att betrakta forskning och innovation som samma sak retoriskt fullbordats. Varför ens tala om innovation om det blivit självklart att det är detta som forskning innebär? När propositionen kommer får vi se.

Jag har tidigare i olika sammanhang (se nedan) gjort översiktliga undersökningar av forskningspropositionernas retorik och bland annat kunnat konstatera två saker. För det första har glidningen mot att likställa forskning med innovation varit påtaglig från Thomas Östros ministertid och särskilt under de år när folkpartiet och Peter Honeth höll i rodret. Denna retorik är performativ: om man ständigt upprepar att forskning och innovation hör ihop, eller är samma sak, och samtidigt driver politiken i den riktningen blir resultatet att verkligheten omformas så att den stämmer med det förändrade språkbruket. En annan iakttagelse är att retoriken har urvattnats så att den blivit alltmer tömd på intellektuellt innehåll och mer kommit att likna marknadsföringsprosa än rationell diskurs. Denna utveckling började under Per Unckel och har fortsatt sedan dess, oavsett politisk färg på regeringen.

Dessa två tendenser hänger ihop. Den forskningspolitiska retoriken innebär i allt högre utsträckning att man påstår saker och i allt mindre utsträckning att man diskuterar substansen i politiken eller dess idémässiga grund. Eftersom retoriken blivit så ihålig inbjuder den inte till diskussion. Den får betraktas som en charmlös form av talhandling: forskning är innovation, för att jag säger det.

Det vore bra om den proposition vi nu väntar på kunde erbjuda något mer näringsrikt ur intellektuell och varför inte ideologisk synvinkel, men förhoppningarna om att det kommer att bli så är inte stora.

Det vore bra om den proposition vi nu väntar på kunde erbjuda något mer näringsrikt ur intellektuell och varför inte ideologisk synvinkel, men förhoppningarna om att det kommer att bli så är inte stora. Svenskt näringslivs så kallade forskningsberedning kommer härvidlag med en utmaning som Helene Hellmark Knutsson och hennes framtida efterträdare borde anta. Bara namnet på denna gruppering antyder ju att detta förväntas. Regeringen har sedan 1960-talet oftast haft en forskningsberedning och nu har näringslivet skaffat sig en egen, visserligen mycket mindre och väldigt direktörstung. Nyligen publicerade denna en rapport, ”Forskningspolitikens glömda fråga: Sveriges akademiska Ledarskap”, som innebär ett frontangrepp mot den akademiska kollegialiteten och forskningens frihet. Innehållet är vid det här laget välkänt. Det går bland annat ut på att man borde införa en storföretagsmodell för styrning inom universitetet där rektorer ska utses utan insyn från lärare och studenter och där universitetsledningen ska styra också forskningens inriktning.

Om framtida forskningspropositioner ska kunna tas på allvar som politiska dokument bör de ta upp frågor som dessa och markera en demokratisk linje mot de teknokratiska och antiintellektuella tendenser som Svenskt näringslivs så kallade forskningsberedning representerar. Svenskt näringsliv borde i sin tur, om man vill fortsätta med sin skuggberedning, se till att fylla denna med personer som har en bredare kunskap om vad akademisk forskning och högre utbildning är för slags verksamheter än det gäng som nu sitter där.

Sven Widmalm
Professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet

Vidare läsning:
Sven Widmalm, ”Kun(d)skapssamhället”, i Shirin Ahlbäck Öberg et al., red., Det hotade universitetet (Stockholm: Dialogos, 2016), 29-44.

Sven Widmalm, “Innovation and control: Performative research policy in Sweden”, i Sharon Rider et al. red., Transformations in Research, Higher Education and the Academic Market: The breakdown of scientific thought (Springer Verlag: Dordrecht, 2013), 39-52.

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Joakim Amorim

    Hej,

    Jag håller med om att begreppen blandas ihop. Forskning, utveckling, innovation respektive kommersialisering är olika saker. Redan på sid 30 i proppen fastnar jag på det. Hur ska vi kunna utveckla de politiska idéerna om vi inte är överens om de grundläggande definitionerna? Tips:

    * Forskning: Strukturerat framtagande av kunskap.
    * Innovation: Nyttiggjord kunskap.
    * Utveckling: Metodisk förbättring av innovation, produkt eller tjänst.
    * Kommersialisering: Exploatering av innovation, produkt eller tjänst.

    Needless to say - alla delar är viktiga för Sveriges framtida välfärd.

    Mvh,

    Joakim Amorim
    SSF

    2016.11.29

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter