2018-03-20 Dan Larhammar, professor i molekylär cellbiologi, Uppsala universitet

Replik: Publicering utan vinstintresse kan lösa problemet

Frågan är hur vi kan stävja missbruket av publicering, och hur vi kan förbättra kommunikationen av forskningsresultat. En väg kan vara publicering utan vinst på själva processen, skriver Dan Larhammar i en replik i debatten om öppen tillgång.

Dan Larhammar

Det är tråkigt att Gustaf Nelhans väljer att misstolka och överdriva det jag skrivit (Replik: Larhammar svartmålar öppen vetenskap). Jag upprepar därför: syftet med open access är gott. Jag gav ett lyckat exempel på open access. Jag skrev att utveckling mot open access kanske är oundviklig.

Det jag ville diskutera var de stora problem som uppstått i samband med expansionen av open access och hur dessa kan lösas. Därmed absolut inte sagt att alla problem med forskningspublicering hänger ihop med open access. Jag har arbetat med att sprida forskningsresultat och populärvetenskap och att granska olika former av forskningsfusk sedan långt innan open access-begreppet blev allmänt spritt.

Dessutom tog jag upp forskningsfinansieringens bieffekter till följd av publiceringsbaserad anslagsutdelning och lönesättning vilket kan fresta forskare att fuska eller att köpa sig publicering i oseriösa tidskrifter.

Men Gustaf Nelhans trivialiserar utmaningarna med att förmedla forskningsresultat: ”Med webbaserad publicering finner man snabbt en tidskrifts webbplats och kan bedöma kvaliteten på tidigare publicerade texter eller notera att redaktörsstolen är vakant och att redaktionsrådet består av okända personer från lärosäten man aldrig hört talas om.” Frågan är vem han avser med ”man”. Att bedöma kvalitet och lärosäten kräver sakkunskap. Detta kan vara svårt nog för forskare inom andra vetenskapsgrenar än det aktuella. För journalister och den breda allmänheten är detta nära nog omöjligt.

Att bedöma kvalitet och lärosäten kräver sakkunskap.

Beskrivning av forskningsresultat måste i möjligaste mån anpassas till målgruppen vilket alla kommunikatörer och författare av populärvetenskap är väl medvetna om. Resultaten och tolkningarna beskrivs på olika sätt beroende på om den är avsedd för kollegor inom samma forskningsfält, för forskare inom andra vetenskapsområden eller för den breda allmänheten. Som Stig Linder påpekade i sin kommentar (180308) är spridning av forskningsresultat bland forskare egentligen inget problem.

Allt detta vet förstås Gustaf Nelhans som lektor i informationsvetenskap. Frågorna är hur vi kan stävja missbruket av publicering, inklusive det som förekommer inom open access, från såväl forskare som förlag, och hur vi kan förbättra kommunikationen av forskningsresultat.

Gustav Nilsonnes vision av helt fri publicering av forskningsresultat utan föregående referentgranskning (peer review) (Replik: Befria forskningen från tidskrifternas tvångströja) bortser från flera problem. Visserligen finns brister med referentgranskning, särskilt vissa delar av den anonyma, exempelvis i form av orättfärdig kritik beroende på konkurrens eller okunnighet, eller alltför lättsinnig granskning som även den kan bottna i okunnighet förutom tidsbrist.

Men alternativet förskräcker: lösningen är inte att släppa vetenskaplig publicering helt fri och hoppas att andra forskare i efterhand ska granska det som publicerats och därefter framföra sin kritik. Dels har forskare alltför lite tid att utföra ett sådant granskningsarbete när artiklar väl är publicerade så det lär knappast prioriteras, dels kommer det att vara svårt för kritiken att få samma genomslag som den ursprungliga artikeln. Det finns många exempel på att studier med uppenbara brister eller som ej gått att replikera, ändå fortsätter att citeras trots att kritiken publicerats,.

Som Rolf Larsson skrev i sin kommentar (180315) finns starka icke-vetenskapliga drivkrafter för att få vissa påståenden publicerade. Både kommersiella och ideologiska intressen utnyttjar vetenskapens goda renommé. Inom alternativmedicinen publiceras redan med nuvarande publiceringsprinciper stora mängder undermåliga studier som sedan används i marknadsföringen. Med den pågående lavinen av påhittade påståenden skulle det vara ödeläggande om nättroll och fake news kunde finna vägar in i den vetenskapliga litteraturen.

Det behövs således någon form av filter som gallrar bort de undermåliga rapporterna innan de ställer till skada.

Det behövs således någon form av filter som gallrar bort de undermåliga rapporterna innan de ställer till skada. Av de drygt 200 artiklar som jag granskat under årens lopp har jag tvingats föreslå redaktörerna att refusera rapporterna i nästan hälften av fallen, åtminstone tills påtagliga ändringar eller kompletteringar utförts. Forskning är ofta svårt.

Flera tidskrifter använder öppen peer review där referenterna framträder med namn vilket kan minska risken för orättfärdig kritik som är avsedd att obstruera.

Vetenskaplig publicering är således inte bara en kostsam utan också en i högsta grad komplicerad verksamhet. Det första av dessa problem skulle kunna minskas genom publicering i sammanhang som ej har som mål att göra vinst på själva publiceringsprocessen. Kan de statliga forskningsfinansiärerna och universiteten tillsammans tillhandahålla detta till självkostnad för forskarna och med helt öppen tillgång? Helst bör detta kombineras med mer omfattande krav på populärvetenskaplig rapportering, helst genom både forskares och vetenskapsjournalisters försorg, på för detta ändamål avsedda webbplatser.

Dan Larhammar
Professor i molekylär cellbiologi, Uppsala universitet

3 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Bengt Gunnar Jonsson

    Att säkerställa kvalité på forskningspublicering är intimt kopplat till den vetenskapliga granskningsprocessen.Denna "ägs" och administreras i dagens system av tidskrifterna och deras redaktörer. Ett spännande initiativ till att återta makten över granskningen är det oberoende granskningssystem som ett antal finska kollegor har etablerat sedan några år. Jag rekommenderar alla att ta del av "Peerage of Science. För mig är detta också ett frö kring hur vi också kollektivt kan ta tillbaka makten över själva publiceringen. https://www.peerageofscience.org/

    2018.03.22

  • Staffan Ulfstrand

    Hej - Jag håller helt med dig, Dan! Särskilt om man har >1 referee, syns mig objektiviteten garanterad. Det förvånade mig ofta att två eller ibland flera referees var så samstämmiga.
    Hälsningar!

    2018.03.22

  • Jonas Tegenfeldt

    Jag tror att det är viktigt att förstå att ett skifte från traditionell publicering, där läsarna betalar för att läsa, till ett system där författarna betalar för open-access, också innebär ett skifte vad gäller vilka intressen styr utvecklingen. Den som betalar styr också utformningen av de tjänster som erbjuds.

    I vår roll som läsare är vi helt beroende av att litteraturen är vederhäftig och inte vilseleder. Som författare har vi helt andra prioriteringar. Det är nu viktigaste istället att publicera och bli citerad.

    Om vi jämför läsarnas egoistiska intressen med författarnas egoistiska intressen så är det uppenbart att läsarnas intressen är att föredra. Vi måste alltså vara mycket försiktiga när vi inför publikationssystem som till större del styrs av vår roll som författare än som läsare. Det handlar om tidskrifter som ser en växande andel av intäkterna från författarna, och därmed utsätts för ekonomiska drivkrafter att ta till vara författarnas intressen på bekostnad av läsarnas intressen. Det handlar också om olika typer av öppna arkiv som styrs av författarna snarare än läsarna. Det finns exempel som fungerar bra, med en stark och etiskt riktig kultur, men de är ändå sårbara.

    Jag ser många fördelar med open-access i olika former, men det är viktigt att vi är medvetna om de utmaningar som open-access leder till och att vi arbetar för att minimera de problem som uppstår.

    2018.04.13