Replik: Miljörörelsen har fjärmat sig från vetenskapen när det gäller lantbruket

I Curie den 2/9 tar vi upp ett internationellt fenomen som påverkar inte bara vetenskapen utan också miljöpolitiken. Vi beskriver hur delar av miljörörelsen utvecklats till en internationell protestindustri som har fjärmat sig alltmera från forskarsamhället och de vetenskapliga huvudfårorna. I agendan ingår förstörelse av offentligt finansierade fältförsök, produktion av vinklade studier och ett omfattande lobbyarbete i syfte att påverka jordbruks- och forskningspolitiken – allt bedrivet med stora subventioner med offentliga medel.

Detta har bland annat uppmärksammats av Marcel Kuntz som vi refererar till i vår artikel. Han har myntat begreppet ”parallell vetenskap” för att beskriva hur protestindustrin arbetar för att få det att se ut som om deras agendor vore vetenskapsbaserade. Det har också uppmärksammats av den tidigare aktivisten Mark Lynas, som nu har ändrat sig och kommit till slutsatsen att miljörörelsen går i otakt med den gängse vetenskapliga hållningen i frågan om GM-grödors möjlighet att bidra till en hållbar utveckling av framtidens jordbruk.

Hoppas på positiv inställning

Vi ger också aktuella exempel på att gröna politiker hemfallit åt parallellvetenskapliga resonemang. Det är därför glädjande att Miljöpartiets språkrör Åsa Romson och EU-parlamentariker Isabella Lövin säger sig ”vilja ta intryck av den nya kunskap forskningen ger oss”. Förhoppningsvis kan detta redan under nästa mandatperiod omsättas i konkret politik. Den avoga inställning till genteknik som Miljöpartiet hittills uppvisat bör kunna bytas mot ett mer konstruktivt arbete, till exempel inom ramen för partiets åtaganden i Gentekniknämnden. Vidare borde Isabella Lövin kunna stödja implementeringen av det växtförädlingsprogram som initierats av Marit Paulsen och som EU-parlamentet röstade för, strax innan vårens EU-val, men som Lövins partikamrater – efter propåer från Greenpeace! – då valde att rösta emot.

Trillar själv i fallgropen

Vi är övertygade om att professor David van der Spoel är en kunnig och kritiskt tänkande forskare inom sitt eget fält, men hans replik avslöjar att när det gäller jordbruksfrågor har han själv trillat i några av de parallellvetenskapliga fallgropar som protestindustrin grävt:

Genom att på förhand bestämma att det endast är produktionsmetoder som passar in i det ekologiska jordbruket som får användas har van der Spoel avhändat sig möjligheten att utveckla ett uthålligt lantbruk där bästa möjliga teknik och kunnande kommer till användning.

Ett vetenskapligt förhållningsätt vore istället att inte definiera bort vissa tekniker bara för att de inte passar in i en viss världsbild. Det är inte val av förädlingsmetod som avgör om en gröda används inom ett storskaligt lantbruk eller i det småskaliga jordbruk som van der Spoel säger sig företräda. Vi måste istället öppna för att använda bästa möjliga teknik, oavsett om odlingen sker under storskaliga förhållanden eller i ett småskaligt lokalt lantbruk.

Charles Benbrooks artikel som van der Spoel hänvisar till är ett utmärkt exempel på en parallellvetenskaplig artikel. Den har en tydlig ideologisk vinkling och är publicerat i en tidskrift som saknar impact factor. I artikeln gör Benbrook subjektiva bedömningar om användningen av bekämpningsmedel i samband med odling av herbicid-toleranta GM-grödor utifrån statistik som inte skiljer mellan konventionellt förädlade grödor och GM-grödor. Benbrook anger dessutom herbicidanvändningen i den mycket märkliga enheten kg bekämpningsmedel.

Som molekylärbiolog borde van der Spoel veta att olika molekyler har olika molekylvikt. Det är därför anmärkningsvärt att han hyser så stor tilltro till Benbrooks artikel när den varken tar hänsyn till vilka olika bekämpningsmedel som använts eller skillnader i bekämpningsmedels ekologiska fotavtryck.

Tydligt kunskapsläge

Men i grunden spelar det ingen roll vilka enstaka artiklar som van der Spoel väljer att luta sig mot som stöd för sin uppfattning. Han kan ändå aldrig förklara bort de omfattande synteser av kunskapsläget när det gäller GM-grödor som har presenterats av den amerikanska vetenskapsakademien AAAS (1) Länk till annan webbplats., de europeiska vetenskapsakademiernas samarbetsorganisation EASAC (2) Länk till annan webbplats., eller EU-kommissionen (3) Länk till annan webbplats.. De har alla dragit slutsatsen att gentekniken kan bidra till utvecklingen av ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart jordbruk, och att den varken innebär större eller mindre risker än andra förädlingstekniker.

Till sist: Den fullständiga titeln på vår artikel i EMBO-reports som van der Spoel hänvisar till är Stop worrying; start growing, Risk research on GM crops is a dead parrot (4). Titeln, som alluderar på Monty Pytons sketch om den döda papegojan, syftar på de återkommande krav på mer riskforskning kring GM-grödor som förs fram av den parallella vetenskapen företrädare, eftersom inga negativa konsekvenser ännu kunnat påvisas. Vår poäng är att den frågeställningen är död – liksom papegojan.

Jens Sundström
Docent i växtfysiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

Torbjörn Fagerström
Professor emeritus i ekologi och tidigare prorektor vid SLU

1. Statement by the AAAS Board of Directors On Labeling of Genetically Modified Foods (English) Länk till annan webbplats.

2. EASAC policy report: Planting the future. Opportunities and challenges for using crop genetic improvement technologies for sustainable agriculture (2013) (English) Länk till annan webbplats.

3. EU-kommissionen: A decade of EU-funded GMO research (2001-2010) (English) Länk till annan webbplats.

4. EMBO Reports: Stop worrying; start growing (English) Länk till annan webbplats.