2021-12-20 Mathias Osvath & Tomas Persson

Replik: Förtydliga definitionen av djurförsök

Sverige tycks som enda EU-land vilja fasa ut djurbaserad forskning som inte orsakar djuren onödigt lidande. Det blir konsekvensen av en juridiskt egendomlig definition av djurförsök. Vi hoppas Jordbruksverket uppmärksammar riksdagen på detta och bistår gärna myndigheten vid denna kommunikation, skriver Mathias Osvath och Tomas Persson i sin slutreplik.

Vi läser Jordbruksverkets replik i Curie som att myndigheten verkar för att fasa ut djurbaserad forskning i sig, och inte djurs onödiga lidande. Detta trots att djurskyddslagen enbart reglerar djurs skydd och välfärd. Det vore illavarslande om en myndighet med djurskyddsansvar begränsar orelaterad fri forskning. Den fria forskningen har konstitutionellt skydd i Sverige, och den regleras också i EU-stadgor. Den möjligen aningslösa utfasningsambitionen tycks främst uppkomma ur en rättsligt egendomlig definition av djurförsök.

Jordbruksverket uppger att riksdagen bestämt definitionen av djurförsök. Det är delvis sant, men den har inte uttalat dess nödvändiga och tillräckliga villkor, alltså vilken typ av handlingar som konstituerar ett djurförsök. Däremot har lagstiftaren angivit skälet för att låta ”användningsområdet”, i stället för lidande i sig, vara styrande för definitionen. Det är för att det kan vara svårt för den enskilde forskaren att bedöma om handlingar som utförs mot djur i forskning leder till lidande i nivå ett nålstick eller ej (prop. 2013/14:41; 6.2, sidan 23).

Sveriges definition syftar således till att undvika onödigt lidande, vilket är i linje med lagen. Rimligen menar lagstiftaren att gränsdragningsproblem uppstår vid specifika forskningsaktiviteter, och inte vid aktiviteter med djur som är tillåtna för alla. Forskning som saknar handlingar mot djur omfattas inte av lagens syfte, och kan därmed inte heller ingå i definitionen av djurförsök. Men vi är som sagt medvetna om att lagstiftaren är vag, eftersom den inte tydliggör innebörden av ”användning” av djur, och lämnar detta öppet för tolkning.

Jordbruksverket väljer att tolka ”användning” som att det gäller all djurbaserad forskning. Men mycket djurforskning påverkar dock inte djuren alls, till exempel observationsstudier. Annan forskning innebär inget annat än det som ingår i djurens dagliga skötsel för deras välbefinnande. Det enda som skiljer dessa aktiviteter från icke-forskning är avsikten hos den som utför dem.  Att på det viset likställa ”användning” med forskningsaktiviteter skulle göra djurskyddslagen mycket speciell, förmodligen unik, eftersom den i så fall utgår ifrån tankar och inte handlingar.

För att öka förvirringen är Jordbruksverket inkonsekventa när de i sina egna föreskrifter om försöksdjur (SJVFS 2019:9) avgränsar och beskriver ”användning” av djur som något som innehåller ”procedurer” (kap 11, 14 §), vars definition (kap 1, 8 §) är närmast identisk med EU:s definition av djurförsök. Trots att detta är den enda svenska lagtext som uttalar vad ”användning” av djur i forskning är, bortser den föreskrivande myndigheten från sina egna regleringar när den i andra sammanhang talar om djurförsök, som till exempel vid utfasning.

Detta visar hur otydlig ”världens bästa djurskyddslagstiftning” är. Ömsom blir dess definition av djurförsök snarlik EU:s och ömsom regleras den av tankar; oftast det senare. Inget av detta ter sig som lagstiftarens intention.

Oredan spiller över på forskningsverksamhet och bör skyndsamt åtgärdas. Först krävs en tydlig och rättsligt kompatibel definition. Därefter krävs en konsekvensanalys av vad denna definition innebär för utfasningsambitionen. Sverige måste vara mycket noga med att förhålla sig till att EU-direktivet syftar till att fasa ut onödigt lidande och inget annat.

Forskare vid svenska lärosäten kan inte delta i utfasning av forskning som inte bryter mot en lags grundvillkor, det inskränker fri forskning. Om djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom kan aktiviteten inte bli föremål för utfasning eftersom den är tillåten enligt lag.

Vi hyser dock förtröstan i att Jordbruksverket inte har för avsikt att fasa ut denna typ av forskning. Om problemet stammar ur propositionernas otydlighet förväntar vi oss att Jordbruksverket uppmärksammar lagstiftaren på detta. Vi bistår gärna vid den kommunikationen som representanter för icke-invasiv djurforskning vid svenska lärosäten.

Mathias Osvath docent i kognitiv zoologi, Lunds universitet
Tomas Persson, docent i kognitionsvetenskap, Lunds universitet