Reformerna som krävs för öppen vetenskap

Desinformation flödar på internet. Illvilliga aktörer utnyttjar vår öppenhet för att vilseleda: Det kan handla om den ryska fullskaliga invasionen av Ukraina, vaccinationsprogram eller svensk socialtjänst. Kort sagt blir det bara viktigare att se till att forskning och kunskap når utanför universitetens och högskolornas väggar.

Antidemokrater må försöka utnyttja vår öppenhet, men det är samtidigt just öppenheten som är det viktigaste redskapet för att komma till rätta med desinformation: Att stärka den öppna tillgången till vetenskap och forskning.

Drygt tre av fyra forskningsartiklar som finansieras med svenska skattemedel publiceras idag fritt tillgängligt. Det är en framgång att vara stolta över! Men det är också en påminnelse om att en nästan en fjärdedel av forskningsresultaten fortfarande är inlåsta bakom betalväggar, oåtkomliga för allmänheten, civilsamhället – och andra forskare. Såvida inte lärosätena betalar för att få tillgång till just den forskning de själva har finansierat.

Resultatet blir att samhället betalar två gånger – först för forskningen och sedan för att få läsa den.

Dagens system, där lärosätena måste betala för tillgången till den offentligt finansierade forskningen, kostar det offentliga mer än 800 miljoner kronor årligen – pengar som kunde ha gått till mer forskning istället för till förlagsavgifter.

Ofta måste forskare skriva under avtal som innebär att de förlorar kontrollen över sina egna texter. Förlagen sitter på makten, och enskilda forskare saknar ofta juridisk kunskap och förhandlingsstyrka. Resultatet blir att samhället betalar två gånger – först för forskningen och sedan för att få läsa den.

I en ny rapport av Wikimedia Sverige, Svensk biblioteksförening och den oberoende juristen Daniel Westman, Öppen vetenskap och upphovsrätt, försöker vi visa på vägen framåt mot 100 procent öppen vetenskap. Rapporten föreslår framför allt två reformer som skulle få avgörande betydelse: Det ena är att svenska lärosäten inför policyer för rättighetsbevarande (rights retention). Det andra är att Sverige inför en lagstiftning om så kallade sekundära publiceringsrättigheter.

När forskningsresultaten i stället hålls inlåsta undergrävs förtroendet för forskning och samhällsnyttan minskar.

Ett system där forskare redan från början sätter en fri licens, exempelvis Creative Commons, på sina artiklar skulle stärka deras ställning i förhandlingar med förlagen. Men för att det ska fungera krävs att lärosätena står bakom sina forskare med tydliga policyer och gemensamma riktlinjer. Här ligger Sverige långt efter exempelvis Norge, där universiteten redan har infört sådana policyer.

Än mer kraftfullt vore ett införande av en lagstadgad sekundär publiceringsrätt. I flera EU-länder – som Tyskland, Nederländerna och Frankrike – har forskare redan en laglig rätt att parallellpublicera sina artiklar öppet, oavsett vad avtalen med förlagen säger. En sådan reform i Sverige skulle säkerställa att offentligfinansierad forskning också blir offentligt tillgänglig.

Under det svenska EU-ordförandeskapet drev Sverige aktivt frågan om öppen tillgång till vetenskap på EU-nivå. Det ledde bland annat till de rådsslutsatser från maj 2023 som föreslog just bestämmelser om sekundära publiceringsrättigheter. Nu måste Sverige fortsätta driva denna fråga på EU-nivå, och självfallet implementera bestämmelserna i Sverige.

Nu är det dags att ta samma ledarskap inom vetenskapen.

Ytterst handlar det om demokrati. När kunskap är fri kan den användas av lärare, bibliotek, innovatörer, beslutsfattare och allmänhet över hela världen. Den kan användas för att bidra till mer och bättre kunskap på Wikipedia, motverka desinformation och stärka förtroendet för forskningen. När forskningsresultaten istället hålls inlåsta undergrävs förtroendet för forskning och samhällsnyttan minskar.

Sverige har länge varit ett föregångsland i frågor om transparens och tillgång till information. Nu är det dags att ta samma ledarskap inom vetenskapen. Lärosätena måste ta ansvar genom att anta en policy för rättighetsbevarande. Och politikerna måste våga fatta beslut om en lagstadgad sekundär publiceringsrätt.

Kunskap som finansieras av allmänheten ska också tillhöra allmänheten. Sverige har allt att vinna på att visa vägen.

Silvia Ernhagen, generalsekreterare, Svensk biblioteksförening
Josefine Hellroth Larsson, sakkunnig, Svensk biblioteksförening
John Andersson, verksamhetschef, Wikimedia Sverige
Eric Luth, projektledare, Wikimedia Sverige

Läs mer: Öppen vetenskap och upphovsrätt (Wikimedia Sverige, Svensk biblioteksförening och Daniel Westman) Länk till annan webbplats.

Läs också i Curie: Skuggbiblioteken – här samlas piratkopierad forskning