Prioritera kommunikation redan under forskarutbildningen

Karolinska institutet låter alla doktorander i samband med deras disputation besvara en exit poll där de får utvärdera olika aspekter av forskarutbildningen. En del av enkäten berör hur väl doktoranden upplever sig ha uppnått de tio nationella examensmålen för forskarutbildningen. De mål som högst andel anser att de inte lyckats uppnå är dem som är kopplade till forskningskommunikation och till lärosätets tredje uppgift. Tyvärr är jag som doktorand inte förvånad och jag gissar att situationen ser liknande ut på andra lärosäten.

Kanske står en del av orsaken att finna i doktoranders individuella studieplan. Där belönas aktiviteter som kurser, konferenser och seminarieserier med högskolepoäng, medan aktiviteter som premierar kommunikation med det omgivande samhället sällan eller aldrig gör det. Vad sänder det för signaler till mig som doktorand att jag belönas med högskolepoäng för att exempelvis ta en kurs i forskningskommunikation, men att det sedan inte är poänggivande att ha ett Twitterkonto där jag kontinuerligt kommunicerar med olika aktörer – eller att hålla möten med patientföreningen för den sjukdom jag studerar? Det jag vill komma fram till är inte att alla aktiviteter doktorander ägnar sig åt under forskarutbildningen måste generera poäng, men jag anser att det sänder en signal från lärosätenas sida om vad forskare ska lära sig att prioritera.

Hur kan vi då premiera och underlätta forskningskommunikation för Sveriges doktorander? Detta är min önskelista till landets lärosäten:

• Visa forskare att ni menar allvar med att prioritera forskningskommunikation. En undersökning av Vetenskap & Allmänhet och Vetenskapsrådet där forskare intervjuades visade att tidsbrist och det låga meriteringsvärdet sågs som hinder för att ägna sig åt forskningskommunikation. Om vi doktorander ser att forskare inte upplever det som meriterande eller har hög prioritet att kommunicera ut sin forskning, varför ska vi då göra det?
• Lyft goda exempel! Det finns många skickliga forskare som ägnar sig åt att kommunicera ut sin forskning i traditionella och sociala medier. Ordna regelbundna konferenser eller workshops på lärosätet med goda exempel på forskningskommunikation där dessa forskare får inspirera oss andra.
• Ge högskolepoäng till doktorander som ägnar sig åt aktiviteter som rör den tredje uppgiften, inte bara till forskningskommunikation i form av konferenser och kurser.
  Till dig som handleder doktorander; involvera dig i dennes studieplan och uppmuntra doktoranden att tänka utanför boxen vad gäller aktiviteter som utvecklar förmågan att kommunicera.
• Se kopplingen mellan forskningskommunikation och nya karriärmöjligheter. De nätverk forskare bygger upp när de kommunicerar ut sin forskning kan leda till oväntade jobbmöjligheter.

Och slutligen en liten påminnelse – kommunikation kräver minst två parter. Detta glöms ofta bort inom universitetsvärlden där forskningskommunikation ofta handlar om att förmedla sin kunskap snarare än att bjuda in till samtal. Lika viktigt som det kan vara att få förmedla sin forskning utåt, så är det utbildande och berikande för oss doktorander (och andra forskande) att sättas i kontexter där vi får lyssna, lära oss och låta våra hypoteser utmanas av olika aktörer i samhället. Skapa möjligheter till sådana mötesplatser! Den här typen av arenor skulle berika doktoranden, omgivningen och inte minst forskningen. För den som tror att den tredje uppgiften kommer just i tredje hand i prioriteringsordning behöver påminna sig om varför man ägnar sig åt forskning från första början.

Anna Ilar, doktorand vid Karolinska institutet, vice ordförande för Sulf

Rapport från Vetenskap & Allmänhet: Forskares syn på forskningskommunikation och öppen vetenskap Länk till annan webbplats.

Examensmål för forskarutbildningen enligt Högskoleförordningen Länk till annan webbplats.