Replik: Sociologin är redan politisk

Sociologins kritiska roll är politisk, vare sig vi vill det eller inte. Det finns heller ingen enhetligt överenskommen och slutgiltigt fastslagen sociologisk kunskapsteori.

En central kunskapsteoretisk tradition utgår från att all kunskapsproduktion är socialt, historiskt, ekonomiskt och politiskt inbäddad. Jag tillhör den traditionen och delar Lundströms oro för kollektiv bestraffning och tystandet av kritiska röster. Men min oro gäller sociologins politiska inbäddning, snarare än konsekvenserna för enskilda akademiker.

Enligt Lundström är det oförenligt med sociologins kunskapsteoretiska grunder att utesluta aktörer som verkar inom en stat som begår brott mot mänskligheten. Men hon bortser då från att institutioner och dess aktörer aldrig är frikopplade från de maktordningar som upprätthåller dem. Ett sociologiförbund är, precis som andra professionella sammanslutningar, en del av den akademiska institutionella infrastrukturen och verkar genom de institutionella sammanhang där akademiskt arbete organiseras, representeras och ges legitimitet.

Att synliggöra makt är sällan ett mål i sig.

Lundström menar att sociologins styrka ligger i dess förmåga att synliggöra maktens logiker. Det är jag enig om. Men sociologins tradition slutar sällan vid blottläggandet. Inom sociologin, liksom inom andra samhällsvetenskaper, följs analysen ofta av en uppmaning till förändring. Att synliggöra makt är sällan ett mål i sig. Vår forskning är djupt förankrad i den värld vi studerar. Samtidigt är vi en del av vårt studieobjekt.

Denna position är ofrånkomligen politiskt inbäddad. Därför är det inte politisk markering som riskerar att göra sociologin mindre kritisk, självreflexiv eller relevant – utan föreställningen om sociologin som en neutral observationspraktik. Dokumentation och rapportering har redan sin professionella expertkår i journalistiken; sociologins uppgift är väsensskild.

Att värna akademisk frihet blir i slutändan en tom fras om friheten inte omfattar alla. Palestinska akademiker förvägras både sina mänskliga rättigheter och sin akademiska frihet.

Att värna akademisk frihet blir i slutändan en tom fras om friheten inte omfattar alla.

FN har upprepade gånger belyst Israels systematiska attacker mot det palestinska utbildningsväsendet och dess infrastruktur (1). Det har rapporterats om tusentals studenter och hundratals lärare och professorer som dödats, om bibliotek som jämnats med marken och universitet som demolerats. I intervjuer i Universitetsläraren (2) beskriver palestinska akademiker hur de försöker upprätthålla undervisning från flyktingtält, samtidigt som deras akademiska frihet inskränks från flera håll – dels genom det pågående våldet från den israeliska staten, dels genom repression från Hamas fundamentalister.

För många palestinier har stipendier för högre utbildning utomlands blivit en livlina och ett av de få återstående lagliga sätten att lämna Gaza (3). Högre utbildning är därmed inte bara en fråga om merit eller karriär, utan om existentiella villkor. En rapport från universitetet Cambridge [4] visar att kriget har orsakat en systematisk kollaps av utbildningen i Gaza och på Västbanken genom massiv förstörelse av skolor. Det har lett till allvarlig psykisk ohälsa hos barn och lärare, omfattande inlärningsförluster samt kraftigt otillräcklig internationell finansiering. En hel generation riskerar att berövas rätten till utbildning.

För de palestinier som trots detta lyckats ta sig in i den israeliska akademin präglas tillvaron av marginalisering. En studie publicerad hösten 2025 (5) visar hur kriget intensifierar redan existerande övervaknings- och kontrollmekanismer riktade mot palestinska akademiker. Krav på lojalitet och offentliga fördömanden tystar palestinska lärare, fördjupar deras marginalisering och gör strategisk självcensur till en nödvändig överlevnadsstrategi.

Högre utbildning är därmed inte bara en fråga om merit eller karriär, utan om existentiella villkor.

Att israeliska studenter som tjänstgjort i militären har tillgång till särskilda stipendier (6) är politiskt. Att palestinska akademiker undervisar från provisoriska flyktingtält, i skuggan av bombade universitet och nedbrända bibliotek – eller lever under ett konstant hot mot liv och säkerhet – är politiskt.

Lundströms oro för enskilda sociologers möjligheter att fortsätta bedriva kritisk forskning är berättigad. Samtidigt finns en risk att fokus i debatten förskjuts mot akademins interna villkor, snarare än krigets konsekvenser för den breda befolkningens liv och hälsa. En sådan förskjutning är inte bara politisk i sig, utan också resultatet av en privilegierad position, möjliggjord av just de politiska processer och maktpositioner som osynliggörs.

En seriös sociologisk analys leder oundvikligen till slutsatsen att akademin och dess aktörer är lika sammanflätad med politiska maktstrukturer som vilken annan samhällsinstitution som helst.

Samt Selman, doktorand i kriminologi vid Stockholms universitet

(1) UN experts deeply concerned over ‘scholasticide’ in Gaza (United Nations) Länk till annan webbplats.

(2) Gaza’s universities in ruins – but the teaching goes on (Universitetsläraren) Länk till annan webbplats.

(3) In Gaza, university scholarships are now a matter of survival (Asia Pacific Report) Länk till annan webbplats.

(4) After more than two years of war, Palestinian children are hungry, denied education and 'like the living dead' – report (University of Cambridge) Länk till annan webbplats.

(5) Sabbah-Karkabi, M., & Abu-Rabia-Queder, S. (2025). The politics of silence: Palestinian faculty and the struggle for voice in Israeli academia in times of war*. Ethnic and Racial Studies, 1–19

(6) Iron Swords Scholarship Fund: For students who have experienced financial hardships due to the war (Reichman University) Länk till annan webbplats.