Replik: Neutralitet är också ett politiskt ställningstagande

Catrin Lundström kritiserar i en debattartikel i Curie det internationella sociologförbundets (ISA) beslut att tillfälligt stänga av det israeliska sociologförbundet (ISS). Hon ansluter sig därmed till den protest som styrelsen för det svenska sociologförbundet lämnat in. Texten utger sig för att vara ett försvar av sociologins autonomi och akademisk frihet, men bygger i själva verket på en rad missvisande beskrivningar och begreppsliga sammanblandningar.

För det första underlåter Lundström att redovisa de faktiska skäl som angetts för den tillfälliga avstängningen av ISS. Beslutet motiveras inte av israeliska sociologers nationalitet eller individuella politiska uppfattningar. Det handlar istället om att ISS som organisation varken har tagit tydligt avstånd från dokumenterade folkrättsbrott i Gaza eller brutit samarbeten med israeliska universitet som är direkt involverade i den illegala ockupationen och den pågående krigföringen. Detta är handlingar som ett stort antal folkrättsjurister, FN-experter och människorättsorganisationer bedömer som brott mot folkrätten, och som många forskare dessutom beskriver som ett pågående folkmord. Att helt bortse från denna kontext gör Lundströms kritik felaktig och missvisande redan från början.

Att bortse från detta är en direkt felaktig återgivning av beslutets faktiska innebörd.

För det andra förvanskar hon innebörden av både avstängningen och den akademiska bojkotten när hon hävdar att israeliska sociologer görs ”kollektivt ansvariga för ett potentiellt folkmord”. Den akademiska bojkotten är institutionell, inte individuell. Den riktar sig mot organisationer och lärosäten, inte mot enskilda forskare – vilka fortsatt har möjlighet att delta i internationella sammanhang, publicera forskning och samarbeta med kollegor. ISA har dessutom varit explicit med denna distinktion och betonat att individuella israeliska sociologer fortsatt är välkomna i förbundets verksamhet. Att bortse från detta är en direkt felaktig återgivning av beslutets faktiska innebörd.

I detta sammanhang är det särskilt anmärkningsvärt att Lundström inte nämner att ISA på sin egen hemsida länkar till ett upprop undertecknat av omkring 200 israeliska sociologer, där de riktar skarp kritik mot den israeliska regeringens agerande i Gaza och på västbanken. Uppropet uppmanar det internationella samfundet att öka trycket på den israeliska regeringen för att stoppa vad de benämner som pågående ”etnisk rensning” mot palestinier. Just denna typ av kollektiv och offentlig kritik saknas från ISS som organisation, vilket är själva kärnan i ISA:s bedömning.

Akademisk frihet har aldrig varit ett tillstånd bortom politik och makt

Vidare framställer Lundström det svenska sociologförbundets protest som ett principiellt försvar av akademisk frihet mot politisering. Detta är missvisande. Förbundet protesterade inte när ISA:s stängde av det ryska sociologförbundet efter den fullskaliga invasionen av Ukraina. Protesten mot avstängningen av ISS kan därför inte rimligen förstås som ett konsekvent avståndstagande från akademisk bojkott som sådan, utan måste betraktas som ett selektivt och därmed politiskt ställningstagande. Att påstå motsatsen är att tillskriva handlingen en principfasthet den saknar.

Detta leder till den kanske mest problematiska delen av Lundströms resonemang: hennes tolkning av akademisk frihet och vetenskaplig autonomi. I hennes framställning tycks akademisk autonomi innebära en skyldighet att upprätthålla institutionella samarbeten även om dessa organisationer är inblandade i systematiska brott mot internationell rätt. Att fortsätta samarbeta med – och därmed även ekonomiskt stödja – akademiska institutioner som är integrerade i en illegal ockupation och i en krigföring som allt fler bedömer som folkmord, framställs som ett försvar av vetenskapens oberoende. Det är ett resonemang som ställer begreppen på huvudet: ansvarslöshet omtolkas till autonomi, och moralisk neutralitet till kritisk hållning. Det är ett resonemang som hade platsat i George Orwells 1984.

Det är ett resonemang som hade platsat i George Orwells 1984.

Akademisk frihet har aldrig varit ett tillstånd bortom politik och makt, utan en praktik som alltid varit beroende av institutionella gränsdragningar, normer och ansvar. Att vägra dra sådana gränser är inte ett försvar av vetenskapens autonomi, utan ett sätt att avpolitisera de materiella och organisatoriska villkor som gör forskningen möjlig – och ibland medskyldig. I den meningen är det inte den tillfälliga avstängningen av ISS som hotar sociologins kritiska roll, utan föreställningen att sociologin kan stå utanför världen samtidigt som den brinner.

Anton Törnberg, docent i sociologi och lektor vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet