Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

debatt

Parallell vetenskap och grön ideologi – ett hot mot demokratin

Allt fler gröna politiker och lobbyister försöker misskreditera seriösa forskare och anpassa vetenskapen till sin egen ideologi, skriver SLU-forskarna Jens Sundström och Torbjörn Fagerström. Vi måste stå upp för vetenskapen som den centrala kunskapskällan när det gäller att lösa vetenskapsrelaterade samhällsproblem.

collage av debattörernas porträttbilder

Jens Sundström och Torbjörn Fagerström

Det blir alltmer uppenbart att gröna politiker och företrädare för olika miljörörelser gillar vetenskap, men bara när den bekräftar deras politiska övertygelse. När vetenskapen motsäger den egna ideologin sker ingen åsiktsförändring; istället söker man anpassa vetenskapen till ideologin, alternativt misskreditera vetenskapens resultat och utövare. På EU-nivå är detta ingen marginell företeelse. Genom ideologisk styrning av öronmärkta ”forskningsmedel” har man lyckats skapa en sorts ”parallell vetenskap” som syftar till att stödja den egna ideologiska övertygelsen. Om detta skriver den franske forskaren Marcel Kuntz i sin nyligen utkomna bok ”OGM, la question politique” (Presses Universitaires de Grenoble, 2014).

Slutsatser före experiment

Parallell vetenskap skiljer sig från verklig vetenskap genom att dess slutsatser föregår de experimentella resultaten. Ett aktuellt exempel är delar av den forskningsliknande verksamhet som är inriktad mot det ekologiska jordbruket och som inte ställer frågan hur vi bäst utvecklar ett miljövänligt jordbruk, utan istället utgår från att de på förhand bestämda regler som gäller för ekologisk produktion är det givna svaret.

Vidare arbetar parallell vetenskap för att ersätta seriösa och erkända forskare med ”experter” (oftast självutnämnda) som stödjer det politiska projektet. Bristen på saklighet göms bakom positivt laddade termer som ”civilsamhälle”, ”oberoende” eller ”konsumentintresse”, medan forskare misskrediteras genom att anklagas för att ha ”intressekonflikter” eller ha ”bindningar till industrin”. Forskare strävar främst efter att få uppmärksamhet från kollegor och vet riskerna med att presentera vinklade eller fejkade resultat; inom den parallella vetenskapen strävar man efter medial uppmärksamhet och vet att i de sammanhangen är så kallad cherry-picking av data praktiskt taget riskfritt. Därför kan man – såsom skedde nyligen i Frankrike – utan risk presentera data på råttor som påstås ha fått tumörer av att äta genmodifierad (GM) majs, men förtiga att kontrollgruppen av råttor utvecklade tumörer i samma utsträckning. Genomslaget blev enormt och den lilla detaljen om kontrollgruppen drunknade i det allmänna bruset.

Fel på forskaren, inte ideologin

Här hemma har vi under sommaren sett exempel på den parallella vetenskapen i ordväxlingar mellan etablerade forskare och gröna politiker, i vargfrågan, i frågan om ekojordbrukets läckage av näringsämnen till Östersjön, och i den ständigt lika upphaussade frågan om forskning kring GM-grödor. När forskarna förklarat kunskapsläget, och det inte sammanfallit med den gröna ideologin, så är det något fel på kunskapen eller forskarna, inte på ideologin. För den som gått vilse i den politiska ekologin ligger uppenbarligen slutsatsen att forskarna är köpta nära till hands – att döma av uttalanden av ledande mp-politiker tidigare i sommar (se till exempel SvD 2/7 2014 Länk till annan webbplats.).

På EU-nivå finns än mer slående exempel. Den 22/7 skickade Greenpeace och åtta andra miljöinriktade intresseorganisationer ett öppet brev till EU:s tillträdande president Jean-Claude Juncker, där han uppmanades att avskaffa posten som högsta vetenskapliga rådgivare till EU:s president.

Huvudorsaken till att miljörörelserna vill avskaffa posten säger de själva är att de inte är nöjda med hur innehavaren, Anne Glover, har rapporterat till EU-kommissionen om gentekniskt förädlade grödor. Istället för en vetenskaplig rådgivare vill de att EU-kommissionen ska ta råd av flera ”oberoende källor”. Flera vetenskapliga organisationer har reagerat med bestörtning på miljörörelsens utspel. Bland annat skriver EASAC (European Academies Science Advisory Council) ”Policy makers or lobbyists who seek to remove scientists because they don’t like their findings or advice do so at the peril of their citizens.”

Det ironiska är att EU-kommissionen har spenderat över två miljarder kronor på riskforskning kring GM-grödor under den senaste 10-årsperioden. En stor del av dessa medel har använts för att besvara obefogade farhågor föregivna av företrädare för den parallella vetenskapen. När så denna massiva forskningsinsats visar att de GM-grödor som godkänts inom EU inte skiljer sig från motsvarande konventionellt förädlade grödor, väljer den parallella vetenskapens företrädare att blunda för resultaten och fortsatt hävda att saken inte är tillräckligt utredd; eftersom inga negativa konsekvenser kunnat påvisas.

Kunskapsrelativsm en förklaring

Hur har den parallella vetenskapen kunnat få så stort inflytande och hur kan den anammas så okritiskt av media? Kuntz anför, precis som vi själva har gjort i många sammanhang, den rådande faiblessen för kunskapsrelativism som en viktig förklaring. Utifrån en sådan postmodern kunskapssyn ligger ju fältet öppet för en dramaturgi som betraktar vetenskapen som bara en av flera röster som måste höras när en vetenskaplig fråga ska behandlas.

Men alla åsikter i en vetenskaplig fråga har förstås inte samma tyngd. Vetenskaplig kunskap varken etableras eller vederläggs genom debatter, omröstningar eller andra demokratiska processer, utan med hjälp av ett antal väl beprövade metoder för systematiskt kunskapssökande. Däremot är det naturligtvis i högsta grad en demokratifråga att vetenskapliga resultat sprids till, och förklaras för, allmänheten och beslutsfattare på olika nivåer. Den parallella vetenskapens företrädare desinformerar, istället för informerar, och utgör i den meningen ett hot mot demokratin. Och den parallella vetenskapen mildrar inte människors oro inför ny teknik; den underblåser den och delar av miljörörelsen kapitaliserar på den genom sin exceptionella förmåga att manipulera både traditionella media och nyhetsflödet på internet.

Ekonomiska incitament bakom

En drivkraft bakom den parallella vetenskapen är de starka ekonomiska incitament som EU-kommissionen har infört. I sin ambition att se till att ”civilsamhället” får ett starkt inflytande över besluten i Bryssel, ger kommissionen stora ekonomiska bidrag till ett stort antal NGO:s som antas representera ett gräsrotsintresse. Totalt sett går cirka 20 procent av kommissionens budget till sådana bidrag. Flera av dessa organisationer är välkända i forskarkretsar för sin anti-vetenskapliga propaganda och för att driva en parallellvetenskaplig agenda när det gäller t.ex. genteknik – en verksamhet som alltså till stor del betalas med skattepengar.

Det är dags att stå upp för vetenskap och beprövad erfarenhet som den centrala kunskapskällan när det gäller att lösa både miljöproblem och andra vetenskapsrelaterade samhällsproblem. Ansvariga politiker och granskande journalister måste våga ifrågasätta miljörörelsens motiv och i högre utsträckning lyssna på vetenskapssamhället. Samtidigt måste vi forskare sluta att legitimera den parallella vetenskapen genom att låtsas att den sysslar med angelägen forskning; även om det innebär att vi tackar nej till lättfångade forskningsmedel från politiskt motiverade utlysningar.

Jens Sundström
Docent i växtfysiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

Torbjörn Fagerström
Professor emeritus i ekologi och tidigare prorektor vid SLU

Håller du med? Skriv en replik eller ett eget inlägg

Välkommen att skriva en replik eller ett annat inlägg om forskningens villkor!

Mejla din text med kontaktuppgifter till: debatt@tidningencurie.se

Mer om vad som gäller för att skriva i Curie

Läs hela debattråden

Relaterat innehåll

Debatt 4 mars 2024

Johan Kuylenstierna, Formas

Omställningen till ett fossilfritt samhälle är i full gång. Samtidigt behöver den civila beredskapen stärkas, till exempel genom säkrad livsmedelsförsörjning och robust infrastrukt...

Nyhet 20 februari 2024

David Isaksson

Rädsla för att försätta ryska forskare i fara, en återkomst för kremlologin och ett ökat intresse för andra länder som ingick i det forna Sovjetunionen. Så har forskningen om Ryssl...

Nyhet 5 februari 2024

Charlie Olofsson

Allt mer forskning som berör samer görs i samverkan med samiska organisationer, men det är ingen självklarhet. I länder som Australien, Nya Zeeland och Kanada är samverkan däremot ...