Samverkan över partigränser för att åstadkomma en långsiktig forskningspolitik. Samverkan mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor för att gynna hållbar ekonomisk tillväxt. Stöd till unga forskare och en jämställdhetsbonus för lärosäten som förbättrar jämställdheten. Så vill Socialdemokraterna vitalisera svensk forskning, skriver Thomas Strand (S), ledamot i riksdagens utbildningsutskott, med anledning av att regeringen presenterat sin forsknings- och innovationsproposition.

Ny kunskap är en förutsättning för att lösa framtidens utmaningar inom hälso- och sjukvården. Därför är forskningens framtid en ständigt aktuell fråga, inte bara i dessa forskningspropositionstider. En levande strategi för livsvetenskap med patienten i centrum är nödvändig. Det skriver Anne Carlsson, förbundsordförande för Reumatikerförbundet.

Sverige behöver en långsiktig strategi för medicinsk forskning och för att de nya rönen ska bli till nytta inom sjukvården. För att lyckas borde vi dra lärdom av Storbritanniens arbete med en nationell strategi för life science. Det menar Anna Nilsson Vindefjärd som är generalsekreterare för stiftelsen Forska!Sverige.

Andreas Åkerlund kritiserar Naturvetarnas undersökning om forskarrörlighet för att inte belysa hela bilden. I replik från Naturvetarna skriver utredare Sofie Andersson och Frida Lawenius, chef för kommunikation och samhälle på Naturvetarna att Åkerlunds påstående understryker det faktum att det finns allvarliga brister i det svenska forskningssystemet. Andra deltagare i debatten om forskarrörlighet i Curie är Sulf och Vetenskapsrådet.

För att kunna hävda att svenska forskare rör på sig för lite, särskilt internationellt, krävs bättre kartläggning än Naturvetarnas undersökning ”Jag kan inte men andra borde”. Kartläggning av mobilitet måste baseras på andra kriterier än endast byte av arbetsplats. Det skriver Andreas Åkerlund, historieforskare som just nu är Wenner-Gren postdoktor vid Universidad Nacional de Rosario, Argentina. Tidigare inlägg i debatten om mobilitet har skrivits av representanter för Naturvetarna, Sulf och Vetenskapsrådet. 

Forskare ska inte tvingas avstå från att forska utomlands av rädsla för att spoliera sin karriär. Med nya bidragsformer som gör det möjligt att vara anställd vid ett svenskt lärosäte och samtidigt forska i ett annat land vill Vetenskapsrådet stimulera rörelse i forskarvärlden, skriver Elisabet Nihlfors, Vetenskapsrådet. Tidigare inlägg i debatten om mobilitet har skrivits av Sofie Andersson på Naturvetarna, och Karin Åmossa på Sulf. 

Stirra er inte blinda på pinnar i mobilitetsstatistiken. För att mobiliteten ska ha ett värde spelar det stor roll både varför forskare rör på sig och hur. Det väsentliga är att kunskaperna som inhämtas på annat håll är sådana att de förbättrar forskningens kvalitet, skriver Karin Åmossa, chefsutredare på SULF.

Forskningen mår bra av att forskarna byter arbetsplats då och då – det säger den forskningspolitiska debatten och det tycker också forskarna själva. Men svenska forskare är dåliga på att röra på sig. En ny undersökning från Naturvetarna visar att den låga forskarrörligheten i Sverige inte beror på att forskarna inte vill röra sig. De tycker helt enkelt inte att de kan, skriver Sofie Andersson, utredare inom forsknings- och utbildningspolitik på Naturvetarna.

Svensk forskning har god bredd men spetsen är för trubbig, skriver utbildningsministern på Dagens Nyheters debattsida. För industrin är spetsen inom akademisk grundforskning en förutsättning för långsiktig utveckling i Sverige. Det menar Maria Åstrand på Sandvik Coromant R&D.

Utan ett reformerat kvalitetsbegrepp och tydliga karriärvägar riskerar regeringens planerade elitsatsningar att konservera snarare än revolutionera forskningen. Långsiktighet – inte tillfälliga satsningar – är grogrunden för djärv och nyskapande vetenskap. Det menar Christian Broberger och Annette Granéli, ordförande respektive vice ordförande i Sveriges unga akademi.