Universiteten är en självklar del av samhället och olika former av samverkan över sektorsgränser behövs för att möta framtida utmaningar. Men för att regeringens samverkanssatsningar ska få utväxling behövs synen på samverkan nyanseras och mer kunskap om själva samverkansprocessen, menar Maria Grafström, Anna Jonsson och Mikael Klintman.

Att samverka och sätta kunskap i rörelse i samhället är en del av forskningens uppdrag enligt lag. Men hur ska det gå till om etablerade plattformar som tidningar är på väg att försvinna och offentligt finansierade massmedier inte når ut till den breda allmänheten? Det undrar författarna till skriften Kunskapens nya rörelser.

Om framtida forskningspropositioner ska kunna tas på allvar som politiska dokument, bör de i högre utsträckning än hittills behandla frågor av central praktisk och ideologisk betydelse för våra universitet och högskolor. Det menar Sven Widmalm, professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. Den 28 november presenterar forskningsministern den nya forskningsproppen.

Att förlänga tvåårsgränsen för tidskrifters impaktfaktorer är inte lösningen, skriver Gustaf Nelhans i en replik på Andreas B. Dahlins inlägg. Problemet är att impaktfaktorer över huvud taget är ett dåligt mått på vetenskaplig kvalitet, och används allt för amatörmässigt vid utvärdering av forskning på lärosätena.

Macchiariniaffären har lärt oss faran av ensidiga hajpade strategiska satsningar, som gjort att den akademiska grundstrukturen fått stå tillbaka. Det måste finnas plats för forskare som ställer kritiska frågor trots att de inte publicerar så mycket eller drar in anslag, menar Hugo Lagercrantz, senior professor i barnmedicin vid KI.

En tidskrifts impaktfaktor baseras bara på de citeringar som artiklarna får under sina första två år. Det räcker alltså inte att en artikel genererar tusentals citeringar och får ett enormt genomslag: citeringarna måste dessutom komma väldigt snabbt! Tvåårsgränsen hämmar nytänkande forskning, skriver Andreas B. Dahlin.

SUHF-modellen har brister. Vi borde skapa ett system som flyttar fokus från storleken på indirekta kostnader till effektivitet och output. Det viktiga är att nå högsta kvalitet i kärnverksamheterna utbildning, forskning och nyttiggörande, skriver Joakim Amorim och Lars Hultman vid Stiftelsen för strategisk forskning, SSF. De föreslår en anpassning till internationell norm: fast procentuell schablon för indirekta kostnader. Det är enkelt, schyst och förutsägbart.

Lars Anell, före detta styrelseordförande för Vetenskapsrådet, föreslår en ny modell för finansieringen av indirekta kostnader vid universitet och högskolor. Vi behöver ett system som är enkelt, kostnadseffektivt och ger incitament för kloka beslut, skriver han.

Nobelpriset i medicin kungjordes som om inget hänt. Men Macchiarini-skandalen har allvarligt skadat förtroendet för Karolinska institutet – som ligger bakom urvalet av pristagare. Därför borde Nobelstiftelsen ha gjort ett uppehåll i prisutdelningen för att markera ett tydligt avståndstagande, skriver Bo Risberg, professor emeritus i kirurgi.

Att förstå, behandla och förhoppningsvis bota cancer är en global utmaning, skriver högskole- och forskningsminister Helene Hellmark Knutsson. Förra veckan skrev hon under ett bilateralt samarbetsavtal med USA kring cancerforskning. USA får möjlighet att använda våra register och biobanker, samtidigt som Sverige får nya forskarkontakter.