2017-12-13 Torbjörn Fagerström och Jens Sundström, professor emeritus i teoretisk ekologi, Lunds universitet resp. docent i växtfysiologi, SLU

Ovetenskaplighet motverkar miljömärkningens syfte

Är miljörörelser bättre skickade att bedöma risker med GM-grödor än landets främsta forskare inom fältet? Det frågar sig Torbjörn Fagerström och Jens Sundström med anledning av att officiella Svanen-märkningen lyssnar mer på GMO-kritiska rådgivare.

Torbjörn Fagerström och Jens Sundström

Miljömärkningen Svanen har just gett faktaresistens ett ansikte. Fonder som köper aktier i företag som sysslar med gentekniskt förädlade grödor (GM-grödor) blir inte hållbarhetscertifierade. Det är ett fullständigt oacceptabelt beslut, som inte bara rent sakligt är uppåt väggarna – modern växtförädling bidrar på många sätt till att våra jordbrukssystem blir mera hållbara. Det är också ett beslut som visar att det är dags för en renässans för faktabaserat beslutsfattande. Flirtandet med särintressen på miljöområdet har nått vägs ände.

Frågan har just debatterats i SvD mellan Umeåprofessorn Stefan Jansson och Ragnar Unge, representant för Svanen och vd för Miljömärkning Sverige (Fondmärkning går emot vetenskaplig konsensus, Vi behöver veta mer om GMO:s effekter på sikt och Regeringen bör ta svanen i öret).

Vi anser att det finns mera att säga i saken. Det är påfallande att Ragnar Unge drar samma slitna argument som anti-GM-lobbyn har dragit i tjugo år – faktaresistensen är kompakt. Helt förutsägbart förnekar han till exempel den vetenskapliga konsensus som säger att det är en grödas egenskaper, inte valet av förädlingsteknik, som avgör dess eventuella hälso- eller miljöfara.

Vidare i samma anda: En av de mest uttjatade halvsanningarna tar avstamp i att odling av genmodifierade grödor som är resistenta mot en herbicid (ogräsmedel) kan vara kopplad till ökad användning av herbiciden. Halvsanningen är insinuationen att detta skulle bero på just att grödorna är genmodifierade. Så är det inte. Exakt samma problem riskerar att uppstå när man odlar herbicidresistenta grödor framtagna med konventionella förädlingstekniker. De problem som finns på en del håll och som tvingar fram ökad herbicidanvändning beror på oskickliga jordbruksmetoder. De har ingenting att göra med vilken förädlingsteknik som har använts.

Till de förutsägbara standardargumenten hör också den ovetenskapliga synen på försiktighetsprincipen. Vi har nu i 20 års tid hört från GM-motståndarna att de vill ha mera forskning, att de inte känner sig absolut säkra och så vidare. Men om man ständigt efterfrågar mera forskning – utan att precisera vilka data, vilken information, vilka experimentella resultat, eller vilka gränsvärden som skulle vara tillräckliga för att man ska bli nöjd, så har man lämnat vetenskapens domäner. Då är det inte längre en vetenskapligt baserad försiktighetsprincip som man lutar sig mot, utan man har gjort om den till en förhalningsprincip.

Förutom dessa lika förutsägbara som slitna argument drar Ragnar Unge ett nytt argument som tyvärr ligger i tiden, men som vi hittills har varit förskonade från i Sverige. Veterligt är han den andre som i ett offentligt och seriöst sammanhang insinuerar att forskare är köpta och därför inte att lita på (den första var pikant nog vår nuvarande vice statsminister). Konspirationsteorier och infama utfall mot forskare har förstås länge grasserat på nätet, men nu slår alltså Ragnar Unge följe med nättrollen. Därmed har ett populistiskt misstänkliggörande, à la Trump, av myndigheter och offentligt finansierade forskare även nått det offentliga rummet i Sverige.

Ragnar Unge lutar sig mot en studie där man har funnit att om en vetenskaplig undersökning helt eller delvis bekostas av GM-intressen så är det större sannolikhet för att resultaten som presenteras är positiva för den sektorn. Inte oväntat förtiger Ragnar Unge att författarna själva anger ett antal plausibla förklaringar till ett sådant resultat, förklaringar som alls inte har att göra med att forskarna skulle vara köpta.

Men dessutom, och det är betydligt allvarligare, förtiger han att tillståndsprocesser i såväl Bryssel som här hemma handhas av vetenskapligt högt kompetenta tjänstemän på opartiska myndigheter – i EU det vetenskapliga organet EFSA och i Sverige Jordbruksverket. Det Ragnar Unge alltså i verkligheten misstänkliggör är dessa organs förmåga att granska, tolka och sovra flödet av forskningsrapporter. Det är magstarkt så det förslår.

Ragnar Unge tycks även ha missat att det i slutet av artikeln kommer en intressant passus under rubriken ”Limitations of this study”:

”Third, we have considered only the links between authors and GM crop companies. Other stakeholders (e.g. Greenpeace, The Non-GMO Project, The Organic Consumers Association, The Network of European GMO-free Regions) oppose GM crop companies in being openly against the use of GM crops. An inverse relationship might therefore be expected between the outcomes of studies on GM crops and the presence of COIs (Conflict of Interest – vår anm.) relating to these stakeholders.”

I korthet: författarna förväntar sig att forskningsresultat blir vinklade åt andra hållet (det vill säga negativa för GM-grödor) om kända anti-GMO-organisationer har inflytande över finansiering eller tolkning av resultat. För att vi rättvist ska kunna värdera även dessa studier krävs därmed att de medverkande forskarna öppet redovisar sina intressekonflikter. Men det sker nästan aldrig; bindningar till miljörörelser anses helt enkelt inte utgöra en intressekonflikt.

Det finns ytterligare en intressant slutsats från resonemangen om vinkling av resultat. Om nu forskningsresultat förväntas bli negativa för GM-grödor ifall anti-GMO-organisationer har inflytande över forskningen, ligger det nära till hands att vinklade bedömningar även sker vid till exempel remissbehandlingar. En titt på vilka som fick Svanens utredning om fonder på remiss avslöjar mycket riktigt ett påfallande skevt urval.

Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen och Jordens vänner – varav åtminstone de två senare är profilerade GMO-motståndare – fick möjlighet att yttra sig, men bara en akademisk organisation, nämligen Mistra Center for Sustainable Markets på Handelshögskolan. Inget universitet, ingen forskningsfinansiär, inte landets största jordbruksinriktade forskningsprogram inom GM-området (Mistra Biotech) inbjöds att yttra sig. Och som grädde på moset sitter de ekologiska odlarnas ekonomiska förening KRAV i Svanens styrelse. Helt i enlighet med den vetenskapliga artikel som Ragnar Unge själv har tipsat om, arbetar KRAV rimligtvis för att ekoodlingens stadgeenliga GM-motstånd blir tillgodosett i Svanens styrelse.

Ähum…så var det alltså med den allsidiga bedömning som Svanen berömmer sig av. Det verkar ju snarare som om Svanen har bäddat för ett remissresultat i de programmatiska GM-motståndarnas smak. Och Ragnar Unge sköt sig visst i sin konspiratoriska fot när han hänvisade till en viss forskningsstudie för att söka stöd för nättrollens insinuationer om köpta forskare.

Man ska inte kacka, särskilt inte i eget bo. Och rådgivare bör väljas med omsorg. Vi ser fram emot ett klargörande av på vilket sätt miljörörelser är bättre skickade att bedöma risker med GM-grödor än landets främsta forskare inom fältet. Under tiden förutsätter vi att Svanen få nya och stramare instruktioner. Sveriges officiella miljöcertifiering måste bygga på vetenskap. Den kan inte vara en lekstuga för miljörörelser som driver utomvetenskapliga agendor.

Torbjörn Fagerström
Professor emeritus i teoretisk ekologi vid Lunds universitet, ledamot i Vetenskaps- och Skogs- och Lantbruksakademierna, en av författarna till boken ”Bortom GMO – vetenskap och växtförädling för ett hållbart jordbruk”

Jens Sundström
Docent i växtfysiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, innehavare av lektorat för samverkan med samhället, medlem i Nationalkommittén för Biologi vid KVA

3 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Karin

    Det är fritt fram att välja GMO om man tycker att det är bra. Svanen har valt att utgående från försiktighetsprincipen och bristande forskningsresultat som visar fördelar i GMO-teknik, att ge poäng för fonder som väljer att inte satsa på GMO. Alla vill vi ju ha en god framtid för vår planet och många hoppas på att GMO är nyckeln, men tills det finns forskningsresultat som visar med 100 % att GMO totalt sett ger en vinst för framtiden är Svanens linje att inte premiera GMO pga försiktighetsprincipen riktig.

    2017.12.14

  • Tomas Ekström

    Min amatörmässiga kommentar är att det intuitivt ger en global hållbarhetsvinst (alla aspekter inräknade) med grödor som växer effektivt och är resistenta mot diverse problem. Som artikelförfattarna skriver, metoden att nå dit är mindre viktig - om proceduren i sig inte medför hållbarhetsproblem - än slutresultatet. Problemet med de flesta "tyckare", som inte baserar sina åsikter på vetenskap, är att de bryter ut vissa passande delar av en process och inte ser på helhetsresultatet.

    2018.01.11

  • Eddie Olsson

    Den som investerar i företag som producerar genmanipulerat utsäde investerar i praktiken i ökat anvndande av bekämpningsmedel. Det är inte på grund av någon inneboende egenskap hos GMO i sig, utan är en konsekvens av hur agroindustrin valt att använda tekniken så gott som uteslutande till att göra grödor mer resistenta mot herbicider, främst glyfosat. Den ökade resistensen syftar såklart till att kunna öka användandet av herbicider och därmed försäljningen av desamma.
    Den aspekten tigs det om, som muren, från alla GMO-förespråkare, sedan går man ut med artiklar som denna och försöker påskina att man är mer saklig än sina meningsmotståndare, det är intellektuell oanständighet på högsta nivå!

    2018.01.20

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter