2018-11-15 Ericka Johnson och Jens Hjerling Leffler, för Sveriges unga akademi

Öppet brev om Plan S: Vi vill inte vara försökskaniner

Sveriges unga akademi är starkt kritiska till Plan S för att uppnå öppen tillgång till forskningen. De vill hellre se ett nytt publiceringssystem som främjar kvalitet och har stöd i vetenskapssamhället – inte minst hos den yngre generationen, skriver de i ett öppet brev om Plan S till EU-kommissionen, Science Europe, regeringar och forskningsfinansiärer inom EU.

Ericka Johnson och Jens Hjerling Leffler

Vi i Sveriges unga akademi håller med om vikten av att forskningsresultat görs tillgängliga. Vi är angelägna om att forskning kommuniceras och vi är oroliga över de skenande kostnaderna för vetenskaplig publicering. Däremot tror vi inte på Plan S och den revolution som Robert Jan Smits föreslår. Vi tillhör den generationen som ska leda svensk forskning under kommande 20–30 år. Vi behöver inte en revolution för sakens skull, utan ett publiceringssystem som främjar kvalitet, är robust över tid och som har stöd av vetenskapssamhället!

Open access-publicering förväntas ge forskningsresultat större spridning i samhället och på så vis bidra till ny forskning, innovation och samverkan. Öppen tillgång till forskning som tagits fram med offentliga medel kan också ses som en demokratisk rättighet för medborgarna som indirekt finansierat den. Plan S tar avstamp i detta, men går radikalt längre och avser att omkullkasta dagens publiceringssystem. Det stämmer att vissa tidskrifter har skyhöga vinstmarginaler och prenumerationsavgifter, men att använda det som argument för den omfattande revolution som Robert Jan Smits förespråkar är orimligt. För det första rör problemen de facto bara en delmängd tidskrifter. För det andra finns en flora av vetenskaplig publicering, exempelvis böcker, konferensabstracts och pre-prints, som inte alls passar in i Plan S.

Plan S tar sikte på att montera ner en uppenbart problematisk affärsmodell, dock utan att beakta hur planen påverkar de aktörer som använder andra affärsmodeller. Att agera utifrån detta smala perspektiv riskerar att underminera de långsiktigt viktigare målen om att öka forskningens kvalitet och att forskningsresultat ska bli tillgängliga för fler.

Vi vill inte vara försökskaniner i ett politiskt experiment

Dagens publiceringssystem har många brister: höga kostnader är en, kapplöpningen om höga impact factors och ökade svårigheter att rekrytera experter till peer review är två andra. Innan vi omkullkastar det befintliga systemet behövs dock en ordentlig analys av vilka effekterna blir av ett nytt. Den föreslagna tidsramen för genomförandet av Plan S medger tyvärr inte detta. Det är förvisso sant att beslutsfattare, samt (vissa) finansiärer och forskare diskuterat open access i flera år, och i några fall redan infört det. Men för majoriteten av forskare föreslås en dramatisk förändring som ingen vet konsekvenserna av. En förändring som dessutom i hög grad drivits på uppifrån utan en omfattande diskussion med forskarsamhället i stort.

Med Plan S riskerar vi att få ett scenario där tidskrifter får betalt per publicerad artikel (så kallad APC) och därmed lockas att devalvera kvalitetskraven för att publicera flera artiklar och på så vis öka vinsten. En sådan utveckling vore extremt olycklig och skulle allvarligt påverka förutsättningarna för en fungerande kvalitetsgranskning (peer review) och leda till stora osäkerheter bland forskare och andra som tar del av forskningsresultat.

Vi vill också påtala faran för att en hårt forcerad Plan S, utan förankring i vetenskapssamhället, riskerar att slå oproportionerligt hårt mot yngre forskare. De har ännu inte skaffat sig det rykte och de resurser som möjliggör att navigera i ett föränderligt landskap för publicering och utvärdering, samtidigt som de upprätthåller sin vetenskapliga status. Den strikta versionen av open access i Plan S riskerar att straffa yngre forskare, hindra dem från att publicera i välrenommerade tidskrifter, och skapa strukturella problem för samarbeten utanför EU. Det sägs att dessa frågor kommer ”lösas på sikt”, men tills förespråkarna kan svara på hur det ska gå till undanber vi oss rollen som försökskaniner i ett storskaligt politiskt experiment.

Vad borde vi göra istället?

Ett viktigt argument för dem som stöder Plan S är att minska kostnaderna för vetenskaplig publicering. Även utan Plan S bör detta vara möjligt att uppnå genom tuffare förhandlingar med förlagen, till exempel genom att Vetenskapsrådet eller Utbildningsdepartementet förhandlar. En annan viktig prioritering är att säkra forskarnas upphovsrätt så att de får behålla rättigheterna till sina artiklar, vilket sällan är fallet idag. Om forskarna behåller copyright på sina artiklar kan de arkivera en kopia i valfritt, öppet, digitalt arkiv och på så vis tillgängliggöra resultaten för fler.

Det är dags att stoppa Plan S-revolutionen och tänka ett varv till!

Vad vi behöver är ett publikationssystem som är långsiktigt stabilt, har acceptans inom vetenskapssamhället och – allra främst– garanterar forskningens kvalitet. Plan S ger oss inte detta (även om planen ger intryck av rådighet och dådkraft från politikernas sida) utan lösningen ligger i fortsatt metodiskt arbete av oss alla i forskningssystemet.

Ericka Johnson och Jens Hjerling Leffler
för Sveriges unga akademi

Fotnot: En längre engelsk version av brevet finns publicerad här: https://sverigesungaakademi.se/openletterplan_s_yas

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter