2012-10-05 Elisabet Nihlfors, huvudsekreterare och ordförande i Vetenskapsrådets Forum för utveckling och kvalitetssäkring av beredningsprocessen

Nya bidrag ska minska rädslan för mobilitet

Forskare ska inte tvingas avstå från att forska utomlands av rädsla för att spoliera sin karriär. Med nya bidragsformer som gör det möjligt att vara anställd vid ett svenskt lärosäte och samtidigt forska i ett annat land vill Vetenskapsrådet stimulera rörelse i forskarvärlden, skriver Elisabet Nihlfors, Vetenskapsrådet. Tidigare inlägg i debatten om mobilitet har skrivits av Sofie Andersson på Naturvetarna, och Karin Åmossa på Sulf. 

bild på Elisabet Nihlfors

Elisabet Nihlfors
Foto: Stefan Borgius

Om du som forskare ska kunna utföra forskning av högsta vetenskapliga kvalitet måste dina idéer och arbetssätt ställas mot andras. Genom längre vistelser i andra forskningsmiljöer konfronteras du med andras idéer, vilket kan stimulera nytänkande och originalitet. Därför är mobilitet viktigt både för den enskilda forskaren, för universiteten och för forskningens kvalitet ur ett nationellt perspektiv. Som påpekas av Karin Åmossa, SULF, den 3 oktober har mobiliteten inget egenvärde.

Naturvetarnas undersökning och debattinlägg i Curie den 27 september belyser ett viktigt problem när det gäller rörlighet. Undersökningen utgår från Naturvetarnas medlemmar men det finns goda skäl att anta att de problem som beskrivs är betydligt mer generella.

Naturvetarna menar sig kunna utläsa från sin undersökning att forskare inte vågar söka sig till andra lärosäten därför att de inte är säkra på att kunna återvända, ”Det anses helt enkelt vara så svårt att hitta arbete som forskare att de flesta inte vågar lämna en tjänst när de väl har fått den.”

Det är en oroande problembeskrivning och det är mycket olyckligt om mobilitet väljs bort för att den förväntas skapa hinder i individens karriär och rentav omintetgöra en fortsatt anställning som forskare. Vetenskapsrådet ger med sitt nya postdok-bidrag (nytt 2012) möjlighet att arbeta vid ett universitet i ett annat land samtidigt som man är anställd vid ett svenskt lärosäte. En återvändarfas ingår, normalt med halva längden av den internationella vistelsen. Bidragsformen är flexibel genom att mobilitetsperioden kan genomföras antingen sammanhängande eller uppdelad i kortare perioder. Återvändarfasen kan också genomföras vid ett tredje lärosäte.

Vetenskapsrådet planerar ytterligare ett mobilitetsbidrag som kan sökas upp till sju år efter doktorsexamen. Preliminärt utlyses detta första gången 2014. Detta bidrag kommer att gälla rörlighet både från och till svenskt universitet, med samma stöd till flexibilitet och anställningstrygghet som postdok-bidraget.

Med dessa bidragsformer vill vi bidra till att stimulera mobilitet genom trygga anställningsförhållanden. Om det finns andra orsaker till att forskare inte vågar röra på sig krävs åtgärder också från andra aktörer i forskningssverige. Vetenskapsrådet välkomnar en fortsatt diskussion i mobilitetsfrågan och ser Naturvetarnas undersökning som en viktig utgångspunkt.

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter