2013-01-30 Christian Broberger, Annette Granéli & Stefan Jonsson, ordförande, vice ordförande resp. sekreterare i den forskningspolitiska beredningsgruppen vid Sveriges unga akademi

Nu kan vi inte längre ursäkta otydliga karriärvägar 

Forskningspolitiken har jämnat vägen för ett internationellt konkurrenskraftigt karriärsystem. Slarva inte bort detta gyllene tillfälle! Uppmaningen riktar Sveriges unga akademi till lärosätena. Akademin förordar internationella utlysningar och tidsbegränsade meriteringsanställningar som omvandlas till tillsvidareanställningar.

Christian Broberger, Annette Granéli och Stefan Jonsson
Foto: Marcus Marcetic och Peter Claesson

Sverige saknar tydliga karriärstrukturer för forskare.  Denna brist uppmärksammas bl.a. i Kungl. Vetenskapsakademiens utredning Fostering breakthrough research: A comparative study som en huvudorsak till att Sverige hamnat på efterkälken i internationellt uppmärksammad forskning. I höstens forskningsproposition resonerades det i samma termer, men få åtgärder erbjöds.

Samtidigt är förutsättningarna att införa ett internationellt konkurrenskraftigt karriärsystem nu bättre än någonsin. De två senaste forskningspropositionerna har tilldelat lärosätena rejält höjda basanslag.  Autonomireformen har gett högskolor och universitet stor frihet att själva utforma rekrytering och karriärsystem. Slutligen infördes i höstas fyraåriga meriteringstjänster. Lärosätena har nu alla nödvändiga instrument i sin hand.

Den här möjligheten får inte slarvas bort. Bristen på tydliga karriärvägar eroderar attraktionskraften hos Sverige som vetenskapsnation och forskning som karriärval, med ödesdigra effekter på förmågan att rekrytera och behålla begåvningar. Osäkra och tillfälliga anställnings- och finansieringsmöjligheter urholkar dessutom förutsättningarna för djärv forskning med genombrottspotential.

Lärosätena har inte lyckats komma överens om en gemensam karriärsmodell. Mot denna bakgrund har Sveriges unga akademi utarbetat ett förslag som kan tillämpas inom alla vetenskapliga discipliner:

  • Öppna, transparenta och internationella utlysningar för att rekrytera de mest lovande forskarna och motverka vetenskaplig inavel.
  • Tidsbegränsad meriteringsanställning som biträdande lektor med full finansiering från lärosätet.
  • Utvärdering enligt i förväg fastställda kriterier.
  • Startbidrag – så att de projekt som forskaren planerat kan genomföras.
  • Tillsvidareanställning som lektor om kvalitetskriterierna uppfyllts.

Förslaget syftar till att åstadkomma kvalitet, trygghet och långsiktighet.

Kvaliteten främjas genom en rekrytering som är öppen för största möjliga publik och premierar mobilitet. Extern expertis motverkar att tjänster går i arv till ”tronföljare”. Utvärderingsförfarandet innebär att den forskare som inte uppnår kvalitetskraven inte heller kan räkna med tillsvidareanställning, och att lärosätet tar ställning till om hans eller hennes forskning ska avslutas. Även detta stärker lärosätenas kvalitetsarbete.

För att göra forskarkarriären attraktiv måste även trygghet tillgodoses. Därför måste också rätten till utvärdering vara ett villkor i meriteringsanställningen. Få unga forskare förväntar sig livstidsanställning från dag ett. Men vetskapen om att man är garanterad prövning för tillsvidareanställning – och att man redan från meriteringsanställningens första dag vet vilka mål som ska uppnås – utgör en grundtrygghet som är väsensskild från den verklighet många av oss och våra kollegor levt under.

Lärosäten som använder sig av forskarassistenttjänster, där innehavarna inte kan kräva att bli utvärderade, underkänner sin egen förmåga till vetenskaplig kvalitetsbedömning.  Särskilt olyckligt blir det om samma lärosäte inrättar både biträdande lektorat och forskarassistenttjänster; uppdelningen i A- och B-lag blir då överhängande.

Utvärdering enligt i förväg fastställda kriterier gör att forskaren kan planera längre och djärvare än om han eller hon ständigt jagar korttidsförordnanden.  Ju längre tidshorisont, ju mer vågar man satsa på projekt med genombrottspotential i stället för att prioritera studier som snabbare ger avkastning i form av publikationer. Men då krävs också substantiella projektmedel i form av startbidrag. Tjänster utan driftsmedel riskerar att bara bli arbetsmarknadsåtgärder.

Nationella tjänsteutlysningar från forskningsråden hade sina förtjänster, men finns inte längre. När lärosätena nu ansvarar för alla tjänstetillsättningar krävs det också att de professionaliserar sin sakkunniggranskning och sitt kvalitetsarbete. I gengäld har de stora möjligheter att arbeta strategiskt.

Sveriges unga akademi har skickat sitt förslag till landets lärosäten med frågan om detta är en modell för karriärsutveckling som de kan tänka sig att genomföra. Har de valt ett annat system? Vilka överväganden har de gjort när de utformat sitt system? Svaren kommer vi att publicera på akademins hemsida. Vi vill härigenom bidra till en konstruktiv diskussion om hur Sverige blir en mer framgångsrik och attraktiv vetenskapsnation.

Det har aldrig funnits större behov av tydliga karriärstrukturer inom akademin, men kanske heller aldrig gynnsammare förutsättningar. Ursäkternas tid är sedan länge förbi. Vilket lärosäte blir först med att anta utmaningen?