2015-01-26 Jonas Olofsson & Johan Örestig, docent i psykologi resp. fil. dr. i sociologi

Naturvetare och samhällsvetare behöver en gemensam kunskapsbas

Samspelet mellan biologi och kultur är centralt för den vetenskapliga kunskapen om människan och bör genomsyra såväl biologiska som samhällsvetenskapliga utbildningar, skriver Jonas Olofsson, docent i psykologi, och Johan Örestig, fil. dr. i sociologi.

Jonas Olofsson, Johan Örestig
Foto: Johan Gunséus

Den svenska universitetsvärlden präglas av en hög grad av specialisering, vilket riskerar att slå över i isolationism. Det har gjort att vi halkar efter i förståelsen av hur människans biologi samspelar med hennes sociala, kulturella och psykologiska erfarenheter. Särskilt påtagligt är att biologiska perspektiv är frånvarande inom svensk humaniora och samhällsvetenskap.

Vi har märkt att många forskar- och lärarkollegor rentav uppfattar evolutionärt, genetiskt eller neurovetenskapligt grundade förklaringar som farliga, som om de per automatik tvingar in oss på en kungsväg mot mörka rasbiologiska eller antifeministiska idéer. Ingenting kunde vara mer felaktigt; den biologiska forskningen motbevisar på ett effektivt sätt ålderdomligt essentialistiska föreställningar om ”raser” och kön. I stället ger den oss nya insikter om hur vår omgivning och upplevelser formar våra hjärnor, till och med våra geners aktivitet. Detta präglar i sin tur olika individer till att senare reagera väldigt olika i liknande situationer. Att förstå denna dynamik har betydelse för viktiga områden som utbildning, kriminalitet, stress, hälsa och ojämlikhet. Samspelet mellan biologi och kultur är, menar vi, centralt för den vetenskapliga kunskapen om människan och bör genomsyra såväl biologiska som samhällsvetenskapliga utbildningar.

Trots att en växande internationell forskningslitteratur integrerar biologiska och socio-kulturella förståelser av människan, är sådana tvärvetenskapliga perspektiv svagt utvecklade i svensk forskning och utbildning. Tvärtom fortsätter högskoleutbildningar i hög utsträckning att reproducera de ”två kulturer” som beskrevs av C.P. Snow på 1950-talet. Utbildningssystemet producerar därmed biologer, hjärnforskare och psykologer som ofta saknar en god förståelse för sina ämnens historiska utveckling och samhälleliga roll, och samhällsvetare och humanister med svaga kunskaper om evolutionsteori, genetik och neurovetenskap. Skällsordet ”biologism” används närhelst biologisk forskning appliceras på mänskligt beteende.

Mot denna bakgrund ser vi ett stort behov av en tvärvetenskaplig rörelse som kan göra rättvisa åt de komplexa, dynamiska sätt på vilka arv och miljö samverkar. Det finns tecken på att en sådan rörelse är i vardande. Epigenetikens roll för att förklara hur vår kultur påverkar vår biologi är temat för en tvärvetenskaplig konferens i vår i Uppsala. Hemsidor som ”
Den kulturella hjärnan
” samlar vetenskaplig kunskap för allmänhet och beslutsfattare vid sidan av de traditionella forskningsarenorna. Forskare vid Stockholms Universitets Centrum för evolutionär kulturforskning använder framgångsrikt evolutionen som modell för trender och andra kulturella förändringar. Med vår nya bok ”Evolutionsteori och människans natur”, som utkommer i januari 2015, vill vi bidra till denna utveckling. Vi försöker överbrygga de två kulturerna genom att ge naturvetare, samhällsvetare och humanister en gemensam kunskapsbas i evolutionsteori, genetik, neuropsykologi och biologiskt inspirerad samhällsforskning.

Men för att denna rörelse ska få verkligt genomslag krävs också utbildningssatsningar där biologiska och sociokulturella perspektiv på människan integreras. Svenska högskolor måste erbjuda fler gemensamma plattformar för biologiskt och samhällsvetenskapligt orienterade studenter som möjliggör ett gemensamt utbyte, bortom nidbilder och karikatyrer. Då kan vi skapa en förenad kunskap om människans egenart.

Jonas Olofsson
Docent och lektor i psykologi vid Stockholms Universitet och Pro Futura Scientia fellow vid Swedish Collegium for Advanded Study

Johan Örestig
Fil. Dr. i sociologi och lektor vid Umeå Universitet

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Kerstin I. M. Holm

    Naturvetenskap och samhällskunskap är två skilda paradigm. Av "kunskapsteoretiska skäl" kan de inte ha samma kunskapsbas.

    I en föreläsning på "Psykologens dag 2016", som TV-sänts den 17 september, redogör Olofsson för doftsinnets biologiska funktion. Han twistar de naturvetenskapliga rönen så att de passar social-kulturella förklaringar om arv och miljö, genusteorier osv. Olofsson talar om "hjärnträningsprogram".

    Tvärvetenskapligt samarbete och praktiskt sakprofessionellt samarbete ska inte ha som mål att fostra de andra sakkunniga i det egna paradigmets utgångspunkter.

    Som jag säger om Skolverket den 14 september 2016 på www.kunskapsvetenskap2012.blogspot.se

    "En diskussion kan bli otydlig för att det finns många röster. Men skoldebatten har blivit ostyrig för att för många röster inte håller sin stämma. Och för att körledaren inte är vald tack vare sin musikaliska kunskap".

    Kerstin I. M. Holm
    Kunskapsanalytiker och edakutör
    Fil.dr. i pedagogik

    2016.09.18