2017-12-12 Julia Uddén, forskare vid Stockholms universitet

Metoo, makten och de kvinnliga professorerna

Det är inte konstigt att bara var fjärde professor i Sverige är en kvinna idag, mot bakgrund av de trakasserier och den diskriminering som kvinnor utsätts för i akademin. Framtidens akademiska kultur måste fördela makt mer jämnt mellan könen. Det är också en försäkring mot framtida metoo-vittnesmål, skriver forskaren Julia Uddén.

Julia Uddén

Nu har turen kommit till oss. Vi är 2 400 kvinnor inom akademin som gjort gemensam sak och gjort våra röster hörda genom akademiuppropet.

Jag är en av dem som skrivit under detta upprop mot sexuella trakasserier. Jag har egna erfarenheter av att seniora manliga kolleger utsatt mig för sexuella trakasserier eller ren diskriminering på grund av kön. Mina försök att säga emot har tystats ner, också när jag rapporterat till ansvariga. Det har hetat att ”du ska sluta med jämställdhetsarbetet och koncentrera dig på forskningen” och ”vi vill inte ha konflikter på institutionen”.

Hur skulle det vara att inse att etiken är själva fundamentet för verksamheten? Att det inte är någon mening att spela om vi inte jämnar ut spelplanen? Mot bakgrund av de systematiska trakasserier och den diskriminering som kvinnor utsätts för i akademin är det inte konstigt att vi bara har 25 procent kvinnliga professorer i Sverige idag.

Inom akademin är medvetenheten om jämställdhetsproblematiken fortfarande för låg. Det finns mängder av forskning som visar hur män och kvinnor inom akademin behandlas olika. Det förekommer en omedveten diskriminering där kvinnors prestationer konsekvent undervärderas jämfört med mäns. På samma sätt finns det lägre förväntningar på vad kvinnor kan tillföra i akademin, vilket exempelvis minskar kvinnors möjligheter till samarbeten [1].

Det finns mängder av forskning som visar hur män och kvinnor inom akademin behandlas olika.

Eftersom diskrimineringen genomsyrar systemet så ackumuleras ett manligt övertag som får dramatiska konsekvenser på sikt. Det här går att visa med vetenskapliga metoder. I en studie utgick man ifrån en situation med lika många kvinnor och män och en könsdiskriminerande effekt på bara 1 procent. Men när denna diskriminering upprepades i flera omgångar fanns till sist endast 35 procent kvinnor kvar i slutet av karriären [2].

Baserat på detta är det lätt att förstå att vi fortfarande har ett akademiskt glastak, med endast 25 procent kvinnliga professorer (16 procent inom naturvetenskap och teknik). Den uppmätta diskrimineringen vid publiceringar på grund av förstaförfattarens kön (den så kallade Matilda-effekten) samt diskriminering vid utvärdering av kompetens är nämligen ofta större än 1 procent. Ser man till den ackumulerade effekten räcker den för att förklara varför dagens andel av kvinnliga professorer inte är större.

Att det akademiska glastaket kan förklaras på det här viset styrks av många studier som visar på en könsdiskriminering på långt över 1 procent i enskilda steg. I en amerikansk studie undersökte forskarna vad som hände när en man och en kvinna med exakt samma meriter sökte en akademisk tjänst på medelnivå. Det visade sig att jobbet betydligt oftare gick till mannen, eftersom han ansågs vara mer kompetent, anställningsbar och värd mentorsinsatser. Männen fick en halv till en poäng högre poäng på en femgradig skala och erbjöds dessutom en högre lön [3].

I ett annat amerikanskt experiment fick seniora forskare exakt samma mejl från studenter med manliga respektive kvinnliga namn samt varierande etnisk tillhörighet (minoritetsetniska tillhörigheter: kinesisk, svart, spansk eller indisk). Studenten, som var i slutet av sin grundutbildning, sökte forskningssamarbeten som skulle kunna utvecklas till en doktorandtjänst. Beroende på forskningsfält uppmättes en könsdiskriminerande effekt på upp till 20 procent och effekten blev ännu starkare om studenten också hade ett minoritetsetniskt namn [4].

Effekten är även mycket stark inom undervisningen. På en online-kurs rättade läraren inlämnade prov under omväxlande kvinnligt och manligt namn. När läraren utvärderades efter avslutad kurs fick hen 20 procent högre poäng av de studenter som trodde att läraren var en man än av de studenter som trodde att läraren var en kvinna [5] . Effekten har även visats i ett mycket stort material där man kunde se att det var de manliga studenterna som visade prov på den största omedvetna diskrimineringen. Det fanns inga bevis för att männen var bättre lärare, snarare det omvända [6] .

De här exemplen visar att män uppbär vetenskapligt välbelagda privilegier som ger dem makt. Detta i kombination med akademins hierarkiska strukturer, med stipendiefinansierad forskning, korta anställningar och osäkra villkor, utgör en grogrund för sexuella trakasserier och övergrepp. Det finns också experimentell forskning som visar just på länken mellan makt och sexuella trakasserier [se översikt plus resultat i 7].

Det finns många vägar kvar att utforska när det gäller hur vi utbildar för att förebygga sexuella trakasserier samt hur vi hanterar anmälda trakasserier. Det är här fokus nu måste ligga för framtidens akademiska kultur. En kultur som fördelar makt mer jämnt mellan könen skulle också vara en god försäkring mot framtida metoo-vittnesmål.

Julia Uddén
Forskare vid Stockholms universitet

7 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Birgitta Evengård

    Tack Julia, du gör ett viktigt arbete och du är modig. Hälsningar från en medkämpe!

    2017.12.14

  • Nätverket Vetenskapskvinnan

    Väl skrivet!

    De studier det hänvisas till är välkända, men ett stor problem ligger i att akademin är väldigt ovetenskaplig och det finns en oförmåga att ta till sig studier som visar att själva akademin har brister - http://vetenskapskvinnan.blogspot.se/2015/03/kraftgang-i-jamstalldhetsarbetet.html

    Något som upprätthåller den skeva balansen högt i akademin är hur tillsättning av lärartjänster går till - http://vetenskapskvinnan.blogspot.se/2016/07/vetenskapskvinnans-guide-till.html. Inte heller det en nyhet, men en reform är angelägen.

    2017.12.14

  • Outi Hovatta

    Tack så mycket Julia för dina fortfarande aktuella tankar! Jag jobbade i 20 år som professor vid Karolinska Institutet. En finsk kvinna var aldrig jämställd oavsett vetenskapliga produktionen och och över 20 disputerade doktorander, och H-index 62. Att vara en utländsk kvinna i Sverige ger en sämre position.

    2017.12.14

  • Sara Wilson

    This was a great article! Hopefully the ‘metoo’ campaign will provide the activation energy for a culture shift in attitudes towards sexual harassment and gender discrimination more broadly.

    It is my belief that much of the issues that perpetuate discrimination more broadly in our science culture (both within Sweden and globally) are through genuine innocence/ignorance/lack of acceptance of the ‘real’ issues that perpetuate it. Academia has a genuine wish to solve this but at the same time a certain blindness to the real causes (despite the very good evidence such as in the articles you cited and years of consistent ‘testimony’ from women – exactly the same things were being discussed more than 20 years ago when I was a PhD student).

    Without genuinely acknowledging the real causes it can not be routed out. Accepting the causes of discrimination (such as those in the above cited research articles) means accepting that there is at the same time privilege in those areas for others. Perhaps a reason for a lack of acceptance is that it must be genuinely hard for some who have always automatically been in a privileged position (i.e. that is normal for them) to accept the extent to which that privilege has contributed to at least some of that success. Articles like yours are really good to openly discuss the issues and provide analytical evidence by citations of works.

    Here is another relevant article: http://www.pnas.org/content/112/43/13201.abstract

    2017.12.14

  • Per Runeson

    Utöver vad som observerats i studierna ovan tror jag att "sifferracet" också är en stor förklaring till att "fel" personer premieras i akademin. Enkla mått som h-index och sifferbetyg ersätter djupare analys av kandidaters reella kvalifikationer. Hade just ett sådant fall i tillsättningen av en doktorandtjänst.

    Ibland är det inte så stora åtgärder som behöver vidtas för att skapa mer jämställdhet, men vi behöver alla hjälpas åt ett bereda varandra plats - för en bättre helhet https://twitter.com/fp2p/status/940856062785155072

    Per Runeson, professor i datavetenskap, prefekt

    2017.12.14

  • Julia Udden

    Thank you all for the encouraging comments and thank you Sara for the interesting additional paper!

    I think this knowledge spreads slowly through society due to that kind of bias shown in the additional paper. That is why we need to keep on nudging on many fronts.

    2017.12.14