Replik: Ingen lagändring krävs för att slippa anmäla lindrigare brott

Öneps tillsynsansvar, och de åtalsanmälningar som har följt av deras tillsyn, har lett till en ny tolkning av etikprövningslagen bland många av landets lärosäten. Rädslan för att bli åtalsanmäld har gjort att man alltför ofta tillämpat en oproportionerlig försiktighetsprincip som i många avseenden bör ses som det största hotet mot akademisk frihet i Sverige på många år. Flera institutioner inom samhällsvetenskap uppmanar numera samtliga doktorander att söka etikprövning oavsett om de planerar att hantera känsliga personuppgifter i sin forskning eller inte. Det är inte en vild gissning att doktorander i allt mindre utsträckning väljer att använda sig av kvalitativa metoder som riskerar att beröra känsliga personuppgifter om man är orolig för att bli åtalsanmäld.

Detta är ett misslyckande för både EPM och Önep, ett misslyckande som de bör ta ett betydligt större ansvar för att hantera. Att endast skylla ifrån sig med hänvisning till att lagstiftaren inte har reviderat lagen är inte tillräckligt för att dämpa den utbredda oro som finns hos en väldigt stor del av Sveriges doktorander och forskare. Den inskränkning i akademisk frihet som följer av oron av att bli åtalsanmäld, inte på grund av lagen i sig utan på grund av att ÖNEP söker prejudicerande fall i domstol (se till exempel artikeln ”Både Önep och åklagare famlar i det nya systemet” Universitetsläraren 2022/02/09 Länk till annan webbplats.), står inte i proportion till det potentiellt marginellt höjda skyddet för forskningspersoners personliga integritet.

Rädslan för att bli åtalsanmäld har gjort att man alltför ofta tillämpat en oproportionerlig försiktighetsprincip som i många avseenden bör ses som det största hotet mot akademisk frihet i Sverige på många år.

Jörgen Svidén skriver i sin debattartikel att lagstiftaren bör ändra etikprövningslagen så att Önep ska kunna rikta kritik mot forskare som gör mindre avsteg från lagen istället för att i samtliga fall behöva åtalsanmäla. Detta är ett återkommande argument från Önep (se till exempel artikeln "Kanslichef vill se ändring i etikprövningslagen" i Läkartidningen 2021/08/16 Länk till annan webbplats. samt artikeln i Universitetsläraren).

Det är givetvis bra om myndigheten får en mer innehållsrik verktygslåda så att den kan göra anmärkningar mot forskare som bryter mot etikprövningslagen utan att behöva slå deras liv i spillror. Det finns dock redan ett utrymme i etikprövningslagen som skulle möjliggöra undantag från kravet på godkännande vid etikprövning för sådan forskning som inte innebär någon beaktansvärd risk för enskildas hälsa, säkerhet eller personliga integritet (40 § etikprövningslagen).

Genom 12 § etikprövningsförordningen har regeringen bemyndigat EPM att meddela föreskrifter med sådan innebörd. Om ett sådant undantag införs skulle Önep inte enbart behöva bedöma till exempel om forskningen avser behandling av känsliga personuppgifter, utan även om forskningen innebär en beaktansvärd risk för enskildas hälsa, säkerhet eller personliga integritet. Med andra ord skulle Önep vara tvungen att bedöma de potentiella konsekvenserna av forskning som inte har etikprövats innan den väljer att åtalsanmäla. Det skulle med stor sannolikhet reducera antalet åtalsanmälningar mot forskning som i dagsläget skulle klassificeras som icke-allvarliga fall av överträdelser av etikprövningslagen.

Om ett undantag införs skulle alltså inte minst samhällsvetenskapliga doktorander kunna känna en större trygghet i att låta sin egen forskningsetiska och professionella bedömning av studiens syfte och omfattning avgöra om en etikprövningsansökan bör göras.

I propositionen till etikprövningslagen (prop. 2002/03:50) specificeras att möjligheten till undantag ”kan [...] komma att behövas för de forskningsområden där etikgranskning inte funnits tidigare” (s. 185). En rimlig tolkning är att det till exempel är samhällsvetenskaplig forskning som åsyftas. Om ett undantag införs skulle alltså inte minst samhällsvetenskapliga doktorander kunna känna en större trygghet i att låta sin egen forskningsetiska och professionella bedömning av studiens syfte och omfattning avgöra om en etikprövningsansökan bör göras, utan att för den skull riskera att bli åtalsanmäld.

Förvisso är inte EPM och Önep samma myndighet, men Jörgen Svidén bör först rikta sig till sina kollegor hos EPM innan han efterfrågar en förändring av etikprövningslagen som skulle innebära en utdragen process. För att snabbt dämpa oron som på goda grunder har spridits i forskarvärlden bör EPM (eller regeringen) använda sig av det utrymme för undantag som redan finns i etikprövningslagen. Det skulle leda till färre åtalsanmälningar och en större akademisk frihet.

August Danielson, doktorand i statskunskap vid Uppsala universitet

Etikprövningsmyndigheten Startsida. Ansök och läs mer om etikprövning (etikprovningsmyndigheten.se) Länk till annan webbplats.

Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor Svensk författningssamling på riksdagens webbplats Länk till annan webbplats.

Förordning (2003:615) om etikprövning av forskning som avser människor Svensk författningssamling på riksdagens webbplats Länk till annan webbplats.