Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

debatt

Låt kognitionsvetenskap stärka lärarutbildningen!

Regeringens förslag om ökad kvalitet i lärarutbildningen innebär att kognitionsvetenskap integreras i utbildningen i en helt annan omfattning än tidigare. Det här ger stora möjligheter att stärka elevers lärande i den svenska skolan, skriver medlemmar i Sveriges kognitionsvetenskapliga förening (SweCog).

Den svenska lärarutbildningen kritiseras ofta för att den i alltför liten utsträckning utvecklar praktisk skicklighet och ämneskunskap, för att inte betona elevers kunskaper och inte förlita sig på evidensbaserade metoder. För att stärka lärarutbildningen har nu regeringen lagt fram ett förslag som bland annat innebär ett fokus på kognitionsvetenskap.

Ämnet kognitionsvetenskap handlar om tänkande i vid bemärkelse. I kognitionsforskning undersöks minne, språk och lärande, men även hur människohjärnan och datorer bearbetar information. Kognitionsvetenskaplig forskning och utbildning är väletablerad i Sverige sedan 1990-talet och finns på de flesta studieorter.

Kognitionsvetenskapliga perspektiv inkluderas redan i utbildningar riktade till logopeder, psykologer, läkare och sjuksköterskor. Men inom lärarutbildningen är kognitionsvetenskapen ofta frånvarande – trots att ämnet i högsta grad är relevant där.

En kognitionsvetenskapligt skolad lärare har bättre möjlighet att förstå vilka undervisningsmetoder som har bäst vetenskapligt stöd och kan även omsätta dem i klassrummet och utvärdera hur bra de fungerar i just denna klass. En lärarutbildning som behandlar människans förutsättningar att lära sig borde locka ambitiösa lärarstudenter och hålla dem stimulerade genom hela utbildningen.

De fem punkterna nedan visar hur forskning ger insikter i hur lärande fungerar och hur detta leder fram till evidensbaserade metoder. De är samtidigt exempel på hur kognitionsvetenskapen kan stärka lärarutbildningen och i förlängningen förbättra elevers lärande.

  1. Prov förstärker kunskaper. Prov behöver alltså inte enbart vara medel för läraren att sätta betyg, utan också en studieteknik för eleven om de används på rätt sätt. Att omsätta den så kallade testningseffekten i praktiken är ett exempel på hur kognitionsvetenskapen kan bidra till att skapa en kunskapsskola.
  2. Minne och lärande förstärks av variation – genom att sprida ut övningar i tid, men också genom att tillgodogöra sig samma material på flera olika sätt. Kombinationen av ”läraren visar och berättar” och ”elevers egna utforskande” är överlägsen de två metoderna var för sig.
  3. Kunskaper förstärks av att man förklarar det man lärt sig, helst för någon annan. Att formulera förklaringar gör att man blir bättre på att förstå orsakssamband och på att använda kunskap i nya kontexter. Nyare forskning har visat på vikten av att argumentera med andra när man försöker förstå ett material. Att få sin förståelse utmanad, av kamrater eller av läraren, kan främja det egna lärandet.
  4. Så kallad multi-tasking försämrar kraftigt förutsättningarna för lärande; en elev som chattar med sin kompis samtidigt som läraren förklarar något viktigt kommer inte att lära sig mycket. Forskning om koncentrationsförmåga och distraktioner, inte minst hos unga människor, är en viktig kunskapskälla som ger lärare bättre möjligheter att värna elevernas kunskapsutveckling och lärande.
  5. Inslag av kognitionsvetenskap i lärarutbildningen ger lärare bättre möjlighet att identifiera och bemöta ovetenskapliga idéer om lärande, exempelvis att eleverna lär sig bäst om undervisningen anpassas efter deras individuella ”lärstilar”, en metod som inte har något vetenskapligt stöd men som trots detta förekommer i skolans värld.

Självklart kan kognitionsvetenskapen inte genom ett trollslag lyfta den svenska skolan. Som alla lärarutbildare vet är lärmiljöer komplexa. Kognitionsvetare bör närma sig skolans värld med en god portion ödmjukhet. Ämnet är brett och alla delar är inte relevanta i en utbildningskontext. Kognitionsvetare behöver därför också stärka sin kompetens i de områden som är mest relevanta för skolan. Vi i SweCog välkomnar därför ett större samarbete mellan pedagoger, didaktiker och kognitionsforskare i arbetet med att översätta ämnets insikter till en pedagogisk kontext.

På några års sikt kan regeringsförslaget leda till en korsbefruktning mellan utbildningsvetenskap, pedagogik, didaktik och kognitionsvetenskap. Vi tror att alla dessa ämnen har mycket att vinna på att samarbeta. Insikter om lärande och kognition kan gå hand i hand i såväl undervisning som forskning. Förslaget till den nya lärarutbildningen är ett välkommet steg i denna riktning.

Jonas Olofsson, professor i psykologi, Stockholms universitet
Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap, Lunds och Linköpings universitet
Erik Billing, lektor i informationsteknologi, Högskolan i Skövde
Andreas Falck, postdoktoral forskare i psykologi, Lunds universitet
Linus Holm, lektor i psykologi, Umeå universitet

Skriv din mening i Curie

Vill du tycka till? Välkommen att skriva en replik eller ett eget inlägg om forskningens villkor!

Mejla ditt debattinlägg eller din replik med kontaktuppgifter till: debatt@tidningencurie.se

Mer om vad som gäller för att skriva i Curie

Läs hela debattråden

Du kanske också vill läsa

Nyhet 19 april 2022

Redaktionen

Hon skriver om tradition och kreativitet och att skriva njutbara akademiska texter. Rebecka Göransdotter är doktorand i utbildningssociologi vid Uppsala universitet och knuten till...

Nyhet 25 februari 2020

Siv Engelmark

Gemensamma forskningsprojekt stärker den vetenskapliga grunden i skolan och på lärarutbildningarna. Idéerna ska komma från lärare och slipas till forskningsfrågor i samarbete med f...

Nyhet 3 april 2017

Redaktionen

Hon skriver om litteraturens betydelse och sina tankar kring lärarutbildningen. Britt Farstad disputerade på en avhandling om astronomen och författaren Peter Nilsson och undervisa...