2015-11-16 Kerstin Alnebratt & Fredrik Bondestam, föreståndare respektive forskningssamordnare, Nationella sekretariatet för genusforskning

Låt forskningspolitiken bli en ny berättelse om solidaritet och bildning

Sverige behöver en forskningspolitik som gör det möjligt att möta framtidens utmaningar med kritik, mod och solidaritet, skriver Nationella sekretariatet för genusforskning. Och det handlar om mer än ökade basanslag, bättre anställningsvillkor och ojämställda villkor.

Kerstin Alnebratt och Fredrik Bondestam
Foto: Bodil Bergqvist/Oskar Henriksson

Ju mörkare, mer komplicerad och obegriplig världen blir, desto större är behovet av kritisk granskning, komplexa förklaringar och nydanande forskning. Kanske är det just det som borde vara utgångspunkten när vi diskuterar forskningspolitikens framtida roll? I spåren av terrordåd, och som en konsekvens av vår oförmåga att möta flyktingar värdigt, tar röster med förenklade budskap en allt större plats i det offentliga samtalet. Delvis är det en effekt av en samtalslogik som premierar 140 tecken i en tweet eller som på 15 sekunder låter sig formuleras i en nyhetssändning. De förklaringar kritisk forskning formulerar mår sällan bra i dessa format.

Vi tänkte ägna detta inlägg åt förslag vi tycker ska formuleras i nästa års forskningsproposition. Vi ville skriva fram vår syn på ökade basanslag, vikten av bättre anställningsvillkor och hur ojämställda villkor för forskning kan motverkas. Vi ville sälla oss till dem som framfört en stark önskan om förändring av nuvarande karriärvägar, meriteringssystem och forskningsfinansiella strukturer. Ändå tvekar vi – inte för att många av de krav som framförts, och dem vi själva vill argumentera för, inte är angelägna, för det tycker vi – men något fattas. Vi upplever ett starkt behov av att börja diskussionen på ett annat vis. Vi vill att den ska handla om hur forskning och högre utbildning kan vara grunden för en ny berättelse om solidaritet och bildning, på tvärs med förenkling och fördumning.

Vi efterfrågar ett samtal om svensk forskning som förmår överbrygga glappet mellan de forskningspolitiska krav som framförs och de samhällsutmaningar vi står inför. Det är ett glapp som blir synligt när en nu granskar inskickade underlag till forskningspropositionen. Vi ställer en rad kritiska frågor när vi läser alla välmenande, men otillräckliga, förslag på reformer. Leder forskares mobilitet till mer kunskaper om migration? På vilket sätt bidrar ökade basanslag till klimatsmarta innovationer? Är bättre anställningsvillkor en garanti för mer kritisk forskning?

Ojämlikhet, klimatförändringar, migration och ohälsa är bara några exempel på samtida och framtida utmaningar. De ställer krav på hur vi demokratiskt organiserar samhällen och har långtgående konsekvenser för arbetsmarknad, utbildning och välfärd, globalt såväl som lokalt. Forskning och utbildning är helt avgörande för förmågan att klara dessa utmaningar. Akademins ansvar blir att säkerställa framväxten av nya kritiska perspektiv på kunskap. Det innebär att i grunden utmana ämnesdiscipliners instängdhet, bryta upp dysfunktionella forskningsmiljöer och investera i forskning som överskrider det vi håller för sant och givet.

Som genusforskare vet vi att förståelser om vad kön och andra maktordningar gör spelar en avgörande roll, detta oavsett om det handlar om demokratiska, demografiska, ekonomiska, tekniska eller sociala utmaningar. Det gäller både i förståelsen av konkreta skeenden och när insatser och åtgärder ska formuleras. Genusforskning i vid bemärkelse är därmed ett kunskapsfält som hjälper oss att förstå och förändra dessa maktordningar. Andra kritiska perspektiv bidrar med andra insikter. Sammantagna kan de lägga grunden för en ny berättelse om forskning för förändring.

Sverige behöver en forskningspolitik som gör det möjligt att möta framtidens utmaningar med kritik, mod och solidaritet. Vi behöver ett samhälle som förmår ta vara på forskningens resultat för att kunna navigera i en allt mer svårbegriplig värld. Vi ser sammantaget behovet av en ny forskningspolitik för en ny tid. Om det borde debatten om nästa års forskningsproposition handla.

Kerstin Alnebratt
Föreståndare, Nationella sekretariatet för genusforskning

Fredrik Bondestam
Forskningssamordnare, Nationella sekretariatet för genusforskning