2014-11-14 Anna Jonsson, docent i företagsekonomi, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet

Integrerad forskning kräver nya plattformar

Idag uppmärksammar Vetenskapsrådet och Svenska Unescorådet Världsvetenskapsdagen, med särskilt fokus på ökad integration mellan såväl olika vetenskapsområden som med samhället. För att åstadkomma detta behöver vi skapa samförstånd kring vad gemensam kunskapsutveckling innebär i praktiken, skriver Anna Jonsson, docent i företagsekonomi.

Anna Jonsson
Foto: Göteborgs universitet

Samhället står inför stora utmaningar när det gäller till exempel demografi, hälsa, klimat, energi och utbildning. För att bättre kunna möta efterfrågan på hållbara lösningar har förslag förts fram om att bland annat tillsätta en ”forskningsberedning med en bred krets företrädare för forskarsamhället” (Curie Debatt 11/11). Behovet av ökad samverkan och att forskare därför bör engagera sig mer i ”tredje uppgiften” har också diskuterats. Jonas Ingvarsson (DN Debatt 1/11) skriver till exempel att kunskap bör föras ut i hela samhället och att universitetens tredje uppgift måste tas på större allvar genom att denna skrivs in i strategiska dokument.

Men detta räcker inte. Vi behöver integrera forskningen med samhället. Inte minst för att överbygga några av de strukturella hinder vi redan känner till för samverkan och viljan att delta i det offentliga samtalet – som till exempel kraven på att publicera vetenskapliga artiklar för att meritera sig eller den disciplinära indelningen som påverkar karriärplanering och befordran. För mig handlar integrerad forskning, som ett bredare (be)grepp för mer samarbete för att inkludera perspektiv och erfarenheter från fler aktörer, ytterst om en strävan efter gemensam kunskapsutveckling. Men för att idén om integrerad forskning ska få verkligt genomslag behöver vi skapa samförstånd om vad detta innebär, hur vi åstadkommer det samt varför och vad som motiverar oss till detta.

Frågan om vad handlar om synen på kunskap. Alltför ofta framställs kunskap som ett ting eller som en produkt. Men kunskapen finns också ”inbäddad” i våra handlingar och uppstår och överförs i interaktion med andra. Viktigt är också att erkänna flera källor till kunskap och kunnande och att vi genom processen kan lära av varandra.

Frågan om hur handlar om hur vi förhåller oss till varandra och hur vi inte bara överför utan också utvecklar kunskap och kunnande. Förmågan att kunna tolka och översätta kunskap utanför ens eget område, ens egen kunskapssilo, är avgörande. En inspirationskälla till detta skulle kunna vara att ta fasta på Framtidskommissionens arbete och, framförallt, arbetsmetod som kan beskrivas som en form av integrerad kunskapsutveckling med fokus på att samtala för att höja blicken och möta framtida utmaningar.

Frågan om varför borde vara självklar. Svenska Unescorådet menar att forskning är en viktig del i samhällsutvecklingen för minskad fattigdom, ökad välfärd, hållbar produktion och konsumtion samt stärkt demokrati. Ett integrerat, inkluderande, samhälle är ett starkare samhälle bättre rustat för att möta utmaningar och förändringar. Det handlar inte om att politiker förväntas vara forskare, att forskare förväntas vara affärsdrivna entreprenörer, eller affärsdrivna entreprenörer vara goda kommunikatörer eller journalister. Det handlar om att vi behöver respektera och bejaka våra specialistområden och vårt kunnande samt vara nyfikna och villiga att lära av varandra.

Det finns ingen quickfix för hur vi åstadkommer integrerad forskning. För verklig integration krävs ett långsiktigt engagemang där följande 4P kan fungera vägledare för gemensam kunskapsutveckling.

  • Praktisera integrerad forskning – och prata inte bara om det. Det är viktigt att ha en bredare syn på kunskap och förstå att samverka och verka samman är något mer än att forskare ”bara” presentera kunskap för samhället. Därför är det också viktigt att förstå att;
  • Processen är lika betydande som slutprodukten. Alltför ofta fokuserar vi på forskningsresultat och färdiga produkter i form av en artikel eller ett patent, och mer sällan på själva kunskapsprocessen. Förmågan och viljan att använda och överföra kunskapen i praktiken är minst lika viktig men där en förutsättning för det är att;
  • Personlig integritet och respekt för varandra värnas. Integritet och kvalitet är också viktigt för vår legitimitet. Till exempel behöver vi förstå att forskare verkar i forskarbranschen och inte i PR-eller mediebranschen. Vi behöver förstå varandras utgångspunkter och utveckla ett gemensamt språk så att vi kan, mer än ska, vara relevanta för varandra. Slutligen är det därför också angeläget att;
  • Prata samman för att öka vår förståelse för varandra. Vi behöver samtala mer om svårigheter, utmaningar och möjligheter för att bättre förstå varandras utgångspunkter och mål.

Vi skulle alla tjäna på mer samverkan och mindre motverkan. Sverige är ett litet land som troligtvis skulle bli ännu lite rikare och ännu lite kunnigare om vi samverkar mer än om vi istället försöker lösa komplexa problem själva. För verklig integration behöver vi en tydlig mötesplattform och någon som har särskilt ansvar att verka för integrerad forskning och kunskapsutveckling. Någon som är lyhörd för våra olikheter och som drivs av att bygga relationer kring olikheter och att bli vi.

Anna Jonsson
Docent i företagsekonomi, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet

Fotnot: Anna Jonsson medverkar i antologin ”Hela vetenskapen!” som presenteras 14 november 2014.

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter