2016-04-27 Gustaf Nelhans, fil dr i vetenskapsteori och universitetslektor i biblioteks- och informationsvetenskap, Högskolan i Borås

Hur ska basmedlen omfördelas?

Varje år omfördelas cirka 2,5 miljarder kronor på basis av lärosätenas prestation. Nu har Vetenskapsrådet fått i uppdrag att justera den beräkningsmodell (den så kallade kvalitetssnurran) som ligger till grund för omfördelningen. Gustaf Nelhans, som är universitetslektor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås, ser många skäl till att den bör justeras. Men vad är det regeringen vill, undrar han.

Gustaf Nelhans
Foto: Thomas Melin

Sedan 2009 har riksdagen omfördelat först 10 procent och från och med 2014 20 procent av de statliga medlen till högskolan. Det har skett genom en automatiserad modell för att mäta lärosätets forskares publiceringar och citeringar, samt storleken på deras externa anslag. Men modellen är inte perfekt och har behövt justeringar, något som dess konstruktörer meddelade redan när den infördes [1] och som inte minst Vetenskapsrådet gjorde en stor affär av när de fick uppdraget att utföra beräkningarna [2]. Behovet av justering aktualiseras varje år Vetenskapsrådet levererar sitt beräkningsunderlag till omfördelningen och sannskyldigt meddelar att de åter igen ”… inte lyckats repetera den metodik för ämnesklassning som användes i Resursutredningen…”.

Trots kritiken har inget hänt, kvalitetssnurran har inte utvärderats på åtta år, utan har fått verka nästan i det fördolda.

Nu har regeringen gett i uppdrag till Vetenskapsrådet att justera modellen. Men i uppdragsbeskrivningen finns inga indikationer om vad regeringen faktiskt önskar justera. Där står bara att ”Modellen för beräkning av indikatorerna för vetenskaplig produktion och citeringar behöver uppdateras”, samt att detta ska göras efter samråd med övriga statliga forskningsfinansiärer och att uppdraget ska redovisas den 30 april – det vill säga lite mer än en månad efter att uppdraget gavs.

Regeringens bevekelsegrunder må vara oklara, men det är inte svårt att peka på problem med beräkningsmodellen. Ett skulle kunna vara den helt arbiträra extra fördelningsnyckeln som exempelvis ger humaniora och samhällsvetenskap dubbel utdelning, något som förre utbildnings- och forskningsministern Lars Leijonborg beskrev som en ”en kupa, en skyddande hand, inte minst över humaniora.” (se sid 67 i dokumentet)

Ett annat problem skulle kunna vara oförmågan hos Vetenskapsrådet att beräkna ämnesnormering för publiceringar i syfte att göra forskningen jämförbar över disciplingränserna.

Men behovet av justering kan också ses i ljuset av den nuvarande regeringens egna svårigheter att hantera omfördelningen och hålla en konsistent riktning. Efter tillträdet 2014 togs fördelningsmodellen bort under förevändningen att ”inga förändringar föreslås” [3] och vid senare påstötningar att det inte hanns med. Nu spelade det ingen roll, för i och med Decemberöverenskommelsen tvingades de regera på alliansens budget – där kvalitetssnurran fanns med. Förra året lät regeringen snurran vara kvar, men därtill infördes ett tillägg där svenska lärosäten indelades i tre kategorier som i runda tal erhöll 100 extra miljoner vardera. Fördelningen utformades så att samtliga lärosäten fick ett tillskott på minst fem miljoner kronor oavsett hur de presterade. Med andra ord blev effekten att den prestationsbaserade omfördelningsmodellen försvann (igen)!

Nöjdast med det extra tillskottet borde ledningen för Stockholms universitet vara, eftersom lärosätets prestation enligt omfördelningsmodellen var så dåligt att departementet kontaktade dem för att fråga hur det kunde vara möjligt. Då Stockholms universitets bibliometriker undersökte saken, upptäcktes att orsaken till nedgången nästan helt kunde hänföras till en enda artikel. Efter fyra års medverkan i beräkningarna hade denna (för sitt ämnesområde inom samhällsvetenskaperna extremt välciterade) artikel utgått, vilket ledde till att lärosätets prestation gick ner fem procent!

Denna beräkningsmässiga absurditet kan förklaras av att citeringstalet multiplicerat med den ”ämnesnormal” som används för att göra forskningen jämförbar mellan forskningsområden ledde till att artikeln blev en statistisk ”outlier”, en avvikelse från förväntad variation i beräkningarna. Om flera sådana exempel existerar är inte känt, men det skulle kunna undersökas med lite detektivarbete. Att så inte har skett i nämnvärd utsträckning är kanske ett uttryck för hur mycket lärosätena faktiskt intresserar sig för frågan – eller har möjlighet att sätta sig in i denna komplexa resurstilldelningsmodell.

Vad som står klart är att en forskare, som relativt enkelt kan bedöma en enstaka publikations inomvetenskapliga värde, saknar hart när varje möjlighet att mäta vilket genomslag publikationen får i den nationella prestationsbaserade modellen.

Den ultimata frågan om hur vetenskaplig kvalitet ska värderas är alltjämt inte löst.

Nu återstår att se vad regeringen ska göra med Forskningskvalitetsutvärdering i Sverige, FOKUS, som Vetenskapsrådet utvecklat på uppdrag av den förra regeringen. Avsikten var att ersätta den i vissa läger hårt kritiserade mekanistiska modellen genom att fördela medlen på basis av kollegial granskning som konstruerats med den brittiska Research Allocation Framework (REF) som förebild. Vetenskapsrådets förslag till ny modell redovisades i december 2014. Under 2015 framhöll myndigheten, i samråd med samtliga övriga statliga forskningsfinansiärer, FOKUS-modellen i det gemensamma inspelet till den kommande forskningspropositionen.

Frågan är varför regeringen plötsligt efterfrågar Vetenskapsrådets hjälp att justera en modell som myndigheten redan har dömt ut och dessutom utarbetat ett alternativ till? Vad innebär detta för prestationsbaserade resurstilldelningsmodellers vidkommande i den forskningsproposition som aviserats denna höst?

[1] Vissa diskussionspunkter kvarstår fortfarande” (SOU 2007:81 2007, s 237, not 87).

[2] Vetenskapsrådet (2009): Bibliometrisk indikator som underlag för medelsfördelning. Dnr: 111-2008-7887

[3] (vilket ju var sant, eftersom man genom att ta bort modellen inte gjorde någon förändring i hur grundbeloppet fördelades till lärosätena): ”I budgetpropositionen för 2015 föreslås inga förändringar i fördelningen av anslagen till forskning och utbildning på forskarnivå.” (Prop. 2014/15:1 Utgiftsområde 16, s 192).

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Lars Hellström

    Skulle inte Vetenskapsrådet, med tanke på hur uppdraget från regeringen är formulerat, helt enkelt kunna föreslå att kvalitetssnurran ersätts med FOKUS?Väntar med intresse på att få höra hur ärendet utvecklas.

    2016.04.29

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter