2016-06-21 Fanny Forsberg Lundell & Magnus P. Ängsal, docent i franska vid Stockholms universitet respektive universitetslektor i tyska vid Göteborgs universitet

Humaniora kan inspireras av främmandespråken när det gäller internationalisering

Humanistisk forskning är mer än historisk-filosofiska ämnena, som traditionellt har publicerats på svenska. Inom främmandespråken är många akademiska kontaktytor redan internationella. Varför inte inspireras av dessa kontakter med forskarsamhället utanför Sveriges gränser, undrar Fanny Forsberg Lundell och Magnus P. Ängsal på tankesmedjan Humtank.

Fanny Forsberg Lundell och Magnus P. Ängsal

I sitt inledande bidrag till SvD Kulturs angelägna artikelserie om kunskapens rörelser skriver historikern Johan Östling (30/5) bland annat om förändrade publikationsmönster. Allt fler, också inom humaniora, publicerar sig med artiklar i internationella tidskrifter, allt färre lägger fram ny kunskap i monografier på svenska. En förklaring, skriver Östling, är ”viljan till större internationalisering, en i grunden vällovlig önskan att bryta den nationella isoleringen.”

Bilden av humaniora som tonar fram i Johan Östlings viktiga artikel är i långa stycken korrekt. I historia, konstvetenskap, litteraturvetenskap med flera ämnen har monografin länge varit kungsvägen till erkännande och resonans. Betydande verk har skrivits på svenska, tagits emot i offentligheten och nått en publik långt större än kretsen av kolleger. Det har, som Östling konstaterar, fram till nyligen funnits viktiga broar mellan dagstidningarnas kultursidor och den humanistiska kunskapsbildningen.

Humaniora är förvisso större och mer än de historisk-filosofiska ämnena, och bilden därför mer sammansatt. I de så kallade främmandespråken är det sedan mycket lång tid kutym att publicera sig på engelska, franska, tyska et cetera. Det innebär å ena sidan att beröringspunkterna med den svenska offentligheten har varit mer sporadiska än inom historiska-filosofiska ämnen. En främmandespråkens motsvarighet till Sven-Eric Liedman eller Karin Johannisson får man leta länge efter.

Å andra sidan sträcker sig de akademiska kontaktytorna bortom den svenskspråkiga forskargemenskapen. Ämnen som engelska, franska och tyska kan på så vis sägas vara internationaliserade i sig själva. För en svensk romanist är utbytet med kolleger i romanskspråkiga länder helt avgörande; där hämtas teoretiska impulser, material, forskningsuppslag. Också utbildningen bär internationaliseringens prägel, om man ser till kurslitteratur och tematiska tyngdpunkter.

Humanioras internationalisering borde givetvis välkomnas, åtminstone om vi tänker som den franske humanisten Montaigne, som menade att en sann humanist reser i tanken och i världen. Internationalisering ligger också i linje med humanioras anspråk att inta flera olika perspektiv som ett sätt att främja kritiskt tänkande. Nationella tyngdpunkter är viktiga, men humaniora måste också vara mottaglig för impulser från många olika håll i världen och gå i dialog med dem. Det är en fördel att humanister behärskar och är verksamma på flera språk, för att nå en djupare förståelse för andra sätt att tänka.

Främmandespråken är ingen obetydlig del av svensk humaniora. Många av dem åtnjuter en stark ställning i lärarutbildningen. Efter svenska/nordiska språk var engelska med sina 14 760 av totalt 101 534 registrerade studenter i humaniora och teologi det nästa största humanioraämnet läsåret 2012-2013 (se Utbildningsstatistisk årsbok 2015 från SCB).

Ändå är det vanligt att humaniora dryftas i offentligheten som om främmandespråken var ett randfenomen. Vår förhoppning är att bilden av och diskussionen om humaniora framöver visar fler nyanser. Och när som i våra dagar krav reses om internationalisering kan det rentav vara värt att låta sig inspireras av främmandespråkens sedan länge intensiva kontakter med forskarsamhället utanför Sveriges gränser.

Fanny Forsberg Lundell
Docent i franska vid Stockholms universitet och talesperson för tankesmedjan Humtank

Magnus P. Ängsal
Universitetslektor i tyska vid Göteborgs universitet och medlem i tankesmedjan Humtank