2018-11-27 Heiko Herwald, vicedekan vid nedicinska fakulteten, Lunds universitet

Hellre populärvetenskap än rovtidskrifter

Inflytelserika aktörer försöker tvinga forskare att publicera sina data i open access-tidskrifter. Trots det verkar forskare fästa större tilltro till forskning som publiceras i högt ansedda tidskrifter. För att verkligen göra forskningsresultat tillgängliga för alla bör fokus flyttas från originalartiklar till populärvetenskapliga bidrag, menar Heiko Herwald, Lunds universitet.

In English

Heiko Herwald

I september meddelade EU att det kommer att bli obligatoriskt för EU-finansierade forskningsprojekt att publicera sig med öppen tillgång (open access). Något som Lynn Kamerlin och Pernilla Wittung Stafshede kommenterade i en debattartikel i Curie (Europas beslut om open access går för långt).

Beslutet har eldat på en pågående diskussion om huruvida open access egentligen är bättre än publicering i traditionell bemärkelse. För att svara på denna fråga är det värt att undersöka för- och nackdelarna med open access-publicering.

“In a world deluged by irrelevant information, clarity is power.” (I en värld överöst av irrelevant information är klarhet lika med makt.)

Så inleder Yuval Noah Harari sin nya bok 21 Lessons for the 21st Century (21 lärdomar för 2000-talet), som publicerades i augusti 2018.

Meningen sammanfattar verkligen problemet med modern publicering. Forskarvärlden står för närvarande inför enorma förändringar, i kombination med att mäktiga och inflytelserika aktörer försöker tvinga forskare att publicera sina data i open access-tidskrifter. Med tanke på att utvecklingen gått väldigt snabbt kan det ifrågasättas om det funnits tid till analyser eller kritiska reflektioner längs vägen.

Under årens lopp har vissa förlag lyckats lansera open access-tidskrifter som publicerar tiotusentals artiklar om året. Att hantera logistiken bakom sådana jättetidskrifter har visat sig vara en stor utmaning som kräver redaktioner med över tusen medlemmar. Förklaringen till dessa strategier är den uppenbara kontrasten till det traditionella prenumerationssystemet: Vinsten från open access-tidskrifter bygger på antalet publicerade artiklar. Det är sålunda inte överraskande att vissa tidskrifter saknar en ”refuseringsknapp” eller att de i sina instruktioner uppger att en välgjord ”Material och metoder”-del räcker för publicering.

Bedrägerierna ökar inom förlagsverksamheten, vilket framgår av det ökande antalet så kallade rovdjurstidskrifter (”predatory journals”) som erbjuder open access-publicering utan något som helst granskningsförfarande. Många av dessa tidskrifter finns med på Jeffrey Bealls lista över rovdjurstidskrifter. År 2015 rapporterade BMC Medicine att antalet artiklar som publicerades i rovdjurstidskrifter hade ökat från 53 000 år 2010 till 420 000 år 2014 (1). Artiklarna fanns publicerade i fler än 7 000 rovdjurstidskrifter, varav de flesta tillämpar open access. Författare från Asien och Afrika står för 75 procent  av artiklarna, men även artiklar från svenska fakulteter har publicerats i sådana tidskrifter.

Konsekvenserna av open access-trenden är särskilt förödande för specialiserade tidskrifter av två skäl. För det första har många jättetidskrifter större genomslag mätt i så kallad ”journal impact factor” (JIF) än tidskrifter som publicerar forskning utanför huvudfåran. Eftersom vissa av dessa open access-tidskrifter accepterar alla typer av artiklar kan det vara frestande för många forskare att skicka sina bidrag till dem istället för till de mer ansedda tidskrifterna inom sitt forskningsområde. För det andra, om tidskriftens JIF inte är tillräckligt hög kan många forskare strunta i att revidera sina artiklar efter expertgranskning och skickar dem istället till en annan tidskrift. Eftersom många av de jättelika open access-tidskrifterna sällan refuserar kan det vara frestande att följa minsta motståndets lag.

Eftersom många open access-tidskrifter sällan refuserar kan det vara frestande att följa minsta motståndets lag.

En av de mest intressanta frågorna är emellertid om open access verkligen främjar öppen tillgång. Det är värt att ta en närmare titt på denna fråga. Många av de mest prestigefyllda tidskrifterna har infört ett vidarebefordringssystem med så kallade ”cascade journals”. Medan deras huvudtidskrifter med hög JIF fortfarande publiceras på traditionellt vis är de nyligen lanserade tidskrifterna open access. Tanken bakom upplägget är att artiklar som skickats in till en tidskrift med hög JIF men refuserats kan skickas vidare till en annan tidskrift hos samma förlag. Processen underlättas av att författare bara behöver trycka på en knapp för att vidarebefordra sitt manuskript, utan krav på omformatering, nytt följebrev eller förändring av diagram. Det är frestande att tänka sig att en del av vinsten från ”cascade journals” med open access används för att stödja traditionella tidskrifter inom samma förlag.

Mest intressant är dock utvecklingen av JIF. Även om JIF inte är ett bra verktyg för att bedöma kvaliteten på en artikel ger den ett genomsnittligt mått på hur ofta en tidskrifts artiklar citeras. Med tanke på att open access-artiklar är tillgängliga för alla vore det sannolikt att deras JIF skulle öka med tiden. Det motsatta gäller dock för de flesta open access-tidskrifter. Situationen är annorlunda för traditionellt publicerade tidskrifter med hög JIF som visar på en enorm ökning. Trots den fria tillgången till open access-artiklar verkar det därför som att forskare fäster större tilltro till forskning som publiceras i högt ansedda tidskrifter. Denna slutsats tar oss tillbaka till Hararis uttalande och betonar vikten av publicering av hög kvalitet, oavsett om det är en traditionell tidskrift eller en open access-tidskrift.

Trots den fria tillgången till open access-artiklar verkar det som att forskare fäster större tilltro till forskning som publiceras i högt ansedda tidskrifter.

Betyder då detta att open access har misslyckats? Svaret är nej. Öppen tillgång är dock inte den enda lösningen, och därför är en kritisk omprövning av nöden. För att upprätthålla vetenskaplig mångfald, säkerställa ett ingående granskningsförfarande och publicera god vetenskap, måste den traditionella publiceringsformen bibehållas. Kanske är det dags att gå ett steg längre. Om de inblandade verkligen vill göra forskningsresultat tillgängliga för alla bör fokus förflyttas från originalartiklar till populärvetenskapliga bidrag. Om sådana texter publiceras med open access kommer de att nå en mycket större publik och bidra till att öka den allmänna kunskapen inom alla områden av vetenskaplig forskning.

Heiko Herwald
Vicedekan vid medicinska fakulteten, Lunds universitet och professor i medicinsk mikrobiell patogenes

Referenser:
1. Shen, C., och Björk, B. C. (2015) BMC Med 13, 230

5 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Kent Lundgren

    Tack för analys !

    2018.11.27

  • Annika Andersson

    Så viktigt och väl skrivet. Vad är det vi ska premiera? Antal publiceringar, impact factor på tidskriften vi publicerat i, hur många gånger vår artikel blir läst eller citerad--din artikel öppnar upp för många viktiga diskussioner!

    2018.11.29

  • Alexander Persson

    Det finns ett fåtal stora publicister, och allt kan köpas för pengar så varför tar inte EU och lägger ett pris till tex Elsevier "an offer they can´t refuse" och gör hela sfären till open access? Då skulle de andra vara tvungna att följa efter. naivt? kanske, men det skulle funna funka.

    2018.11.29

  • Sofia

    Fast hur många forskare kommer att i praktiken även skriva en populärvetenskaplig sammanfattning? Var ska den isåfall publiceras?
    Sen är det ofta värdefullt att ändå ha tillgång till källan och se vad resultatet faktiskt var, inte bara vad tolkningen var.
    I fysik publiceras artiklar typiskt både i traditionella tidskrifter och på preprint-server, arXiv, som är tillgänglig för alla. Något för medicin att ta efter?
    Att en stor del av forskningen som betalas av medborgarna via skattesedeln fortfarande inte är fri för medborgarna att ta del är i mina ögen rent horribelt. Det må vara plågsamt men som jag ser det så är det bara något som forskarvärlden är skyldig att ordna.
    Slutligen, att forskarna hellre publicerar i de högt ansedda traditionella tidskrifterna är väl inget oväntat, de gör ju det som är bäst för karriären. Forskarna själva lider inte av betalväggarna då universiteten betalar läsningen åt dem.

    2018.11.29

  • Philip Gerlee

    En enkelt och helt gratis variant av open-access är att lägga upp sin artikel som ett preprint på en preprint-server som tex. biorxiv.org. Många tidskrifter är välvilligt inställda till detta (på http://www.sherpa.ac.uk/romeo/index.php kan man se vad som gäller). När artikeln väl är accepterad efter revision uppdaterar man bara versionen på preprint-servern. Så i slutändan har man publicerat open-access utan att betala en krona för det.

    2018.11.29

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter