2014-08-19 Charlotte Brogren, generaldirektör Vinnova

Här är min vision för svensk forskning

Inför Valet 2014 målar Charlotte Brogren, generaldirektör Vinnova, upp sitt drömscenario för svensk forskning och forskningspolitik. Tydliga karriärvägar, ökad autonomi och transparant resursfördelning är några av förslagen.

Charlotte Brogren
Foto: Vinnova

Året är 2020. Ordet globalisering har precis tagits bort från Svenska Akademins ordlista. Vi ser globaliseringen som en helt integrerad del av vår vardag. En stor del av undervisningen på universitet och högskolor sker på engelska eller på andra språk, liksom på många håll i grundskolan. Alla akademiska tjänster söks i internationell konkurrens och vi har lockat till oss talangfulla forskare, lärare och studenter från världens alla hörn. De kommer inte bara hit för att vi har undervisning och forskning i världsklass. Många stannar, startar nya företag eller bidrar med sin kompetens i det befintliga näringslivet. Flera svenska universitet har öppnat filialer i andra världsdelar.

Inte bara nationsgränser har suddats ut. Vi pratar inte längre om gränser mellan forskning, utbildning och samverkan. Det är en självklarhet och meriterande för stjärnforskare att undervisa studenter, röra sig mellan positioner i näringslivet och akademin och att flytta mellan lärosäten. Samhällsrelevans och vetenskaplig excellens är gemensamma mål för forskningen, studenterna ges förutsättningar som gör dem attraktiva på arbetsmarknaden och samarbetet över ämnesområden är en naturlig del av verksamheten.

Den negativa utvecklingen i grundskolan har vänts och naturvetenskap och teknik är återigen attraktiva ämnen att läsa och undervisa i. Svensk forskning är världsledande, på några få områden. Våra universitet och högskolor har på allvar blivit självständiga och tar ett eget ansvar för de strategiska prioriteringarna – samtidigt har forsknings- och innovationspolitiken högsta politiska status och präglas av långsiktighet och breda överenskommelser.

I näringslivet har allt fler företag tagit ett steg tillbaka från kvartalskapitalismen och insett att långsiktiga investeringar i forskning och innovation är den enda vägen för att bli globalt konkurrenskraftiga. Utländska bolag har flyttat forskningsverksamhet till Sverige och våra egna bolag väljer att behålla stora delar av forskning och produktion här.

En orealistisk vision om framtiden? Kanske. Men utan offensiva ambitioner kommer Sverige få mycket svårt att hävda sig i den globala konkurrensen. Svensk forskning aldrig haft så stora ekonomiska resurser som nu, det är inte där skon klämmer. Om vi ska ta ned visionen på marken så har jag ett antal förslag som jag tror är en bra start:

  • Se till att resursfördelningssystemet blir transparent och belönar potential, inte bara historiska framgångar.
  • Integrera utbildning, forskning och samverkan genom gemensam statlig finansiering – konkurrensutsätt en del av medlen baserat på kvalitet i utbildning, forskning och samverkan.
  • Öka rekryteringen av forskare från andra lärosäten än det egna och öppna upp för internationell konkurrens.
  • Var försiktigare med professorsutnämningar och satsa på bättre villkor för de som håller tillräcklig kvalitet.
  • Utveckla tydliga karriärvägar och bra villkor för unga lovande forskare.
  • Ge universitet och högskolor större frihet och ansvar – detaljregleringen av universitet och högskolor måste upphöra.

Trots att vi befinner oss mittemellan två forsknings- och innovationspropositioner så debatteras forskningens förutsättningar just nu på högvarv, må det vara anställningsvillkor eller AstraZenecas framtid. Det gör mig optimistisk. Vi börjar bli alltmer överens om hur viktig forskningen är för Sverige – nu återstår att våga ta stegen för framtidens konkurrenskraft.

Charlotte Brogren
Generaldirektör Vinnova

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter