2018-06-18 Göran Arrius och Mats Ericson, ordförande Saco respektive förbundsordförande SULF

Här är framtidsreceptet för ett kunskapssamhälle i världsklass

Den framtida politiken måste präglas av två saker. Långsiktighet och ökade basanslag, skriver Saco och Sulf i en gemensam debattartikel inför valet. Det finns en övertro på att det politiskt går att identifiera framstående forskning för att nå snabba resultat.

Göran Arrius och Mats Ericson

Forskningen ska vara fri och oberoende från politisk styrning och finansieras långsiktigt. Det skapar en hållbar arbetsmiljö och en tryggare arbetsmarknad för forskarna då lärosätena kan erbjuda fasta anställningar. Det är ett framtidsrecept för ett kunskapssamhälle i världsklass.

Näringslivets, offentliga sektorns konkurrenskraft och en hållbar samhällsutveckling är beroende av att Sverige förblir ett kunskapssamhälle i världsklass. Det kräver bland annat en tydlig koppling mellan högskoleutbildningen och forskningen. De som lämnar högskolan ska både ha de senaste kunskaperna, ett vetenskapligt förhållningssätt och förmågan att tillämpa kunskaperna på arbetsmarknaden. En forskningsnära högskoleutbildning ger studenter de verktyg som krävs för att modernisera och utveckla samhället.

Forskning och högskoleutbildning hänger ihop, men idag ses det ofta som två olika spår. Den stora andelen externa forskningsmedel bidrar till en sådan uppdelning. Samtidigt ger forskning status, medan undervisningen värderas ned. Båda ska värderas högt och har utrymme att utvecklas i högskolan. Då behövs det bland annat en större andel direkta forskningsanslag till högskolan.

Men ökade direkta forskningsanslag behövs också för att forskare ska få goda anställningsvillkor och utrymme att göra ett bra jobb. Idag bedrivs mycket forskning av korttidsanställda forskare vars anställningar varvas med perioder av stipendiefinansiering. Forskningsprojekten drivs med en planeringshorisont av sex månader. Osäkerheten i anställningen och kortsiktigheten i många forskningsprojekt kan ha negativ inverkan på forskningens kvalitet. De externa medlen blir också styrande och kan försvåra den fria och oberoende forskningen.

Det finns en övertro att det politiskt går att identifiera framstående forskning för att nå snabba resultat.

Forskningspolitiken ska vara långsiktig. Det finns en övertro på att det politiskt går att identifiera framstående forskning för att nå snabba resultat. I själva verket är det svårt att politiskt styra fram tekniska framsteg. Grundforskningen ska vara fri och oberoende från politisk styrning och finansieras långsiktigt. Med ökad ekonomisk trygghet kan lärosätena också ge personalen ökad trygghet i form av riktiga anställningar. Det skapar goda och långsiktiga förutsättningar för forskare att aktivt bidra till att Sverige blir ett kunskapssamhälle i världsklass.

Vi vill att de direkta anslagen till lärosätena ska öka. Högskolorna får idag mindre än hälften av forskningen finansierad via direkta anslag och måste därför lägga ned stora resurser på att söka anslag från externa finansiärer. Det avser ett visst projekt och en viss tid, vilket gör att anställningsvillkoren blir tidsbegränsade och osäkra.

Den framtida politiken måste präglas av två saker. Långsiktighet och ökade basanslag. Då kan lärosäten ge studenterna bra baskunskaper och en grund för långsiktig utveckling av samhället. Det blir lättare att kombinera forskning och undervisning och det underlättar samverkan med omvärlden. Framförallt kan medarbetarna få anständiga arbetsvillkor som i sin tur skapar förutsättningar för fri och oberoende forskning av hög kvalitet. Det gör att Sverige kan fortsätta att utvecklas som kunskapsnation.

Göran Arrius
Ordförande Saco
Mats Ericson
Förbundsordförande SULF

3 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Nätverket Vetenskapskvinnan

    Högre basanslag för universiteten så att fler forskare kan tillsvidareanställas skulle förvisso innebära att fler forskare får tryggare anställningsvillkor vilket i sin tur kan leda till mer långsiktig och diversifierad forskning. Dock finns det en stor risk att nepotismen får ett ökat inslag och meritokratin får stå tillbaka vilket skulle motverka framsteg i forskningen. SULF har t ex själva visat i en rapport som nyligen publicerats att våra lärosäten är ganska dåliga på att anställa de forskare som har bäst meriter – https://sulf.se/nyhet/rapport-ett-spel-for-galleriet/, något vi uppmärksammat tidigare - http://vetenskapskvinnan.blogspot.com/2016/07/vetenskapskvinnans-guide-till.html. Många gånger har de forskare som erhållit externa medel för sin egen lön genomgått en betydligt bättre selektionsprocess än den våra universitet utövar. Av intresse är att när det är meriter som granskas går det bra för kvinnorna - https://universitetslararen.se/2016/05/16/fler-aktorer-behover-arbeta-konsneutralt/?hilite=%27vetenskapskvinnan%27. Innan våra universitet kan visa att de lever upp till de lagkrav som finns när det gäller statliga tjänster är det inte enbart av godo att utöka de direkta anslagen till våra universitet och högskolor då det kommer att leda till en fortsatt inkvotering av män. Kvotering i en form som borde vara akademiskt förkastlig - http://vetenskapskvinnan.blogspot.com/2017/07/minst-vart-tredje-manlig-professor-ar.html.

    2018.06.20

  • Birger Schmitz

    De externa finansiärerna har som regel väl genomarbetade rutiner kring hur resurser fördelas utifrån ett resultatinriktat perspektiv. Resursfördelningen vid universiteten följer tyvärr helt andra principer. Visst skulle ökade basanslag kunna skapa mer trygghet och bättre långsiktighet och kvalitet inom forskningen. Men först måste de meritokratiska idealen återupprättas. Utan en sådan uppryckning skulle ökade basanslag vara att "kasta pengarna i sjön".

    2018.06.21

  • Anna Montell Magnusson

    Jag tycker författarna har rätt i att vi behöver ökade basanslag för att säkra god forsknings- och undervisningskvalitet på längre sikt. Vi vill ju inte att forskarna och lärarna vid universiteten ska förvandlas till "nyttiga idioter utan omdöme" som psykolog Jonas Mosskin klokt skrev i sin artikel om produktionssamhällets effekter i DN 2016.
    https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/psykologen-den-supereffektiva-manniskan-blir-till-slut-tom-pa-tankar-och-kanslor/

    2018.06.28