Replik: Ja, vi ska se över hur forskningens infrastruktur ska finansieras

Richard Brenner har helt rätt i att finansieringen av forskningsinfrastruktur behöver vidareutvecklas, men Vetenskapsrådet ser en annan väg framåt.

Den nuvarande finansieringsmodellen, som infördes 2014, var ett stort steg mot en mer långsiktig och sammanhållen finansiering av forskningsinfrastruktur. Den kan beskrivas som ”bottom up”-baserad, det vill säga förslag från forskarsamhället prioriteras och finansieras i en konkurrensutsatt process. Modellen var tänkt att balansera långsiktighet och förnyelse genom att redan pågående verksamheter får söka fortsatt finansiering i konkurrens med nya behov.

Men efter fem cykler har det visat sig svårt att upprätthålla denna balans. Etablerade verksamheter är ofta svåra att nedprioritera, medan nya behov inte alltid är tillräckligt utvecklade för att konkurrera om medel. I ett allt mer komplext infrastrukturlandskap börjar dessutom en helt ”bottom up”-baserad process bli en allt svårare utgångspunkt för finansieringsprioriteringar.

Modellen var tänkt att balansera långsiktighet och förnyelse.

Hantering, finansiering och prioritering av forskningsinfrastruktur kommer vara ett av Vetenskapsrådets huvudsakliga utvecklingsområden under de närmaste tre åren. Målet är att lösa flera av de utmaningar som finns i dagens system.

Behovet av forskningsinfrastruktur är dock större än de resurser vi har för att finansiera infrastruktur. Därför är det viktigt med en helhetsförståelse av infrastrukturlandskapet. En strategi för hur medlen ska fördelas är avgörande för att forskarsamhället ska få bästa möjliga stöd. Eftersom det finns flera finansiärer av forskningsinfrastruktur måste vi komplettera varandra. En ökad dialog mellan aktörer och en tydlig strategisk riktning är nödvändig för att effektivt samordna resurserna.

År 2024 tog rådet för forskningens infrastrukturer, RFI, initiativ till en omvärldsanalys. Den visade att alla länder som ingick använde sig av en ”roadmap” för att prioritera forskningsinfrastruktur. RFI har förslagit att en sådan bör tas fram även för svensk forskningsinfrastruktur - den guide till forskningsinfrastruktur som RFI hittills använt sig av är inte en renodlad roadmap. Omvärldsanalysen visar också att alla länder i analysen inbegriper samtliga ämnesområden i sina prioriteringar och sin finansiering, sannolikt eftersom de flesta nationella forskningsinfrastrukturer används av fler än ett ämnesområde.

Eftersom det finns flera finansiärer av forskningsinfrastruktur måste vi komplettera varandra.

Vetenskapsrådet håller nu på att ta fram en nulägesbeskrivning av den infrastruktur av nationellt intresse som finns i Sverige. Nulägesbeskrivningen ska skapa förutsättningar för ämnesråd och kommittéer att koppla samman forskningens behov med behov av forskningsinfrastruktur.

Beskrivningen är tänkt att diskuteras med andra forskningsfinansiärer men också med intressenter utanför forskarsamhället, såsom representanter från näringslivet, regioner och andra myndigheter. Under 2025 har Vetenskapsrådet dessutom i uppdrag av regeringen att utvärdera medlemskapen i internationella forskningsinfrastrukturer. Detta blir en viktig pusselbit för att få en helhetsbild av forskningsinfrastrukturlandskapet.

Precis som Richard Brenner beskriver ligger det en stor utmaning i att forskningsinfrastrukturerna är så olika till sin karaktär och att olika ämnesområden har så olika behov av infrastruktur. Det behövs en indelning i olika underkategorier, men hur den ska se ut är långt ifrån självklart.

Vetenskapsrådet håller på att ta fram en nulägesbeskrivning av den infrastruktur av nationellt intresse som finns i Sverige.

Behovet av konkurrenskraftig och hållbar forskningsinfrastruktur kommer vara stort även i fortsättningen. Och de ekonomiska resurserna kommer vara begränsade. Vid sidan av att identifiera en strategisk inriktning för att prioritera och finansiera forskningsinfrastruktur, planerar RFI därför även att se över former för finansiering, ansökningar och utvärderingar. Målet är att stödja det svenska forskarsamhället både genom att göra relevanta långsiktiga satsningar och genom att vara flexibla och tillgodose nya behov.

Lisbeth Olsson, huvudsekreterare för forskningens infrastrukturer vid Vetenskapsrådet
Björn O. Nilsson, ordförande för rådet för forskningens infrastrukturer, RFI, Vetenskapsrådet