Gör lärarutbildningen mer forskningsbaserad

Det svenska utbildningsväsendet står inför en lärar- och förskollärarbrist av omfattade magnitud. Enligt Skolverket kommer det saknas 45 000 lärare och förskollärare år 2033. Regeringen försöker stävja detta genom att öka antalet platser på lärar- och förskollärarutbildningarna och har lanserat satsningar om 3 600 fler studenter innevarande år.

Dessvärre har utbyggnaden av lärarutbildningarna inte matchats med utökade basanslag för forskning och forskarutbildning. Vid Uppsala universitet är basanslaget för forskning och forskarutbildning per helårsstudent betydligt lägre för studenter vid Fakulteten för utbildningsvetenskaper kontra studenter vid de andra fem fakulteterna vid vetenskapsområdet för humaniora och samhällsvetenskap. En student vid Fakulteten för utbildningsvetenskaper motsvarar en basresurs om cirka 17 000 kr medan summan för en genomsnittlig student vid vetenskapsområdet är dryga 40 000 kr. Detta riskerar leda till en rad oönskade konsekvenser.

1. Utbildningsväsendet är en av de största samhällssektorerna och engagerar cirka 20 procent av Sveriges befolkning. Därtill utgör utbildningsväsendet en betydande budgetpost för stat och kommuner då den totala kostnaden för sektorn uppgick till hela 360 miljarder kronor år 2018. Med tanke på sektorns storlek och visionerna om en evidens- och forskningsbaserad skola måste anslagen till utbildningsvetenskaplig forskning öka. I annat fall förefaller skollagens skrivningar om ”vetenskaplig grund” inte vara annat än tomma tunnor som skramlar.
2. Balansen mellan anslag för utbildning och forskning är också en fråga om rätten till en forskningsanknuten utbildning för universitets samtliga studenter. Enligt högskolelagen ska all utbildning ska ha ett nära samband med forskningen, vilket är en princip värd att försvara. Uppsala studentkårs hållning är att forskningen ska vara utbildningsnära precis som undervisningen ska vara forskningsnära. Samverkan mellan forskning och utbildning är en grundläggande princip för universitetet. Detta skapar excellens och är till syvende och sist en fråga om utbildningskvalitet. Alla studenter har rätt till en utbildning vars forskningsanknytning säkras genom disputerade lektorer som tillåts bedriva forskning kontinuerligt under sina yrkeskarriärer. Lärar- och förskollärarutbildningar är i detta avseende förfördelade. Denna rättighet kan inte villkoras av fakulteternas möjligheter att söka och beviljas externa forskningsanslag.
3. Låga forskningsanslag riskerar att bidra till att unga och lovande forskare från utbildningsvetenskapliga fakulteter väljer att byta fakultet alternativt lämna akademin. En sådan utveckling vore olycklig då det begränsar möjligheterna att bygga upp starka forskningsmiljöer som kan bidra till lärar- och förskollärarutbildningarna framgent. De utbildningsvetenskapliga fakulteterna behöver istället fler doktorander, fler postdoktortjänster, fler lektorer och fler professorer med goda arbetsvillkor.

Som student- och doktorandrepresentanter vid Uppsala universitet är vi övertygade om att den högre utbildningen ska genomsyras av de senaste vetenskapliga rönen och upptäckterna. Därigenom kan utbildningen utgöra en intellektuell och stimulerande miljö för både studenter och lärare. Detta kommer på sikt att gynna svensk skolas möjligheter att ta sig an framtidens utmaningar. Till att börja med handlar det om att trygga kompetensförsörjningen, och i det avseendet har politiken tagit ett första viktigt steg genom att öka antalet utbildningsplatser. Nu är det dags att ta nästa steg genom att öka basanslagen för utbildningsvetenskaplig forskning.

Jacob Färnert, ordförande Uppsala studentkår
Emmy Schylander, ordförande Sektion Lära och ämneslärarstudent
Gustaf J. Bjurhammer, ordförande Utbildningsvetenskapliga doktorandrådet och doktorand i pedagogik