2021-04-21 Fackförbundet ST, Sveriges förenade studentkårer (SFS)

Gör det tydligare för doktoranderna vem som har ansvar för dem

Över hälften av doktoranderna i vår undersökning ”Hur mår doktoranden?” uppger att de inte vet vem som ansvarar för frågor som rör deras anställningsvillkor, arbetsmiljö, lönesättning, medarbetarsamtal etcetera. Det är en siffra som skulle te sig fullkomligt osannolik på de flesta andra arbetsplatser. Det skriver företrädare för fackförbundet ST och Sveriges Förenade Studentkårer som efterlyser större tydlighet kring vem som är ansvarig för de forskarstuderandes anställning.

Britta Lejon, EvaLena Moser, Simon Edström, Pil Saugmann

Efter att ha analyserat enkätresultaten som ligger till grund för rapporten Hur mår doktoranden – en rapport från Fackförbundet ST och SFS doktorandkommitté om forskarstuderandes psykosociala arbetsmiljö, är vi övertygade om att rättigheter och skyldigheter för forskarstuderande behöver bli tydligare. I dag är alltför många osäkra på vilka arbets- och utbildningsrättsliga ramar de verkar inom.

Doktorandanställningar är en speciell typ av anställning. Doktoranden är även student och kan ibland ses som lärling (och handledaren blir då mästaren), och i andra sammanhang som anställd. Det senare gäller särskilt vid institutionstjänstgöring och undervisning. Ansvaret för doktoranden är tydligt uttalat dels i Högskoleförordningen, dels i lärosätenas styrdokument om forskarutbildningen. Men vår undersökning visar att det trots detta är otydligt för doktoranderna vem som är ytterst ansvarig.

Osäkerheten gäller inte bara vem som har chefsansvaret. En femtedel av doktoranderna som besvarade enkäten uppgav att de inte fått någon information alls om vare sig rättigheter eller skyldigheter. Nästan en tiondel av de svarande blev kontaktade av jobbet då de var lediga flera gånger per vecka och drygt en femtedel uppgav att de inte haft möjlighet att ta semester.

Möjligen finns samma osäkerhet bland doktorandernas handledare – eller borde de kanske döpas om till vetenskapliga handledare? Ett sådant namnbyte skulle förhoppningsvis göra det tydligare vad som ingår i uppdraget att handleda en doktorand, att det handlar om att leda i vetenskapliga frågor, inte att ta ansvar för sådant som rör anställningsvillkor och arbetsrätt. Det kräver förstås att handledarna görs medvetna om sin specifika funktion i relation till den forskarstuderande.

Till vardags spelar ju handledaren en avgörande roll för doktorandens utbildning, utveckling och avhandlingsarbete. Det formella arbetsgivaransvaret har dock prefekten eller institutionschefen. Därför behöver handledarens roll förtydligas – var börjar och slutar ansvaret? Med ökad tydlighet skulle doktoranden slippa att försöka gissa sig till vad som gäller som anställd doktorand. Det skulle frigöra tid för både handledaren och doktoranden så att de kan ägna sig åt det som de är satta att göra – forska.

All otydlighet och osäkerhet går ju givetvis inte att ta bort med regler. Att doktorander hyser blandade känslor inför sin arbetssituation är kanske inte så konstigt. Forskarutbildningen är inte vilken högskoleutbildning som helst. Den är högspecialiserad och ställer doktoranderna inför svåra prov. Kravet på att befinna sig vid forskningsfronten innebär att kämpa för att leva upp både till andras och egna förväntningar.  Det är en utbildning med toppar och dalar. Doktoranden får tampas med sina demoner – klarar jag av detta mästerprov eller kommer jag att tillhöra dem som aldrig blev färdiga med sin avhandling? Självtvivlet följer en fram till dess att disputationsakten är avklarad och betygsnämnden gett klartecken. En doktorand tvingas också lära sig den svåra konsten att ta emot kritik och inte blanda ihop de kritiska synpunkterna med sin person.

Men om det som kan göras tydligt blir tydligt, är vår övertygelse att fler kommer att hantera doktorandtidens utmaningar bättre. Även doktorander behöver få vara lediga, kunna koppla av från arbetet en stund och veta vart de ska vända sig när arbetsmiljön brister.

Vi föreslår därför att regeringen och lärosätena ser till

  • Att det skapas en nationell informationsplats, där doktorander och blivande doktorander kan hitta sammanställd information om vilka regler som gäller under studie- och anställningstiden under forskarutbildningen.
  • Att lärosätena garanterar att alla nyanställda doktorander genomgår en introduktionskurs med information om de rättigheter och skyldigheter som en doktorand har vid lärosätet.
  • Att lärosätena utbildar chefer om deras arbetsgivaransvar och om doktoranders särskilt utsatta position. Det måste bli tydligt för doktoranderna vem som bestämmer om deras arbetsförhållanden.
  • Att lärosätena ökar informationen och kunskapen om den individuella studieplanens betydelse både vad gäller rättigheter och skyldigheter. Detta är inte minst viktigt för att skapa ett stödjande ramverk för att avhandlingsarbetet ska fortskrida enligt förväntningarna.

Britta Lejon, förbundsordförande Fackförbundet ST
Simon Edström, ordförande Sveriges förenade studentkårer (SFS)
EvaLena Moser, ordförande ST inom universitets- och högskoleområdet
Pil Saugmann, ordförande Sveriges förenade studentkårers doktorandkommitteé (SFS-DK) 

 

10

3 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Bengt Gustafsson

    Doktoranderna är väl inga småbarn utan får väl betraktas som vuxna. Då ska de ha mål i munnen och kunna fråga. Doktoranderna är förmodligen de mest curlade på svensk utbildnings/arbetsmarknad.
    /Bengt Gustafsson

    2021.04.21

  • Ann Magnuson

    Jag har deltagit i flera utvärderingar där dessa frågor också har kommit upp, och tycker att det är ett bra förslag. Jag vill flagga lite extra för att är viktigt att nå fram till alla doktorander som har sin hemmahörighet i andra länder, och som kommit till Sverige för att bedriva forskarstudier. Dessa har ofta ingen uppfattning alls om de grundläggande rättigheter som anställda har på svenska arbetsplatser. Vi tenderar att glömma bort att det är många saker som vi tar för givet men som inte alls är självklara i andra länder. Andelen utländska doktorander ökar ständigt, och på institutionen där jag själv verkar har så många som 60-65% av våra över hundra doktorander rekryterats från andra länder.
    Det är viktigt att fackförbunden tänker till lite extra i kontakten med utländska doktorander, eftersom många inte heller känner till fackförbundens roll i det svenska arbetslivet. I vissa länder är fackförbund något suspekt som man helst undviker, eller organisationer för politisk aktivism eller politisk rekrytering. Jag kan berätta om en doktorand från Spanien som blev arg och rädd när hen blev kontaktad av ett svenskt fackförbund. Doktoranden trodde sig förföljd av politiska dissidenter, när förbundet bara ville sprida information i största välmening. Det är därför viktigt att fackförbunden förtydligar att de i första hand finns till för att hjälpa anställda, genom fredliga förhandlingar och i samförstånd med arbetsgivaren.
    Ann Magnuson, Uppsala universitet

    2021.04.22

  • Johan Schlasberg, Ekonomihögskolan, Lunds universitet

    Bra förslag men fel lösning i den meningen att artikelförfattarna framför att det är "Regeringen och lärosätena" som ska göra X, Y och Z.

    Gör det själv! Börja nu och skapa en Kunskapsportal. Invitera andra att fylla på. Gör den i varje fall tvåspråkig. Det är ni som har - har tillgång till - kunskap om doktoranders legala rättigheter och skyldigheter. När ni har kommit en bit på väg publicera den och be doktorandråd och högskolor att länka till den.

    Gör det möjligt med undersidor för lokala variationer. Publicera en Q&A. När ni kommit så här långt kan den sajten byggas upp nya funktioner och med andra relaterade frågor. Och vilken PR för era fackliga organisationer.

    Det är bara att börja. Utöver att vara en av landets mest erfarna arbetstagarkonsulter är jag doktorand i företagsekonomi. Johan Schlasberg.

    2021.04.29

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter