2014-02-27 Pam Fredman, rektor vid Göteborgs universitet, ordförande SUHF

Forskning och utbildning måste hänga samman

Pam Fredman skriver om vikten av forskningsanknuten utbildning vid lärosätena. Hon önskar ett gemensamt anslag från staten för både forskning och utbildning, som ett vallöfte från forskningspolitikerna.

Pam Fredman
Foto: Göteborgs universitet

Sveriges universitet och högskolor ska bedriva forskning och utbildning. Utbildningen ska vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund och det ska finnas ett nära samband mellan forskning och utbildning. Så säger Högskolelagen och så vill vi ha det. Men dagens meriteringssystem lägger hinder i vägen för en forskningsanknuten utbildning.

Att högre utbildning ska vara forskningsanknuten handlar om att ge studenterna en högkvalitativ utbildning som uppmuntrar kreativitet och ett kritiskt förhållningssätt. Därmed läggs grunden för samhällets framtida behov av kompetens och en långsiktigt hållbar utveckling.

Det är därför frustrerande att forskningsanknytning i realiteten inte är så lätt att leva upp till. Ett viktigt skäl handlar om högskolesystemets meriteringsvägar för lärare. Det är forskningsmeriterna som dominerar vid professorstillsättningarna. Det är därför naturligt att det för den enskilda forskaren blir en stark drivkraft att ägna mesta möjliga tid åt forskningen, där mycket tid går åt att konkurrera om externa forskningsanslag. Eftersom det åligger lärare på universitet och högskolor att bedriva både forskning och utbildning är detta ett stort problem.

Signal om lägre värdering

Rådande kriterier för meritering har lett till att vi i Sverige idag har en situation där man ”köper sig fri” från undervisning. Det skickar ytterligare signaler om att utbildning är lägre värderat än forskning och inget som nödvändigtvis gynnar karriären. Här skiljer sig Sverige sig från många andra länder, till exempel USA där universitetsanställda lärare ser det som självklart att delta i utbildningen på alla nivåer.

Dagens situation, där universitetssektorn får sina statliga medel uppdelade i två olika anslag med separata återrapporteringskrav – ett för forskning och ett för utbildning – tydliggör inte heller betydelsen av att forskning och utbildning sker i nära samverkan.

Från universitet- och högskolesektorn har vi därför framfört önskemål till regeringen om att nuvarande uppdelning tas bort. I stället föreslår vi ett anslag – eller åtminstone att nu gällande principer med två separata anslag tillåter att det över tid kan ske förskjutningar åt det ena eller andra hållet beroende på de behov som uppstår. Det skulle ge bättre förutsättningar att finansiera och därmed ta ansvar för en högre utbildning på vetenskaplig grund. Det skulle sannolikt också göra det lättare att ta ansvar för lärarnas anställningar.

Tal om forskningsanknuten utbildning

Glädjande nog kommer det nu tydliga signaler från externa forskningsfinansiärer om vikten av forskningsanknuten utbildning. Även Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, är inne på samma spår. Bland slutsatserna i IVA-projektet ”Agenda för forskning” sägs att alla studenter bör få möta aktiva, högt meriterade forskare som ett kvalitetsinslag i grundläggande högre utbildning.

Jag ser nu fram emot att regeringen efter valet tar sitt ansvar för att högre utbildning ska vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund och gör om den tudelade statliga resurstilldelningen till ETT anslag. Att forskning och högre utbildning måste hänga ihop är inte bara en kvalitetsfråga för varje enskilt universitet eller högskola. Det handlar om Sveriges möjligheter att konkurrera om kunskap och kompetens.

I många länder har man redan ett anslag. Varför inte i Sverige?

Pam Fredman
Rektor för Göteborgs universitet, ordförande i Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter