Replik: Genomslag i politiken kräver ny typ av forskningskommunikation

Curie har nyligen publicerat två intressanta artiklar med nära koppling till varandra. Den ena handlar om i vilken mån politiker har tid och intresse för evidensbaserat beslutsfattande. Den andra berör forskningskommunikationens roll. Båda frågorna är viktiga och hänger ihop. De är också högaktuella med tanke på att Sverige står inför en valrörelse som riskerar att bli ovanligt polariserad, högljudd och osaklig.

Som verksamma vid Stockholm Environment Institute (SEI) arbetar vi över hela världen med att knyta samman vetenskap, beslutsfattare och praktiker. I många länder upplever vi att intresset för evidensbaserat beslutsfattande minskar, men de bakomliggande orsakerna skiljer sig åt från land till land.

Läs också i Curie: Finns det tid för evidensbaserade beslut i politiken?

För svensk del tycks det ofta handla om en kombination av att politiska beslut fattas under ökad tidspress och i en mer polariserad miljö där politiken i högre grad bortser från vad vetenskapen säger. Däremot är förtroendet för den akademiska forskningen mycket högt, enligt den senaste Vetenskapsbarometern och en majoritet av svenskarna vill att det politiska beslutsfattandet ska bli mer evidensbaserat.

... en majoritet av svenskarna vill att det politiska beslutsfattandet ska bli mer evidensbaserat.

Så vad krävs för att politik ska kunna bygga mer på forskningsbaserade fakta, så som väljarna önskar sig? En grundförutsättning är att forskarna ger underlag som politiker kan agera utifrån och som är anpassade till hur beslutsprocesserna fungerar. Presentationen måste ske vid rätt tidpunkt och belysa vilka olika handlingsalternativ som finns, inklusive frågor om genomförbarhet, risker och avvägningar.

Debatt i Curie: Forskning når ut bäst när forskare och kommunikatörer samspelar

Detta ligger också i linje med Klimatpolitiska rådets årsrapport 2026, som framhåller behovet av tidiga och konkreta beslut, en handlingsplan tidigt i mandatperioden, kostnadseffektiva styrmedel och tydlig ansvarsfördelning samt att redan utredda förslag används.

Detta kräver förstås att forskarvärlden förstår politikens verklighet som förändrats kraftigt på bara några år. Dagens politiker ställs inför alltmer komplexa frågor i en kaotisk omvärld där tempot är högt och där målkonflikter kan ställa olika grupper mot varandra. Många vittnar också om mer hot, hat och desinformation.

Presentationen måste ske vid rätt tidpunkt och belysa vilka olika handlingsalternativ som finns.

Samtidigt blir det alltmer sällsynt med breda offentliga utredningar där komplexa frågor får en allsidig belysning. Sammantaget har det blivit svårare för politiker både att fatta beslut och att genomföra dem.

Forskningen kan fylla en del av det tomrum som uppstått när utredningsväsendet förändrats. Men det kräver nya arbetssätt, inte minst ökad samverkan mellan forskare och kommunikatörer. Som forskarna vid Högskolan i Kristianstad framhåller är det viktigt att kommunikation finns med i hela forskningsprocessen, från ansökningsfasen och framåt.

Ett konkret exempel är vårt arbete inför FN:s miljömöte Stockholm+50. Tillsammans med partners tog vi fram ett vetenskapligt underlag, en rapport och andra bakgrundsdokument, utifrån forskning om hur vetenskapsbaserade åtgärder kan användas i internationella policy-processer för att driva en rättvis och hållbar omställning. Samtidigt byggdes kommunikations- och policyarbetet in från början genom sidoevenemang, mediearbete och dialog med beslutsfattare. Det bidrog till att forskningen inte stannade vid publicering, utan kunde användas som underlag för bredare samtal om möjliga åtgärder, ansvar och genomförande.

Detta kräver förstås att forskarvärlden förstår politikens verklighet som förändrats kraftigt på bara några år.

Tyvärr är det fortfarande vanligt att forskningsutlysningar utgår från att kommunikation inte kommer in förrän i slutfasen, när de färdiga resultaten ska spridas. Men det är för sent, om ambitionen är att kunskapen också ska komma till praktisk nytta. De senaste åren har fler utlysningar börjat ställa högre krav på att identifiera intressenter, behovsägare, olika engagemangsformer och samproduktion. Det är välkommet. Fortfarande är det dock få finansiärer som prioriterar finansiering för kommunikationsaktiviteter som kan bidra till att forskningsresultaten tillämpas i praktiken. Sannolikt är det ett av de främsta hindren för en mer evidensbaserad politik.

Vi ser också att inte bara forskare utan även forskningsfinansiärer ofta underskattar hur svårt det är att omsätta forskningsresultat i praktiken. För att möta detta och samtidigt lyfta in kommunikation under hela forskningsprocessen har vi har därför breddat vårt tillvägagångssätt och fokuserar mer på hur forskningen kan bli användbar inom olika områden.

Det innebär bland annat att:

• Redan när en ansökan förbereds diskuteras hur kunskapen ska kunna användas. Forskare, policyspecialister och kommunikatörer arbetar strukturerat med frågor kring vilka grupper som ska nås, vilka politiska beslut resultaten kan komma att ligga till grund för och, om möjligt, när i tid resultaten behöver kommuniceras.
• Forskning som gör anspråk på att bidra till samhällsförändring måste utgå från en så kallad förändringsteori som beskriver vilka aktörer och processer som väntas driva genomförandet. Teorin kan inte bara utgå från hur samhället ser ut idag, utan måste också ta med i beräkningen att förutsättningarna kan komma att skifta många gånger under projekttiden.
• Under projektets gång läggs ett större fokus än tidigare på att löpande kunna mäta resultat och stämma av gentemot tidigare antaganden när teknik, politik, ekonomi och beteenden förändras.

För att stötta forskningsteamen i detta arbete har SEI:s kommunikatörer stärkt sin förmåga att tillsammans med forskare utveckla förändringsteorier och föra in metoder för mätning, utvärdering och lärande i forskningsprojekten. Dessutom arbetar vi alltmer med att hjälpa forskare och beslutsfattare hantera en ny verklighet där tidigare helt okontroversiella forskningsområden plötsligt kan bli djupt polariserande och skapa svårhanterliga konflikter eller användas för desinformation.

För oss är det tydligt hur både strategisk kommunikation och forskning inom kommunikation och beteendevetenskap kan bidra med viktiga metoder för att påskynda förändring och samverkan. Det gäller allt från målgruppsanalys till kommunikationsformer och måste också kombineras med strukturerade metoder för att mäta och följa upp resultat. Då kan forskningen bidra till att politiker har det bästa underlaget för sina beslut.

Det finns alltså mycket vi kan göra för att stärka banden mellan forskning, politik och policy. Allt bygger på en gemensam förståelse för att det inte handlar om några enkla standardlösningar och att formerna för samarbetet hela tiden måste utvecklas. Ytterst är det så vi värnar forskningens integritet och relevans.

Matthew Fielding, chef för kommunikation och resultat, Stockholm Environment Institute

Maria Sköld, senior kommunikatör, Stockholm Environment Institute

Läs mer:

Vetenskapsbarometern 2025/2026 (Vetenskap & Allmänhet) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Klimatpolitiska rådets årsrapport 2026 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.